Lilla Sarah fyller år - Del 1.

[gammalhardrockare]

Tidigt en lördagmorgon ringde min f.d. sambo.
-"Hej! Du har väl inte glömt att Sarah fyller fyra år idag hoppas jag? Kalaset börjar klockan ett."
Helvete också! Min dotters födelsedag hade jag förträngt. Jag hade planerat en heldag hemma hos Janne och hans nytillverkade spritkokare.
-"Öh... Jag kan nog inte, Janne behöver hjälp."
-"Vad? Prioriterar du den där idioten framför din egen dotter! Vad behöver han hjälp med förresten, dricka ur spriten?"
-"Naturligtvis inte, han behöver hjälp med... Öh... Koppling av ett astronomiskt ur."
Fan också! Jag har aldrig varit bra på att klämma ur mig lögner i pressade lägen.
-"Kunde du inte komma på något bättre? Hör nu här: Sarah förväntar sig att du ska komma på hennes kalas och hon önskar sig en docka, en Cindydocka. Hon vill ha Dockan Cindy får en häst. Det finns en sådan, det följer med en häst. Du kommer att förstå vilken när du ser den".
Det lät som något som var dyrt. Helvete!
-"Jaja, jag kommer klockan ett. Jag lovar!"

Jag tog mig en dusch och sedan drog jag iväg med bilen mot det Stora Köpcentret. Janne fick helt enkelt vänta tills jag hade varit på min dotters barnkalas.
Kom fram och hittade genast en leksaksaffär. Jag var på dåligt humör och jag kände mig som en idiot när jag gick omkring bland dockorna och letade efter just den docka som min dotter önskade sig. "Dockan Cindy får en ny klänning", "Dockan Cindy går på bio" osv hittade jag men inte Dockan Cindy med en hästjävel. Hittade dock en snarlik, "Dockan Cindy får ridlektioner" stod det på en liten skylt. På hyllan stod mycket riktigt Cindy tillsammans med en viril och bredaxlad karl med tjockt hår, ridbyxor och fyrkantig haka. Han skulle tydligen föreställa ridläraren.
Ibland kan jag inte hålla mig. Jag drog ned byxorna på båda dockorna och lade Cindy ned på rygg, dockan som skulle föreställa ridläraren lade jag ovanpå. Jag tog fram min kulspetspenna och skrev på skylten under dockorna: "Dockan Cindy får fyllesläpp och lägger upp sig för ridläraren. Det får hon ångra i morgon".
Passade även på att rita dit lite prickar i ansiktet på en annan Cindydocka som var draperad i en balklänning som gjorde att hon såg ut som en kyrkklocka inlindad i plysch och sammet. "Dockan Cindy får svår acne vulgaris när hon ska gå på bal" skrev jag på den tillhörande lappen.

-"Behöver ni hjälp med något?" Det var en tuggumituggande ung expedit som gjorde sitt bästa med att låtsas vara serviceinriktad för 83 kr i timman, helgersättningen medräknad.
-"Ja faktiskt, jag letar efter en Cindydocka där det skulle vara en häst inblandad".
-"Ni menar den här" sade hon och plockade ned en Cindydocka med tillhörande plasthäst från översta hyllan. -"Den är mycket populär just nu".
-"Ja just det, den är det!"
Dags att betala.
-"Det blir 710 kr då tack."
-"VA! Är det allvar? Ingår det riktiga ridlektioner året ut? Följer det med betsel och sadel?"
Expediten glodde på mig och fortsatte bearbeta sitt tuggumi med käkarna. 700 spänn är mycket pengar när det är en vecka kvar till lön.

Jag betalade och drog iväg mot stan igen. Det hade trots allt gått fort, klockan var inte mer än elva så jag kunde ta en tur hem till Janne innan kalaset började. Några ordentliga järn är vad man behöver innan man ska utsätta sig för den tortyr som ett barnkalas innebär.
Janne blev naturligtvis glad över att jag dök upp och hällde genast upp ett stort glas med sprit. Vi satt vid bordet i hans lilla kokvrå. På skivtallriken snurrade Deep Purple.
-"Jag hinner bara ta ett par glas, måste iväg till min dotters födelsekalas. Du vet hur det är". Det visste inte Janne men han förstod och lovade att spara en flaska tills jag kom tillbaka senare på eftermiddagen. Jag drack ur ännu ett par glas och sedan var det dags för mig att lämna honom. I hallen så gav han mig en plunta med sprit som jag kunde gömma i innerfickan på kavajen. Den skulle komma väl till pass under kalaset.
-"Ta det lite lugnt, det är stark sprit."

När jag parkerade bilen utanför det radhus där min f.d. sambo bor tillsammans med vår dotter så noterade jag att det var fullt med bilar på hela gatan. Fan också! Det skulle vara fullt med ungar där tillsammans med sina föräldrar. Illa.
Jag ringde på, gick in och möttes genast av Sarah, min lilla dotter.
-"PAPPA"! Skrek hon och slängde sig runt min halls. Hon tittade lite misstänksamt på mig när hon släppte taget. Jag gav henne presenten och hon sprang genast iväg till köket och till sin mor.
-"Mamma! Pappa luktar sådär otäckt som han brukar göra när han är sådär konstig och dum du vet." Jävla unge.
-"Jaså, det gör han..."
-"Ingen fara" Sade jag. -"Det sitter väl i från igår, det var dåligt på TV:n och jag hade inget att göra så..."
-"Det hoppas jag verkligen" Fräste Annelie som för övrigt är namnet på min f.d. sambo.
Jag blev tvungen att gå en vända i huset för att hälsa på de andra ungarnas föräldrar. De flesta presenterade sig och talade om vad de jobbade med osv. Vad sket inte jag i det? Jag ville bara därifrån. Litar inte på vuxna människor som finner något nöje i att springa på barnkalas frivilligt. Det var ju inte ens deras unge som fyllde år!
-"Pappa! Pappa! Du måste smaka på min rulltårta som jag bakat själv." Min dotter räckte fram en assiett med något som skulle likna en rulltårta på. Den var vidbränd och någon grå massa som skulle likna fyllning rann ut från den. Det blev ju bara värre och värre. Mums sade jag och svalde en stor tugga.
Det smakade som något man rensar avlopp med. Jag gick in på toaletten och hällde resten i skithusstolen. Passade på att ta mig en rejäl tjotablängare ur pluntan och gick sedan ut till vardagsrummet som var fullt av föräldrar. I ena hörnet så hade man byggt upp en konstruktion som bestod av en massa uppspända lakan som man målat blå och klistrat små pappersfiskar på. När ungarna hade tröttnat på att skrika, slå varandra i huvudet med plastspadar och kräkas av för mycket korv och tårta så skulle de underhållas med en riktig fiskdamm, en sådan som de hade sett på tivoli. Herregud... Att folk bara orkar.

Gick in på toaletten och tog mig en sup till. Det behövdes. Jag skulle säkert vara tvungen att vara kvar ett par timmar till och det skulle kräva sin trebut.
Den där fiskdammen hade dock gett mig en idé.
Jag fann Annelie i köket och förklarade att jag kunde ställa upp vid fiskdammen, jag kunde sitta där bakom och agna barnens krokar. Var inte det en bra idé? Va! Va! Va!
Jag hade räknat ut att jag genom att sitta därbak alldeles undanskymd så skulle jag kunna dricka ostört ända tills det var dags för mig att gå och samtidigt ge sken av att vara en ansvarfull förälder som verkligen ställde upp och som engagerade sig i sin dotters födelsekalas.
-"Jaa... Jag vet inte. Du brukar ju aldrig ställa upp på något frivilligt, nu blir jag misstänksam."
-"Jamen va fan, här försöker man ställa upp..."
-"Jaja, du får en chans. Men jävlar om du har någon idiotisk baktanke med detta!"
Härligt! Jag såg fram mot en mild salongsberusning i lugn och ro medans jag agnade barnens krokar med div krimskrams.