Sanna fykllerier

Här kan du posta dina egna noveller, texter, dikter, teckningar, statyer av Karl XII osv
Post Reply
ELN
Levertransplanterad
Posts: 2713
Joined: 06 May 2008, 07:38
Location: Strömstad

Sanna fykllerier

Post by ELN »

Jag minns inte hur det hela började. Men jag minns fan hur det slutade. Lite omvänt förfaringssätt för att va en fest tänker kanske ni. För ja det var på en fest det hela började. Jag minns att jag för första gången på länge drack grogg på fest efter att i lång tid kört strikt på öl för att inte bli ”über-härj-kalas-full” som uttrycket löd. Jag blandade min klassiska grogg där man använder sig utav någon typ av dryckesbehållare på ca 33cl, i det här fallet en ölsejdel i glas modell mindre. Så häller man i en 255ml dricka, i det här fallet någon typ av energidryck och sen fyller man upp till kanten med vodka. Det blir en lagom rask fylla som inte brukar gå helt över styr, men som ändå håller bra fart i partajet.

Men på något vis hamnade jag i samma bil, ja faktiskt i samma baksäte som en viss fröken. Av någon underlig anledning skulle hon till att blanda groggarna åt mig och körde då på de enklaste vis 50/50. Det tog givetvis bra snurr och vi åkte senare ifrån sommarpärlan Strömstad till grannkommunen i Norge, Halden. Där vi var på fest hos några ordentligt trevliga men för mig okända personer. Mitt sällskap, alltså de som jag åkte med dit, skulle bara fara i väg och hämta ännu en kombattant till fylleslaget. Just de där förstod jag inte riktigt verkar det som. För jag vet att jag vinglade ut ur det aktuella huset. Sedan minns jag inget fören jag är vid vägen som går ut till E6. Vart festen var hade jag ingen aning om, speciellt eftersom den befanns i ett hus på en av alla smågatorna. Chauffören eller några andra känningar såg jag inte skymten av, faktum är att jag inte såg någon alls.

Jag kände på alla mina fickor och märkte att telefonen är borta, dock hade jag en skvätt oblandat brännvin, plånboken och 40 ljusstavar på mig. Jag fann det bäst att knalla hemåt, fråga mig inte varför, men man tänker inte helt klart i sådant tillstånd. Detta visade sig också en stund senare när jag halvvägs ut ur tätbebyggt område åter igen fick tillbaka minnet i ett skjul, under en veranda eller liknande. Jag såg att där stod bland annat en ny fin mc så jag gjorde kvällens första smarta avgörande och stack ut därifrån, noga med att inte röra något.

Den vidare resan är inte mycket att tala om. Jag gick där i duggregn, kände hur jag blev kallare och kallare och att brännvinet snart var slut. Jag gick och gick, det var lite längre än vad det kändes med bil (som vanligt), men jag hade knäckt ett par ljusstavar som jag vinkade med så fort jag hörde en bil. Men sin vana trogen kör ju norrmän med skygglappar på så där fanns ingen räddning. Inget hände på en bra stund, inte fören jag tyckte mig se den bil jag kommit med och började vinka som en dåre. Det skulle senare visa sig att jag hade rätt. Oturligt nog var nu chauffören ensam i bilen och hon var den enda som inte kände mig.

Det skulle även visa sig att några andra jag kände på festen gav sig ut och letade efter mig på sin färd tillbaka till Sverige. Hur de tänkte när de då körde nya E6 (motorväg) vet jag inte, men jag hade i alla fall redan hunnit förbi den punkt där vägarna delar sig. När jag kom till gamla Svinesundsbron kändes hela jag som en djupfryst torsk, varje led värkte och strejkade, benen var som gelé uppblandat med överkokt spagetti och jag var så trött att det susade i skallen. Väl över på svenska sidan satte jag mig en stund att vila i det gamla tullbåset som var lite skydd mot vind och regn.

Sedan fortsatte jag min färd. Min plan var att ta mig till köpcentret på Nordby och åka gratisbussen därifrån till Strömstad. Och väl där få tag i någon typ av hjälp. Men bäst som jag använde hela bredden gamla E6 till att hålla kursen hör jag en bil bakom mig. Jag släntrade halvvägs ner i diket och ställde mig helt still. Lite vett har man ju i kroppen. I ögonvrån såg jag en vit bil fara förbi och sekunderna senare ett bromsljus, och ett backljus. ”Vad är detta?” Tänkte jag och kisade för att få mina trötta ögon i fokus. Ungefär samtidigt som jag lyckades urskilja de stora blåa bokstäverna: VTD ur allt det suddiga hörde jag en bekant röst som ropade: ”Danne, vafan gör du här!?”

Jag lär ha sluddrat något i stil med att: ”Jag vill hem:” Och till min stora lycka förbarmade sig min polare över mig och släppte in mig i tidningsbilen där jag fick ligga på några högar med tidningar. Det visade sig att jag haft en väldans tur med just detta då han förklarar att han just idag kört vändan baklänges och annars redan hade varit här någon timme tidigare. När jag låg i bilen fick jag se att klockan var strax över halv åtta. Det vill säga att jag då gått cirka sex och en halv timma, mer eller mindre i sträck. Min polare kastade av mig hemmavid innan han for vidare och jag var och är honom oändligt tacksam för det. Jag har dock gengäldat tjänsten då jag räddade honom från att behöva gå från Smögen till Strömstad, vilket hade varit en bra promenad det med. Hur som helst sov jag gott dagen efter mina äventyr.
Jungbacka Erik
Site Admin
Posts: 2475
Joined: 01 Jan 2001, 01:01
Location: Vasa - Finland
Contact:

Re: Sanna fykllerier

Post by Jungbacka Erik »

:D
Post Reply