Förlossning, magpumpning och ett dop Del 1.

Post Reply
gammalhardrockare
Levertransplanterad
Posts: 5422
Joined: 01 Jan 1970, 01:00

Förlossning, magpumpning och ett dop Del 1.

Post by gammalhardrockare »

Varför längtar kvinnor efter barn? Vad är det som driver dem?
Visst älskar jag min dotter och jag ångrar inte mitt faderskap men detta var ju något som jag - till skillnad mot mitt ex - inte planerade. Min erfarenhet säger mig att kvinnor väljer att få barn, vi karlar råkar bara bli det pga vår drift att alltid vilja stoppa kuken i alla kvinnor som inte säger nej.

En tidig lördagsmorgon vid frukostbordet så informerade Annelie mig om att hon var med barn.
-"Ajdå!" Sade jag.
-"Vad? Är det allt vad du har att säga?" Annelie började se sådär grinig ut som bara hon kunde göra när hon började reta upp sig på mig. Hon blev liksom "rak" över ögonen och rynkade ihop hela ansiktet.
-"Jag tror inte att jag är riktigt mogen för det där ännu."
-"Du är ju en bra bit över trettio år! Om du inte är mogen nu, när är du det då?"
Nu började Annelie doppa ostmackan i kaffet, något hon alltid gjorde när hon började bli irriterad. När hon blev riktigt förbannad så kunde hon trycka ned hela thekakor i kaffekoppen. Det var sista varningen innan kaffekoppar och sockerskålar började flyga över mitt huvud, sedan så brukade hon låsa in sig på toaletten resten av dagen.
Varför låser alltid kvinnor in sig på toaletten när de blir förbannade? Vad tror de att ett sådant beteende ska lösa och vad gör de där inne?
Sorterar smutstvätt?
Tvättar sig i skrevet?
Läser en grundkurs i lödning av kretskort?
Vi karlar löser konflikter på annat sätt. Ibland så diskuterar vi men inte alltför sällan så flyger vi ihop så tänderna ryker på grusparkeringar utanför Folkets Park, vi rullar runt på asfalten framför korvkiosken och pucklar på varandra för allt vad vi kan och det är polisanmälningar hit och hot om hämnd dit. Inte fan springer vi iväg och låser in oss på varsin toalett och sitter där och tjurar i flera timmar!

Annelies förklaring till varför hon ville ha barn var att hon ville känna sig som en kvinna.
-"Vad känner du dig som nu då - en TV-reparatör?"
Krasch!
Kaffekoppen ven över mitt huvud och slog i väggen med en smäll.
PANG!
Annelie smällde igen dörren till toaletten och låste om sig.
Jag gick hem till Janne. Annelie skulle lugna ned sig till kvällen och då skulle det säkert gå att tala förstånd och övertala henne till att ringa till närmaste kvinnoklinik till måndagen och beställa tid för nödvändiga åtgärder så att jag kunde fortsätta att leva mitt bekymmerslösa och ansvarsfria liv resten av de år jag hade kvar.

Jag kanske hade kunnat tala förstånd med henne om min hjärna hade kunnat sammanfoga några ord till fungerande meningar. Klockan tolv på natten så stod jag i vår hall och försökte sluddrande svara på Annelies fråga om var jag hade mina skor och varför jag hade gått från Janne strumplästen i februari månad.

Följande månader blev det inte så mycket sagt, jag antar att jag förträngde alltihop. Annelie kom in i någon slags lugn och harmonisk fas och satt mest framför TV:n när hon var ledig och vräkte i sig jordnötter och ostburgare, något som hon aldrig skulle drömma om att göra tidigare eftersom hon var livrädd för att gå upp i vikt. Hon var ovanligt vänlig och tillgiven, protesterade aldrig när jag frågade om jag kunde tillbringa helgen hos någon polare och flera gånger så satt Janne och jag t o m hemma hos oss i mitt hobbyrum och drack sprit med AC/DC på högsta volym utan att Annelie ens blev irriterad. Flera gånger knackade hon t o m på och undrade om vi hade kul, frågade om vi ville att hon skulle göra några mackor åt oss och liknande. Utan att vara ironisk!
Jag behövde inte ens röka under fläkten längre utan fick sitta vid frukostbordet varje morgon med en nytänd cigg i käften och när vi käkade middag tillsammans så kunde jag försjunka i någon gammal serietidning och slapp höra på de gamla vanliga jeremiaderna om min brist på bordsskick, om vikten av normala konversationer vid middagsbord för att upprätthålla ett förhållande och tjat om att man kanske skulle äta något annat än pizza och grillkorv med pommes frites någon gång.

Åtta månader senare var det dags!
Värkarna hade inte kunnat komma olämpligare. Det var tidig lördagskväll och jag hade suttit och druckit femtioprocentig Smirnoff framför TV:n hela dagen och var mer eller mindre som en zoombie. Jag hade hyrt mig en film och försökte så gott jag kunde få ut något av innehållet. Med stelt stirrande blick mot TV-skärmen försökte jag hänga med i handlingen. I ena handen hade jag glaset och i den andra handen låg fjärrkontrollen till videon. Fingret låg stadigt på rewindknappen. Jag fick ideligen spola tillbaka för att få något grepp om vad filmen överhuvudtaget gick ut på. Det var något om en stor passagerarfärja som åkte iväg på sin jungfrufärd till New York, en kille som målade tavlor försökte tydligen få till det med en kvinna som hette Rose men ett stort jävla isberg hade något att göra med handlingen och försvårade hela projektet för honom.
-"Vattnet har gått!" Skrek Annelie.
-"Öööh... Va...? Vadå?" Sluddrade jag och glodde dumt på henne när hon försökte ringa efter en taxi.
-"Det finns ingen taxi ledig! Du måste köra mig till BB!" Skrek Annelie.
-"Var ligger det?"
-Vid lasarettet så klart din jävla idiot!"
Annelie höll på att få tillbaka sin gamla personliget och humör. Inte bra.
Jag reste mig upp ur soffan och berusningen började genast att accelerera. Det kändes inte sådär luddigt och behagligt som det brukade göra, jag mådde istället illa och det kändes som om jag hade gått upp femtio kilo i vikt. Det sprängvärkte i hela kroppen och jag hade spykänslor. Jag var i sämre form än Annelie.
Hela literflaskan med Smirnoff var nästan helt urdrucken, det var bara en liten skvätt kvar.

På vägen ut till bilen försökte jag spy i en rabatt men det kom bara luft. Flera grannar följde min och Annelies vinglande färd till parkeringen, en svårt berusad karl i snedslitna träskor och en gravid kvinna.
Annelie kravlade in i baksätet och jag satte mig bakom ratten och startade bilen. Det snurrade som en karusell i huvudet och solar och planeter, ja hela galaxer dansade framför ögonen när jag styrde ut på huvudleden. Vid ett rödljus hängde jag mig ut genom rutan och försökte spy igen men det var helt omöjligt. Bakom en bilruta i vänsterfilen satt en hel barnfamilj och tittade med stora ögon på mig.
Den kyliga luften svalkade dock mitt ansikte och hela vägen till lasarettet körde jag med huvudet hängande ut genom sidorutan.

När vi äntligen var framme så vaggade Annelie i förväg in på akuten, jag stod och lutade mig mot bilen och försökte andas. Jag hade hjärtklappning och en otäck värk från mellangärdet strålade ut i armar och ben.
Till slut raglade jag dock bort mot akutmottagningen och precis när jag ramlade in genom entredörrarna så rasade jag ihop på golvet och allt blev...
Svart.
Last edited by gammalhardrockare on 01 Dec 2004, 20:32, edited 1 time in total.
User avatar
uy
Levertransplanterad
Posts: 5438
Joined: 13 Oct 2004, 15:42
Location: Dalarna, Dalarna
Contact:

Förlossning, magpumpning och ett dop Del 1.

Post by uy »

GammalHardrockare wrote:Läser en grundkurs i lödning av kretskort?
Den håller jag på med!
Skitarna ska va' lika långa i år
Post Reply