Den försenade låneboken.

Retep Noslacks tillhåll
Post Reply
retepnoslack
Levertransplanterad
Posts: 1503
Joined: 01 Dec 2004, 14:34
Location: Åmål, Dalslands enda stad.
Contact:

Den försenade låneboken.

Post by retepnoslack »

Ingen sketch, men en liten smålustig novell.
Den här orkar nog ingen läsa, men jag postar den ändå.


Stefan Björkman och den försenade låneboken.


Februarimorgonens frost verkade tränga in i sängkammaren, där Stefan Björkman gav klockradions avstängningsknapp en rejäl smäll. Den slutade med sitt evinnerliga pipande och en sliten klassföreståndare satte sig upp på sängkanten och började ömsa av sig sin skinnliknande sidenpyjamas. Hans sambo sov vidare, då hon inte skulle till skolan på länge. Hon gick nämligen en treårig utbildning på en folkhögskola i Värmland och varje studiedag började inte förrän klockan elva. Hon kunde sova i flera timmar, medan Stefan var tvungen, att hasa sig upp ur den sköna sänghalmen. När nattdräkten lämnade kroppens yta, så blev klassföreståndaren sig ännu mer påmind utav februarimorgonens obarmhärtiga närvaro. Det var verkligen kallt denna tisdag.

När han kurerat bort den värsta frusenheten från lemmarna med en varm dusch, så satt han i köket och knaprade på en knäckebrödssmörgås med kaviar. Smöret var slut. Han fick tugga på en kaviarmacka, UTAN smör, vilket var en smaklig styggelse för hans gom. Köket låg så till, att man kunde titta ut på hyreshusets asfalterade innegård, om detta behagade. På baksidan såg man ett cykelställ, som hade ett speciellt tak utav räfflad hårdplast. På andra sidan planket kunde man se baksidan på postens gula byggnad och längre bort, över gatan, fanns lokalerna efter gamla Grand hotell, som numera var nyrenoverade lägenheter till ockerpriser. En stor terrass fanns till vänster utanför fönstret, som man måste gå uppför en trappa, för att komma till. På terrassen fanns en torkvind med tillhörande plastpiska. På räcket, som gick runtom kunde man urskilja ett tunt lager av frostigt is. Det måste vara minst tio grader minus ute.

Stefan gruffade. Han hade gott om tid. Han kunde sitta och slötitta i dagens tidning, medan han väntade på kaffet. Han hade fått på sig sina nytvättade blåjeans samt en ljusröd skjorta utav flanell. Han ville ju inte frysa. Det bubblade ifrån apparaten. När det började höras allra mest, så brukade kaffet sålunda vara färdigbryggt.

Det stod inte så mycket intressant i den lokala nyhetstidskriften denna morgon. En kvinna hade ramlat på ICA och stämde nu, i efterhand, hela butiken på dess kassa, för att hon inte hade fått vård i fullgod tid. Stefan mumlade
- Varför inte stämma sjukhuset istället. Det vore väl mycket smartare. Affären kan väl inte rå för, att folk inte kan stå på benen.
Han fnyste och bläddrade.
På nästa sida kunde man läsa, att ytterligare en pizzeria skulle invigas i stan. Till detta jippo skulle självaste kungen dyka upp och klippa av ett rött sammetsband. Stefan fnyste, så smulor for ut genom munnen på honom och hamnade
på pärstorpsbordets gula plastduk. Han talade för sig själv i köket:
- Så tusan heller, att den där kungen kan masa sej hit och klippa av ett band. Det skriver dom bara, för att få dit så många fånar, som möjligt. Jovisst, det är ju SÅ det går till. Jag kan läsa mellan raderna och få ihop både det ena och det andra.
Med ett pessimistiskt skrock reste han sig upp från bordet och strövade bort till kaffebryggaren på bänken. En vit stor mugg med texten: ”Världens bästa Lärare” lämnade skåpet och fylldes till bredden med nybryggt kaffe. Muggen hade Stefan fått utav sin sambo på sin 30-årsdag och det var hans favoritmugg. Fast texten var flyktigt betonad. Stefan var klassföreståndare och INTE lärare och det var en markant skillnad, fast man måhända inte tänkte så mycket på det. Han återvände till bordet och tidningen, där han muttrade:
- Aldrig, att kungen kommer hit. Det är alldeles för långt bort från miljardresidensen i Stockholm. Dom drar väl ut på det ett tag. Men när väl allt folket har kommit till den nystartade restaurangen, så kliver väl kommunalrådet Kurt Svensson upp och meddelar det dystra beskedet.
Så går det till.
Björkman makade sig tillrätta och slängde ett ögonkast ut genom köksfönstret. Ingen var ute på terrassen. Alla var inne i den goa värmen.
- Det blir väl någon sådan där låssaskändis, som får inviga pizzerian, muttrade han.
Han kliade sig i nacken.
- Jovisst, någon, som har varit med i ”Expedition Robinson” eller något annat sånt där ytligt dynga, som teve har börjat producera. Eller också blir det någon avdankad politiker, som har blivit tillfälligt landshövding av Dalsland. När invigningen är över, så kan den figuren omplaceras någonstans, som ansvarig över den offentliga sektorn. Jo, jo.
Han vände blad och tog det sista utav knäckebrödssmörgåsen. Han svalde den med en klunk kaffe. Fast det var egentligen för varmt ännu, för hans smak.

På andra sidan gjorde Systembolaget reklam för sina röda viner. Nuförtiden måste ju den statliga spritförsäljningen göra reklam, för att svenskarna skall köpa rusdrycker, som samhället egentligen brukade varna för i storstilt. Björkman fnyste och vände snabbt blad. Han konsumerade inte mycket alkohol och skulle verkligen inte börja med det bara för, att blaskan tyckte det skulle vara bra. På andra sidan stod det, i en stor artikel, att en kvinna hade riskerat fängelse, för att hon inte hade lämnat tillbaka låneböcker i rätt tid. På bilderna kunde man se, att damen forslades bort utav två stadiga poliser. Stefan skrockade skadeglatt.
- Så kan det gå!
Han vände blad igen och skulle just läsa den enda serie, som lokaltidningen kunde erbjuda, när något fasansfullt slog honom. Han satte kaffet i halsen. Under hostandet samlade han sina tankar. Han hade ju fått två påminnelser, för en lånebok, som han inte hade lämnat tillbaka. Faktumet föll, som fjäll, från hans ögon. Han kunde bli inburad för denna försening.

Med en gasells snabbhet sprang Stefan Björkman ut i hallen och in sovrummet. Han dök in under sängen och rotade. Där fanns hans förråd utav sportbagar, men ingen lånebok. Garderoben, stod på tur. Stefan rev upp garderobsdörren och rotade bland alla sina gymnastikskor. Han hade ungefär två dussin par, eftersom han sportade för jämnan. Både rinkbandy och fotboll. Skorna kastades ut. En s.k. pumpsko for genom luften och träffade Louise, Stefans sambo, i huvudet. Hon gav ifrån sig ett kvidande: AJ! Och fräste ilsket, p.g.a. detta oangenäma sätt, att vakna på.
- Vad fasen håller du på med?
- Har du sett min lånebok?
- Vilken lånebok?
Stefan slog igen garderobsdörren och sprang fram till byrån, som stod på sambons sängsida. Han rev upp översta lådan och slet upp alla underkläder, smycken och näsdukar.
- En lånebok, som jag har fått två påminnelser om, skrek han hysteriskt.
Han hittade en bok, som han saligt drog upp från nedersta byrålådan, men då det inte var rätt bok, så slogs han åter ner i hysterins fotsula.
- FEL BOK!
- Vad heter boken, undrade Louise.
- Hemorrojdens historia, ropade Stefan till svars.
- VAD hette den, sa du?
Klassföreståndaren ryade:
- Hemorrojdens historia! Jag lånade den till Bengan. Han hade ju fått sitt lånekort spärrat, för att han förstört sju låneböcker. Jag vet inte varför, men han hade blivit intresserad och börjat studera anala sjukdomar. Jag vet, att det låter egendomligt, men det är dagens sanning!

Sambon drog en djup suck. Stefan Björkman dök in under hennes sänghalva och började riva och slita bland två tomma resväskor. Louise lade sig på mage och petade med pekfingret på Stefans korsrygg.
- Du, är det inte logiskt, att Bengan har den låneboken hemma hos sej, i så fall?
Rotandet upphörde direkt. Det var tyst flera sekunder, när mannen under sängen tog meningen till sig och försökte bedöma logiken i påståendet. Till slut ropade han glatt:
- SÅ måste det vara!
Han kravlade fram under slafen och gav sin älskade en smällkyss mitt på munnen.
- Du är en ÄNGEL!
Kvickt rände han tillbaka till köket, satte sig vid bordet och tog telefonen i besittning. Ur minnet slog han numret till sin bekant. Bengan hette egentligen Stig-Arne Bengtsson och var en gammal lumparkompis till Stefan. Han var väl inte världens mest skötsamma människa, men han och Stefan brukade träffas någon gång i veckan och göra strösysslor. Ibland gick de till tobaksaffären på Torggatan och tippade. Ibland besökte de: ”Kafé Liljan” och tog en kopp fika. Nämnvärt var, att Björkman ytterst sällan tog med Bengan hem till lägenheten.
- Hallå, svarade en trött röst i luren.
- Det är Stefan, ropade klassföreståndaren.
- Vad fasen ringer du så här tidigt för?
- Det är viktigt. Jag måste göra en viktig sak innan jag börjar arbeta klockan halv nio idag.
Det hördes ett rosslande.
- Vet du inte, vad klockan är? Jag brukar inte gå upp förrän vid halv tvåtiden och nu ringer du, när klockan är åtta på morgonen och börjar hojta, om massa plikter. Jag skiter, bokstavligt talat, i dina plikter. Gör, hur många plikter du vill, men lämna mej utanför. Du behöver inte ringa mej i ottan och berätta en massa goja.
- Men hör p…
- Jag är ingen präst, som blir imponerad utav dina rådiga handlingar. Nej, ring till kyrkoherde Freiholtz istället, om du prompt skall bikta dej. Lämna mej ifred!

retepnoslack
Levertransplanterad
Posts: 1503
Joined: 01 Dec 2004, 14:34
Location: Åmål, Dalslands enda stad.
Contact:

Den försenade låneboken.

Post by retepnoslack »

Fortsättningen...

Det klickade till. Klassföreståndaren satt på nålar. Aldrig hade ljudet av någon, som lägger på en telefonlur, varit så smärtsamt. Det sekundsnabba ljudet skar in i märg och ben. Stefan kastade sig på telefonen igen och slogs amma nummer, som innan. Nu tutade det upptaget. Tjommen hade lagt luren av klykan. Nu var goda råd dyra. En inre bild formade sig. Stefan såg sig själv spärras in i ett Irakiskt fängelse på vatten och snus och ingen kontakt med mänskligheten. Allt bara för, att en liten satans räka inte kunde lämna tillbaka en bok, som denna räka inte ens hade lånat, utan det var STEFAN, som hade lånat den boken. Han lade på luren, slog ett nytt nummer och väntade kallsvettigt på ett svar. Den som svarade var syokonsulenten på Karlbergsskolan.
- Hej, det är Stefan. Jag har ingen möjlighet, att kunna dyka upp i tid idag till min skolklass. Kan du vara så hygglig, att du tar min första lektion? Det är matte, tror jag.
Syokonsulenten svarade, inte alltför engagerat:
- Nja, matematik är inte min starka sida.
- Det gör inget, svarade Stefan stressat. ”Mina elever är inte alltför kvicka i skallen. Gå igenom, hur man skall addera och subtrahera, så blir det bra.”
- Vad HETTE det sa du?

Samtalet avslutades. Tur i oturen, så kunde syon ställa upp, som extralärare och Björkman kunde koncentrera sig på huvudproblemet. Låneboken skulle tillbaka samma dag, hur svårt det än skulle bli. Han sade ett flyktigt: ”Adjö!” till sin sambo, kutade ut ur lägenheten, nedför trapporna och till parkeringen. Där hade han sin svarta Volvo stående. Nu skulle han köra hem till Bengan, som bodde i Ånimskog, och hämta låneboken. Om han skyndade sig, så skulle kanske inte bylingen komma och knacka på dörren. Det var kallt i bilen och det kom rök ur klassföreståndarens mun. Volvon, som annars brukade vara lynnig, startade på andra försöket och Stefan kunde backa ut på den smala gatan. I backspegeln kunde han urskilja en äldre herre i lodenrock och käpp komma gående på trottoaren. Nu skulle Björkman åka raka vägen till Stig-Arne Bengtsson i Ånimskog och släpa honom ur slafen. Med ens hördes en smäll. Stefan flämtade till? Vad var det? Det hördes precis som, om något hårt slog mot plåt. Stod någon lymmel och bankade på biltaket? Ursinnigt slet Stefan upp bildörren och spanade ut. Stod inte gubbtjyven och slog på biltaket med sin käpp? Jo, det GJORDE han.
- Vad TAR ni er till, tjöt Stefan.
- Vilka fasoner, gläfste gubben tillbaka. ”Här kommer en stackars pensionär gåendes, har vart på Konsum och köpt en förpackning ägg, och så kommer en ligist backande med sin stora raggarbil och blockerar halva trottoaren!”

Gubben slog käppen mot biltaket igen.
Stefan skrek:
- Jamen, gatan är ju så smal. Jag MÅSTE ju backa upp på trottoaren, för att komma ut från parkeringen.
Pensionären hötte med käppen.
- Förbannade raggare! Ni kommer vräkande med era stora amerikanska bilar, så vanligt hederligt folk inte kan komma fram i vinterrusket. Här har jag vart och köpt ett paket ägg på Konsum och så kommer NI och förpestar trottoaren med ERA avgaser.
Käppen slogs mot biltaket och en stor buckla hade bildats.
Stefan gormade:
- Vadå amerikansk bil? Det är ju för böveln en VOLVO! Och den är inte amerikansk! Den är ju, så SVENSK den bara kan bli
Men den gamle mannen vägrade, att ta reson. Björkman var därför tvungen, att stiga ur bilen, greppa tag i käppen och slänga iväg den. Föremålet for iväg så långt, att det nästan slog i den stora eken borta vid gamla Ågården.
- Förbannade raggare, skrek gubben och sparkade på den bakre bildörren.
Den gamle mannen hade kängor och kickade upp en rejäl buckla.
- Vad TAR ni er till, människa?!!
Det kom inget svar, utan ytterligare en spark levererades mot den svarta lacken.
- Det DÄR ska ni få betala med ränta, röt Stefan och slet till sig gubbens snabbköpskasse.
Klassföreståndaren slog kassen i asfalten och ställde sig och hoppade på föremålet, ifråga, tills en strid ström av gul äggula sipprade ut genom den trasiga plasten. Gubben skrek och sparkade nu flera gången mot bildörren. Björkman övermannade pensionären, vräkte omkull honom, snörade upp skorna och kastade iväg dem, båda två, åt samma håll som käppen. Gubben i lodenrocken svor ljudligt åt klassföreståndaren, men var oskadliggjord och satt på trottoaren utan käpp, påse och kängor.
I vredesmod gasade Stefan Björkman iväg. Han svängde, bromsade och körde. Först Hjeltegatan fram och därefter över bron, som gick över järnvägen. När han kommit fram till Dalhall, svängde han ut på 45: an och åt Ånimskogshållet, som låg åt söder. I brist på annat, knäppte han på morgonradion. Där sjöngs:

”Oh, what a beautiful morning, oh what a beautiful day.”

Denna sång fick honom, att strax stänga av radion, ty han höll inte med för fem öre. Det var inte alls någon vacker morgon. Det var en usel morgon och dagen skulle nog inte bli bättre. Ja, ja, han försökte i alla fall glömma den ilskne pensionären i lodenrocken. Bucklorna i lackeringen fick han ordna vid senare tillfälle. Nu måste han bara lämna tillbaka låneboken. Tösse kördes förbi med den karaktäristiska kyrkan, som alltid verkar flagna av färg. Stefan gasade på och svischade förbi den lilla förorten till Åmål och styrde kurs mot Ånimskog. Han passerade sågverket och svängde in på vägen, till höger, strax bredvid den numera nerlagda lanthandeln. Efter två minuters färdväg längs grusvägen, så kom han fram till Bengans stuga, Det var ett gult tegelhus med två trasiga stuprännor. På gården stod två gamla bilar och flera brunrostiga oljefat. Bengan var intresserad av bilar, men hade ingen begåvning för intresset. Karosserna stod oftast och rostade sönder i vinterfrosten. Stefan stannade bilen, stängde av motorn och hoppade ur bilen. Ingången bestod av en ytterdörr, som ledde in till en mindre farstubro, som egentligen var en inglasad veranda. Björkman stormade in och brydde sig inte ens om, att ringa på dörrklockan. Bengans ytterdörr stod alltid öppen, nämligen. Inne i sovrummet, eller vad man skulle kalla det för, låg Bengan och sov endast iklädd ett par missfärgade långkalsonger. Täcket hade han sparkat av sig. På golvet, bredvid honom, låg telefonen med luren avlagt från klykan. På en pall, alldeles intill, stod en flaska tom Jack Daniels. Stefan kom in i rummet och började ruska sin kompis.
- Vakna! Vart har du låneboken?
Bengan vaknade till liv, men han var allt annat än lycklig över faktumet.
- Vad pysslar du med ditt svin, gastade han och knuffade undan Stefan och försökte somna om.
Då goda råd var dyra, så tog klassföreståndaren det säkra före det osäkra. Han rusade ut i köket och fyllde en porslinstillbringare med vatten. När han återvänt till sovrummet, tömde han tillbringarens innehåll över sin vän i sängen. Bengan spottade och fräste.
- Är du inte riktig klok?! Vad sysslar du med din skitstövel. Jag kräver, att få sova i mitt eget hus!
- Det skall du få, svarade Stefan. ”Men först skall du visa, vart du har lagt låneboken.”
- Vad är det för satans bok, som du gastar om?
Björkman började leta runt i det stökiga rummet. Han sökte under lådor och lyfte på tomma halvlitersbuteljer.
- Hemorrojdens historia, har jag för mej den hette, grymtade Stefan.
- Vem har gett dej tillåtelse, att rota igenom mina privatprylar, gormade Bengan.
Klassföreståndaren letade i en orange tvättkorg av plast, som inte bara innehöll tvätt utan också massa tomma cigarettpaket.
- Varför så jädrans bråttom, undrade Bengan och skakade på sig, som en blöt hund.
- Skit i det du, svarade Stefan.
- Vad är DET för ton? Det är sista gången du får låna en lånebok på ditt kort till mej. Det kan du skriva upp.
Mannen i sängen grimaserade, för lakanen i sängen var helt plaskblöta. Han fick upp en cigarett och tände den med ett drag från en tändsticka.
retepnoslack
Levertransplanterad
Posts: 1503
Joined: 01 Dec 2004, 14:34
Location: Åmål, Dalslands enda stad.
Contact:

Den försenade låneboken.

Post by retepnoslack »

Sista...

Klassföreståndaren öppnade en brudkista i ett utav hörnen och rotade runt bland en stor hoper smutsiga och illaluktande strumpor. Han måste finna boken, till varje pris.
- VAR är den?
Bengan harklade sig och sade till slut:
- Jasså, DEN boken. Den tror jag, att jag råkade elda upp.
Stefan gav ifrån sig ett feminint tjut och brölande sedan med betydligt manligare stämma:
- Vad i helsike säjer du? Har du eldat upp en lånebok från biblioteket? Har du inget förstånd i ditt lilla huvud? Har du tappat hjärnan i toalettholken, när du stått och pinkat?! JAG har ansvaret för den där låneboken, eftersom jag lånade den på mitt kort. Och den boken eldar du upp, ditt mähä! Hur fasen kan man elda upp en bok utav misstag?
- Nja, det bara blev så, svarade Bengan skamset.
Han verkade tröstade sitt dåliga samvete med ett djupt halsbloss.
- Jasså, det bara BLEV så? Hur gammal är du egentligen? Vad är du för en vuxen karl egentligen, som inte kan ta något eget ansvar? Jag läste i tidningen, att en käring åkte i fängelse bara för, att hon inte hade lämnat tillbaka en bok i tid till biblioteket. Men skall jag göra en runda på Hall eller Kumla, så skall minsann DU komma med, som medbrottsling! Men först skall du få storstryk!

Alldeles utom sig av raseri, störtade Stefan ut i köket igen. Med sig hade han en skidstrumpa. En sådan där extra lång, som räcker ända upp till knäet. Lynnigt blötte han ner plagget med kranvatten och återvände till sovrummet med en veritabel piska i sina händer. Bengan fick en sådan chock, att han tappade cigaretten.
- Nu skall du få din satans marodör, röt Stefan.
Med full kraft begynte han piska Bengan med strumpan. Ilskan gav honom styrka till, att drämma till med full kraft och den våta strumpan lämnade rodnader efter slagen.
- Sluta, sluta, är du inte klok?! Jag skojade bara! Boken ligger i hörnet! Den ligger i hörnet under herrtidningarna!
Stefan Björkman slutade med bestraffningen, släppte strumpan och dök in i hörnet med ansiktet före. Det visade sig vara den rätta boken och Björkman gav ifrån sig ett högt skrik, som segerbevis. Han tog med sig boken och sade med ett flin:
- Nu kan du fortsätta och sova, din lathund.
- Hur fasen då, utropade Bengan argt. ”Du har ju för böveln vätt ner hela bädden för mej, din ärans usling. Och du har piskat mej röd över hela överkroppen.”

Stefan Björkman var redan inne i bilen och drog om startnyckeln. Glad i hågen backade han ut från den övervuxna gårdsplanen. Tillbakavägen gick mycket snabbare och lättare, tyckte han. Han sneglade titt som tätt på låneboken, som han hade lagt i framsätet, så den verkligen låg kvar och inte hade försvunnit igen. Han tänkte en smula på, hur det gick till borta i klassrummet just nu. Syokonsulenten var känd för, att vara allmänt slapphänt, så eleverna hade nog förvandlat hela skolsalen till en lekstuga vid det här laget. Tio minuter senare hade han kommit in till stan igen och fram till stadsbibliotekets bruna tegelbyggnad. Klassföreståndaren gjorde en slarvig sväng, parkerade på en handikappsparkering och rusade in genom bibliotekets entré. Kvinnan bakom disken blev chockad, när mannen kom frustande in genom dörrarna och slängde fram boken. När hon hämtat sig, så tog hon boken och slog upp faktauppgifterna i datorn. Stefan flämtade och väntade på tortyrredskap med tumskruvar och sträckbänk. Skulle han slippa fängelse åtminstone?
- Det blir 50-kronor, sa kvinnan.
Stefan kände huvudet segla iväg in i förvåningens luddiga moln. Hade han hört rätt?
- Vad sa ni? Femtio kronor?
- Ja, du har fått två påminnelser, men inte lämnat tillbaka boken i tid, trots det, så vår straffavgift blir därför exakt 50-kronor.
Stefan flinade lyckligt.
- Så underbart, sa han spontant.
Bibliotekarien fick sina pengar och klassföreståndaren gick ut genom stora entrén igen. Han var lika glas, som förvånad. Han hade klarat sig undan med böter. Så underbart. Då stadsbiblioteket låg femton meter ifrån Epahuset, där klassföreståndaren bodde, så tog han sig dessutom tid, att gå upp till sin sambo Louise och förtälja den glada nyheten.

Hon satt i köket och åt en portion havrefras med mjölk, när Stefan kom instapplande.
- Kan du TÄNKA dej, ropade han strålande. ”Jag SLAPP fängelse. Jag behövde bara böta en femtiolapp, så var hela saken ur världen sen.”
Hans sambo tog en slev flingor och sade mellan tuggorna:
- Det fattar du väl, att man inte får fängelse, för en försenad lånebok.
- Det får man visst, intygade Stefan bestämt. ”Slå upp dagens tidning och läs artikeln själv.”
- Jag gjorde det. Allt skulle ha ordnat sej till det bästa, om du läst HELA den artikeln, Stefan. Kvinnan hade utfört ett bankrån mot föreningssparbanken. Hon skulle fly landet ihop med sin älskare, men tänkte lämna tillbaka en försenad lånebok först. På biblioteket hade något känt igen henne från bankrånet och larmat polisen. SÅ, gick det till, Stefan.

Långis
Posts: 4558
Joined: 07 Oct 2004, 07:59
Contact:

Den försenade låneboken.

Post by Långis »

nej, jag orkade inte läsa den nu... men lovar att göra det sen...
Eddie
Obotlig alkoholist
Posts: 894
Joined: 14 Dec 2004, 13:32
Location: Strängnäs

Den försenade låneboken.

Post by Eddie »

haha gubben var rolig

"- Förbannade raggare! Ni kommer vräkande med era stora amerikanska bilar, så vanligt hederligt folk inte kan komma fram i vinterrusket. Här har jag vart och köpt ett paket ägg på Konsum och så kommer NI och förpestar trottoaren med ERA avgaser."

Det tar jag som erkännande att min volvo är minst lika cool som en jänkare Image
User avatar
uy
Levertransplanterad
Posts: 5438
Joined: 13 Oct 2004, 15:42
Location: Dalarna, Dalarna
Contact:

Den försenade låneboken.

Post by uy »

Jomen den var faktistkt rolig.
Skitarna ska va' lika långa i år
whonka
Periodare
Posts: 340
Joined: 21 Oct 2004, 09:46
Location: Jämtland

Den försenade låneboken.

Post by whonka »

Orkar inte heller läsa den nu, men kanske sen.
Långis
Posts: 4558
Joined: 07 Oct 2004, 07:59
Contact:

Den försenade låneboken.

Post by Långis »

Whonka wrote:Orkar inte heller läsa den nu, men kanske sen.
hehe, oj, ett nästan exakt likadant meddelande som jag skrev tidigare... din plagiatör? Image
retepnoslack
Levertransplanterad
Posts: 1503
Joined: 01 Dec 2004, 14:34
Location: Åmål, Dalslands enda stad.
Contact:

Den försenade låneboken.

Post by retepnoslack »

Vad gör man inte för, att få ett inlägg till lagt på meritlistan. Image
retepnoslack
Levertransplanterad
Posts: 1503
Joined: 01 Dec 2004, 14:34
Location: Åmål, Dalslands enda stad.
Contact:

Den försenade låneboken.

Post by retepnoslack »

Särskilt, när det handlar om en f.d. klassföreståndare på gymnasiet, kan jag intyga. Image
whonka
Periodare
Posts: 340
Joined: 21 Oct 2004, 09:46
Location: Jämtland

Den försenade låneboken.

Post by whonka »

Spekpanna wrote:hehe, oj, ett nästan exakt likadant meddelande som jag skrev tidigare... din plagiatör? Image
Va plagiatör? Jag skrev "jag orkar heller inte läsa den nu!
hakan
Obotlig alkoholist
Posts: 855
Joined: 08 Apr 2009, 12:03
Location: Göteborg

Den försenade låneboken.

Post by hakan »

Retep:

Har läst hela till skillnad från vissa andra slöa element härinne. Image

Eftersom jag har pluggat litteratur och skrivande två terminer, vill jag inleda med att det du skrivit inte klassificeras som novell utan snarare som Kåseri.

Du har en stor fördel av att du är duktig på att teckna, när du skriver, det märks särskilt i de första två styckena där du beskriver på ett ganska bildligt sätt, nästan lite Jo Nesbö-stil.

Sedan är det väl lite småfel här och där, och lite dialektala uttryck, som ju i och för sig faktiskt råkar vara ett kännemärke just för kåseriet. Jag tror att du mycket väl skulle kunna skippa "det roliga" utan skriva en t.ex. makaber historia helt utan överdrifter. Du verkar ha talang för det, helt klart.

Själva historien var lite småkul faktiskt. Lite oslipat men om du jobbade på det så har du kapacitet att kunna skriva riktigt bra, tror jag.

Kåseri är lite av en bortglömd konstform, så det är lite roligt att du ändå har lyckats med det. Image
Last edited by hakan on 20 Apr 2011, 23:49, edited 1 time in total.
retepnoslack
Levertransplanterad
Posts: 1503
Joined: 01 Dec 2004, 14:34
Location: Åmål, Dalslands enda stad.
Contact:

Den försenade låneboken.

Post by retepnoslack »

Obildat, som man är, så resonerade jag så här. Lång berättelse: Roman, Kort berättelse: Novell. Image

Tack för analysen "Hakan".
Post Reply