GP är en galt.

Diskutera Eddies sketcher här, eller skriv en egen
Långis
Posts: 4558
Joined: 07 Oct 2004, 07:59
Contact:

GP är en galt.

Post by Långis »

Fantastisk kassett Image. Bemödade mig en gång för längesen med att skriva av A-sidan. Overkill ska ha börjat med B-sidan, men jag vet inte riktigt hur det går för honom...

Göran Persson är en galt – en osannolikt usel roman av CARL IVAR STENLUND

SIDA A

Det var på den gamla goda tiden, förr i tiden, då en man kunde reda sig. Då en man kunde reda sig på sin ärlighet, sin uppriktighet och sin oklanderliga Image?.
På den tiden en man var en man och en kvinna var en kvinna. På den tiden fanns det inga tunnelbanor, det fanns inga tv-appareter, det fanns ju knappast några löständer heller, vill jag minnas.

Dagen låg alltid öde. Stjärnorna tindrade likadant på natten som på dagen, fast på dagen såg man dom inte, för då arbetade man i kolgruvor, i dagbrott, på åkrar, ängar, i lagårdar och (här saknas en del av kopian) …

Jag minns första gången jag upplevde solskenet på ryggen, jag minns det som om det vore ett par år sen. Det var jag och så var det min lilla hund, Dolly. Ehh, som sagt var.. nej den dan var det inte, för det regnade då… Den inrikespolitiska situationen har för närvarande inträtt i en stagnation som är svår att ta sig ur, och solen på ryggen lär inte hjälpa mot varken det ena eller det andra…

Jag kommer ihåg en man ifrån Arontorp. Han betrycktes av den fåfänga idén att han skulle kunna flyga om han bara riktigt trodde på det, och det visade sig att det gjorde han.. inte. Han ställde sig på lagårdstaket hemma, ioch för sig ett ganska lågt eftersom på den tiden var det inte så fett med pengar och man hade inte råd att bygga så höga lagårdar. Men bakom lagårn låg ett stup som var 20 meter djupt. I botten på detta stup placerade denna hemmansägare två tagelmadrasser, klättrade upp på taket och ställde sig på taket och slog och viftade med armarna och skrek: jag är Arkimedes, jag är Arkimedes! Han hade nämligen blandat ihop konfettin där, han tänkte på Ekaros, men han var ju obildad, så hade han bara halva den dära boken, så han hade väl blandat ihop sakerna. Allt nog, han skrek: jag är Arkimedes, jag är Arkimedes!

Just då kom prästen i byn gående på en promenad som han hade tagit där. Han hade tagit den från en församlingsmedlem, och han var ute och gick där och fick se den här stackars odalmannen stå och fladdra och fäkta och slå uppe på lagårdstaket som en väderkvarn ungefär, eller ja, eller kanske som en politiker i italien eller en aktions, ja jag vet inte. Allt nog han stod där och fäktade i alla fall och skrek: jag är Arkimedes, jag är Arkimedes! Då dryftade sig prästen att fråga: vad odarbonde Johansson, för det hette han och han kallades också därför för johansson. Det hade varit ganska konstigt ifall prästen, som var en beläst karl, hade kallat honom för andersson när nu hette Johansson och å andra sidan så hade han ju kunnat säga fel, prästen, för han hade ju många att hålla reda på, men å tredje sidan så höll han inte reda på nånting den där prästen, han bara predikade och åt av kyrkans mat, som dom gjorde på den tiden, fet var han också, stor och tjock, ful, dum var han också den där prästjäveln…

I vilket fall som helst så sa han: Johansson, varför står ni och gastar så det hörs över hela Image här att ni tror er vara Arkimedes?

Då inveklade sig Johansson i en allt mer hetare och en mer ingående argumentering med den här prästen, om arkimedes roll i detta sammanhang, och prästen försökte fåfängt förklara för den här odalmannen att det var Ikaros han tänkte på och inte Arkimedes. Men då drog den här odalbonde till med att: det begriper väl inte ni, ni kan väl bara hålla reda på Jesus? Och då sa prästen: Vem faan e´det?

Sen hoppade då den här odalmannen rakt ut där och han missade ju naturligtvis de där tagelmadrasserna och slog huvudet i en klippkant där så att han…ja visst, prästen fick ju mer att göra där…

Det var den dagen jag upptäckte, alltså årsdagen av detta, alltså hundra år senare, upptäckte jag att jag fatiskt också hade en viss fobisk inställning till det här med att flyga. Jag trodde också närmligen att jag kunde flyga, men det visade sig att det kunde jag inte, för jagvar alldeles för dum för att ta flygcerifikatet, så jag fick bli busschaufför istället.

I dessa tider fanns det många original i bygderna till exempel en Image? som hängde hos en bonde där, det var ett original. Men annars fanns det inte så många egentligen som man säger, jag förstår inte vad de pratar om jämt, de säger att: Förr fanns det så många original i bygderna. Det gjorde det inte alls, det, de hängde på muséerna allihop.

Professor Evander minns jag tydligt. Ja, Evander-affären. Det var nånting liknande Hybe-affären, fast tvärtom.
Last edited by Långis on 11 Jun 2007, 21:15, edited 1 time in total.
Långis
Posts: 4558
Joined: 07 Oct 2004, 07:59
Contact:

GP är en galt.

Post by Långis »

Det var en man som hade fått för sig att han skulle göra stora pengar på att sälja julkärvar till folk, och…det gjorde han också, han tjänade en faslig massa pengar på det där, och det blev han inställd till tinget, för han hade inte betalt skatt. Då sa domaren till honom så här: har ni betalat skatt? Nej, det har jag inte, sa han. Och då sa domaren det att: det var som faan!

På min vandring genom litteraturens väg, kommer jag fram till att, ja det vete fan vad jag kom fram till. Jag kom fram till i alla fall att det var inte lämpligt att kommentera så mycket som jag gjorde, för det var en proffessor Lövenmark i uppsala som påpekade för mig att jag inte skulle kommentera så mycket och då gjorde inte jag det. så slutade jag med det. Jag behövde då ett litet stipendium för att komma på fötter där, jag hade ramlat omkull, det var nån som satte krokben för mig, eller också om jag var full. Jag kommer inte ihåg rikrigt hurdant det var där. Jag behövde i alla fall komma på fötter och jag behövde ett litet stipendium. Dom hade bara stora stipendium då, men jag tyckte dom var för stora, jag ville ha ett litet. Och jag sa till intendent kravander som brukade svansa omrking där i korridorerna och se allmänt dum ut, det var förresten inte bara han som såg dum ut, den där Karlgren, han såg ut som själve fan i ansiktet. Såvida nu man kan tänka sig att fan ser ut så va, så ja.

Ja, då sa jag det då till den där Kravander, eller vem det nu var jag sa det till innan att jag sa det till, att: jag skulle vilja ha ett litet stipendium, sa jag . Nej, sa han, det går inte, ni måste tjäna era pengar själv. Då kom jag på den fantastiska idén jag fick där att jag fick en idé som jag fick där, att jag skulle kanske kunna ta och skriva litegrann och sälja till mina kamraaaater, ehh, nånting jag kunde sälja till mina kamraaaater, ehh, nånting. Och på den tiden så fanns det en serie som hette ”Mannen i svart” med Olov Tuneberg, och den var väldigt populär och han bräkte med väldigt grov röst, så här, det gjorde han. Och då tänkte jag att om jag tar då och skriver en liten mannen i svart, här, och så skrev jag då på första sidan där, som rubrik skrev jag: (med eko) MANNEN I SVART! Men den där ekoeffekten uteblev ju. Det gick ju inte att få med när man skrev och det var ju på den tiden, det fanns ju inga bandspelare då, men då var det ju en intendent Schanegren, han som jag berrättade om innan. Han hade faktiskt hemma en gammal magnetofonbandspelare, det är en trådpelare, alltså. Den använde sig av tråd, istället för sådana hära tonband som man har nu för tiden, ja, nuförtiden gör man det ju digitalt, jag vete fan hur de bär sig åt, men det blir väldigt bra ljud i alla fall, min sonson har en sån apparat hemma, en Sony, tror jag den heter, den e väldigt bra. Ehh, den blir väldigt fint ljud.

Och då tänkte jag det, ehh, Karlgren, jag var ju tvungen att möta honom där med en middag på nationen där för att han skulle ställa sin apparat till förfogande. Hur jag sen skulle spela upp resultatet för mina kamraaater, det hade jag aldrig funderat över, utan jag var så inne på det där att få fram den där eko-effekten, som jag hade i huvet då. Jag rikrigt kunde höra hur det lät: (med eko) MANNEN I SVART! Ja, så lät det, alltså.

Det fashinerade mig nåt så alldeles oerhört, jag kommer ihåg jag bodde på lilla vassgatan i uppsala, längst upp under vindstaket, där, och det anses ju som väldigt romantiskt att man under sin studeotid bor då i en vindskupa, jag tyckte det var lagom romantiskt. Det var trångt däruppe, det luktade illa, det var fladdermöss som kröp omkring och fladdrade och flaxade på nätterna där, och, ja, dom bet mig aldrig, de gjorde dom ju inte, men de var otäcka att titta på, när jag tände lampan där så hände dom och såg ut som Arne Weise i ansiktet, fast upp och ned. Och kallt var det också. Jag bodde ju där uppe då och hur fan, var var jag nånstans nu… Jo, jag skulle låna den här magnetofonen, utav, jo, på nätterna, jag kunde inte sova. Jag kunde inte sova för jag hade den här eko-effekten, effekten i huvet: (med eko) MANNEN I SVART! Ja, det plågade mig, alltså hela nätterna låg jag och drömde. Det gick så långt så att jag drömde alla drömmar i eko, till exempel jag drömde om en liten söt flicka som hette Agneta Wallander, alla var ju ute efter henne och jag fick henne naturligtvis inte, men jag hade en viss chans där då. Och då drömde jag om henne och det var med eko-effekt på, hon sa: (med eko) Åh, vad du är underbar, (Ett ohörbart namn) , fast jag hette Klas-Ivar, eller vad fan hette jag nu, jag måste titta på annons…ehh, Karl Ivar Stenlund, ja så är det jag heter, ja. (med eko) KARL IVAR STENLUND, heter jag, ja. Jo jag var så insatt på det där att få fram det här då: mannen i (med eko) SVART, ja, det tyckte jag.

Då fick jag muta den här Karlgren med en middag på Uppsala Nation, där, eller på Upplands Nation, menar jag, naturligtvis. Det gick bra så tillvida att jag lyckades då snirkla och manipulera mig in i hans fina, borgerliga, Image hem, där, med träpanel på väggarna där och det var heltäckande mattor och det var en vacker fru och det ena med det andra och stor hund och två katter, tror jag ocjkså det var, några fula siames-saker. Men så kom jag i alla fall in i hans allra heligaste, biblioteket där, och där hade han den enorma, stora magnetofonspelaren stående, den där trådspelaren. Och jag gick fram där och blev då bekant med de olika reglagen på den här maskinen, han visade mig där och de första orden jag sa där, jag kommer ihåg jag stod där med darrande händer och lite handsvett, med mitt färdigskrivna manuscript, och så sa jag: Mannen i svart. Men i helvete! Då kom jag att röänka på, var fan blev ekot av? Jag kunde ju liksom inte…, jag försökte med: Mannen i svart svart svart svart svart svart, men det blev ju ingen effekt. Karlgren, han tittade lite frågande på mig och undrade: vad fan e det frågan om, varför står ni och upprepar er hela tiden, lider ni av nån sorts mental taftelogi, karljävel? Sitta och säga svartsvartsvartsvartsvart hela hela hela tiden. Sitt ned i den här skinnfotöljen, sa han, satt jag mig där, och så fick jag en konjak också blev det svartsvartsvart igen, då. Och då frågade han mig rent ut: har ni blivit tokig, karl? Eh, ja, jag tror det, sa jag, jag tror faktiskt att jag har blivit tokig. Och så berrättade jag for honom om detta fenomen som jag hade upplevt rent mentalt, och det visade sig att han var en riktig hedersman, för han hade upplevt samma sak en gång när han studerade i Haidelberg. De berodde på att den lilla studentbostaden han hade då, den vette ut emot en dalgång där man kunde stå och skrika och få just de här eko-effekterna. Så det hela slutade med att vi blev väldigt goda vänner, han och jag, och på något sätt så ville han att jag skulle följa med honom på semester utanför Haidelberg, en liten by där, som hette Swachhaldamsee, tror jag att det var, och vi kom dit och under över alla under, den här Karlgren, han blev så intresserad av hela det här fenomenet, så på försommaren där, så tog han, eller rättare sagt några karlar som han hade hyrt in och baxade upp hela den här magnetofon-trådspelaren på järnvägs-stationen där, och så bar det iväg till Österike, eller till Haidelberg, rättare sagt. Och där monterades då den här magnetofonbandspelaren upp igen, eller bandspel..trådspelaren, menade jag, monterades upp igen och så hängde vi ut mikrofonen helt enkelt utanför fönstret där, för att han fick hyra det här lilla studentrummet, som var inhyst i ett gasthouse, där.

Vi hade ju innan dess förfriskat oss med lite drycker ner i det gasthouset, där. Så att, det blev ju lite sluddrigt och så, men det blev en alldeles underbar eko-effekt. Där stod vi båda två och: (eko) MARRANISCHNISCH ÖÖÖISCH ÄÄÄ HO HOMÄÄRÄRR, osv.

Ja, och sen nör vi spelade upp det, så kom vi ju på att det var ju alldeles hopplöst, det gick ju inte att urskilja vad man sa. Det lät ju som de stod någon och stammade så här: swachswachswacswasch, så där. Så att vi skrinlade hela det här projektet.

Då hade jag ju för övrigt fått ett litet stipendium, så jag behövde inte de där pengarna.
Långis
Posts: 4558
Joined: 07 Oct 2004, 07:59
Contact:

GP är en galt.

Post by Långis »

Ja ska be nu att få läsa upp ett brottstycke ur den här spökhistorien som jag skrev, som då blev emryot till min roman, Göran Persson är en galt, så det är alltså då Väldigt gamla förlagor som har legat till grund för den här romanen. Så här gick den, spökhistorien:

Det var lyhört i lägenheten. Han hörde tydligt argummenteringen som försigick på andra sidan väggen, dock insåg han att lägenheten intill var outhyrd. Då blev han så satans rädd, så han sket ner sig.

Ja, sen har vi det här kapitlet med toaletthumor. Jag kommer ihåg, under min studietid i uppsala, när jag var där, då var det väldigt allmänt förekommande att man hade någon sorts morbid toaletthumor, skithushumor eller pissoarhumor som det också kallas. Man klottrade även på den tiden, men man gjorde det i mer softisikerade förmer, man hade då små lappar med in på tolatten där, och det var ju före tejpens tid, och det var ju före sådana här självhäftande lappars tid, så att det var ju vanliga lappar som man då rev ur, kollegieblock, där, eller rättare sagt skrivblocken som man hade på den tiden. Då bemödade man sig med att göra dem så vackra och estetiskt tilltalande som möjligt. Till exempel, man kunde färglägga dem, man kunde kolorera dem och man gjorde fina ramar runtomkring lapparna, och fick en standardiserad storlek på ungefär 10*7 cm, nånting sånt där. Det var väl en kutym på universitetet då, att det skulle vara den storleken. Var den har kommit ifrån vet jag inte, om det var nån föregångare där.

Det var ju en ganska oskyldig tradition, det här toaletthumorn, som man hade då. Då tog man med sig en sån här lapp in på toaletten och skrev sina små poem där. Men det gick ju inflation idet här, eftersom det var ju många elever som fuskade. För att få fram en så estetiskt tillalande lapp som möjligt, så satt man och fuskade, och skrev på lektionerna istället för att skriva när man satt och förrätade sina behov på Image då. Så det dog ut så småningom, den där lilla löjligheten man hade elever emellan.

Men jag minns en del ramsor där. Dom återkommer ju år efter år, de här ramsorna, toalettramsorna. Jag författade väl en, jag tänkte jag skulle dräpa till alla de där lite mer sofistikerade varianterna de hade som: här satt Aristoteles på ändan och inget kunde hända, exempelvis, ehh ehh, tacka försynen, för trasiga trynen, var det nån som skrev. Jag förstod inte riktigt vad han menade med det. Men jag drog till med en riktig ekivok sak där, när jag skrev så här på en lapp, och jag fuskade inte, utan jag satt inne på WC-stolen, då och hade då lappen lutad mot ena knät. Ja, jag fuskade ju lite, för jag hade ett kollegieblock under lappen så att jag skulle kunna skriva. Så skrev jag så här, väldigt ekivokt, jag skrev: Kuken på grinden, fittan på kinden, arslet i vinden och röven i linden, skrev jag. Det var precis så att det fick plats på den här 10*7 centimeters lappen, och så gjorde jag en liten ram runtomkring syrigt formad i gotisk stil. Till saken hörde ju då att det fanns ingenstans man kunde sätta upp lapparna, det fanns ju som sagt var ingen tejp på den tiden. Använda sig av Karlssons klister, som då fanns att tillgå, eller nåt vanligt lim, det föll aldrig en skötsam elev in att vandalisera skoltoaletten på det viste. Så rektorn hade satt in ett litet bord där, som vi brukade lägga lapparna på. När man stod där och tvättade händerna, så kunde man stå där och roa sig med detta.

Detta gav mig ett uppslag när jag höll på att forma en Image till min stora roman, mitt stora epos: Göran Persson är en galt

En gång när jag satt där och uträttade mina behov, så var det en storvuxen karl som satt intill. Det var en lärare Andrén, som stank väldigt illa ur munnen och armsvett och fotsvett, ja han hade alla sorters svetter som kunde tänkas, kunde tänkas kunde.

Det var på en middagsrast, jag hade just spisat middagen. Det var, vill jag minnas, om det inte var lammkotlett, så var det… jag tror det var sånna här, jag höll på att säga fettpäror, eller om det var…jag kommer inte ihåg vad det var. Det var en läcker middag, jag hade spisat i alla fall och var ganska full imagen, och var tvungen att tömma ut kögsvägen, så att säga.

Då satt jag därinne på toaletten i godan ro, när jag kände en omisskänlig lukt, en stank, en odör av guds nåde närma sig, och förstod att den här läraren var på väg in. Mycket riktigt: frustande som en valross i parningstid, så bakerade han toaletten bredvid mig, naturligtvis, fast det fanns fem till att välja på. Där satt han och brakade och knakade i sitt rövhål, så att det stod härliga till. Det plumsade och plaskade för han lade naturligtvis inget papper idär o i där. Nej, det var inget bra, tycker jag, det var förfärligt vad det..vad det..vad det var förfärligt. Det var det faktiskt, ja. Hur det slutade? Jo det luktade illa där och han sket ned sig. Och då sa jag så här: Röven guppar och gungar på böljorna de blå.
Långis
Posts: 4558
Joined: 07 Oct 2004, 07:59
Contact:

GP är en galt.

Post by Långis »

Image Jo, jag är rätt nöjd själv...
overkill
Levertransplanterad
Posts: 2400
Joined: 19 Jun 2005, 15:47

GP är en galt.

Post by overkill »

Japp, jag började med B-sidan i våras men blev sen avbruten pga av sjukdom och sen har jag 4874799088761456 ursäkter till att jag inte hunnit fortsätta och avsluta det.
Dock så är ca 20 minuter av 30 klart, ska göra det resterande när jag får tid & tillfälle.
B-sidan känns väl lite mer spännande än A-sidan faktiskt, men överlag är det liksom A-sidan mest dravel.

Jag har aldrig förstått vad Errol menade eller ville med denna konstiga kassetten men jag tror liksom Jägarn skrev på sin sida en gång i tiden, att detta var den ultimata utmaningen för oss fans - han ville kolla om vi fans köpte vad som helst. och visst gjorde vi....
Dock inte jag då jag inte var så bevandrad bland Eddie´s kassetter på den tiden. Synd bara att detta blev den sista kassetten han gjorde (Compendia Ultima-boxen borträknad), han avslutade sin kassett-karriär med denna floppen.
2meterhansson
Obotlig alkoholist
Posts: 989
Joined: 18 Jun 2006, 10:43
Location: Lima

GP är en galt.

Post by 2meterhansson »

Jag tror oxå att den var det ultimata testet av oss fans, jag äger inte orginalbandet, men har en avspelning, jag undrar hur många ex den finns i ?
retepnoslack
Levertransplanterad
Posts: 1503
Joined: 01 Dec 2004, 14:34
Location: Åmål, Dalslands enda stad.
Contact:

GP är en galt.

Post by retepnoslack »

Jag minns allt reklamtexten, på pappbladen ifrån "Sofia Music", där det BARA talades negativt om denna kassett:

I en hel jävla timme håller han på och tjatar....Köp den inte! eller rättare sagt: Köp den, kuksugare! Vi ÄLSKAR, att reta upp folk!

Det var med på samma reklamblad som kassetterna med: "Di allra mest pervärsta sketcherna" och "Di allra mest pervärsta låtarna", vill jag minnas. Man fick ett s.k. "Kukrunkarpris", om man köpte dem alla tre.
E-M
Levertransplanterad
Posts: 4364
Joined: 08 Oct 2005, 15:21
Location: Någonstans i Västra götaland;)

GP är en galt.

Post by E-M »

RetepNoslack wrote:Man fick ett s.k. "Kukrunkarpris", om man köpte dem alla tre.
Image Image
wiking
Levertransplanterad
Posts: 1827
Joined: 02 Jan 2005, 17:45

GP är en galt.

Post by wiking »

har inte lyssnat på den kassetten sedan jag köpte den, får plöja igenom den igen snart. Kommer inte ihåg så mycket av den faktiskt, men har för mig att jag tyckte den var lite små rolig Image
overkill
Levertransplanterad
Posts: 2400
Joined: 19 Jun 2005, 15:47

GP är en galt.

Post by overkill »

RetepNoslack, har du kvar det där reklam-bladet nånstans? kan du kanske skanna eller skriva av vid tillfälle och lägga upp nånstans? vore kul att läsa.

Jag håller på att försöka avsluta skiten nu, ca 6 minuter kvar...
retepnoslack
Levertransplanterad
Posts: 1503
Joined: 01 Dec 2004, 14:34
Location: Åmål, Dalslands enda stad.
Contact:

GP är en galt.

Post by retepnoslack »

Javisst, jag skall göra det nästa gång jag har tillgång till en "scanner".

Dock saknas det en bit ifrån reklambladet, som jag klippte ut och satte upp i mitt skåp på karlbergsgymnasiet. En bild på Eddie i helskägg och stickad luva. Image
errrol
Obotlig alkoholist
Posts: 657
Joined: 15 Mar 2008, 03:20
Location: umeå

GP är en galt.

Post by errrol »



Och jag som inte ens orkade LYSSNA på det hela ens en minut... Du borde få bragdpriset för beundransvärda insatser, eller bara en fet smäll. Som Eddie skulle sagt "Vad är ni för ena ***** idioter som köper såna här förbannat dåliga kassetter, ni är ju helt slut i pallet allihop!! Jaaah!!" nog tror man det, eftersom detta kasset verkar bara vara iriterande Image Image
overkill
Levertransplanterad
Posts: 2400
Joined: 19 Jun 2005, 15:47

GP är en galt.

Post by overkill »

Ja detta bandet är verkligen ingen höjdare faktiskt. Möjligen så dåligt att det blir lite småkul bara pga det.
Sen så får man reda på hur man kan starta en skogsbrand genom att reta upp kärringar hehe.

RetepNoslack, hur gick det med det där reklambladet? du kanske kan lägga upp det här nånstans?
ELN
Levertransplanterad
Posts: 2713
Joined: 06 May 2008, 07:38
Location: Strömstad

GP är en galt.

Post by ELN »

om ni har GP är en galt som mp3 kan ni väll skicka den till mig via mejl: d_bosson@hotmail.com Image
Post Reply