on 05/10/2008 at 19:53:36, GammalHardrockare wrote: Det kunde ha varit värre, jag kunde ha suttit med villalån, fet grinig kärring, två bilar och tre ungar. Då jävlar hade jag inte kunnat välja, då hade jag varit TVUNGEN att jobba för att få ihop till räntorna och avbetalningarna samt hålla den feta kärringen ungarna med fett och socker så att de håller käft. [/quote]
Min sambo har storlek 36 och är på ett alldeles strålande humör för det mesta.
Tvungen att jobba är väl du också, fast du bor i en hyrd fågelholk, vad är alternativet? Skall du bli uteliggare eller leva på bidrag?
Fredag igen!
Moderator: hakan
-
gammalhardrockare
- Levertransplanterad
- Posts: 5422
- Joined: 01 Jan 1970, 01:00
Fredag igen!
Josey Wales:
Jag kan säga så här, och detta är mina ytterst privata observationer och slutsatser:
På min arbetsplats så är det de som är ogifta och ungkarlar/ungmöer som verkar lyckligast, de skrattar högst under rasterna, gör mest under fritiden, reser i världen och håller sig bäst i form. De köper nya kläder, prylar och håller sig allmänt unga. Ibland träffar de någon partner som de har kul tillsammans med ett tag. De lever oftast ett rikt liv.
De har helt enkelt inte gett upp. De lever fortfarande.
De gifta är feta och röda i ansiktet, flåsar för minsta lilla, är ständigt griniga och gnäller över allt och säger sig aldrig ha råd med någonting.
De gnäller över att de snart ska/har fyllt femtio, de grämer sig över att de aldrig fick se någon stad långt borta i ett land de inte har råd att åka till. De gnäller över lönen som aldrig räcker till, de svär ständigt över sin övervikt, att de har blivit förbannade med ungar som det inte kommer att bli något utav och så naturligtvis jobbet. Alltid det förbannade jobbet. Jobbet! Jobbet! Jobbet!
Jag är av den åsikter att man ska göra det man vill, efter rimliga förutsättningar förstås.
Jag brukar fråga de feta, gifta och griniga om det var detta de drömde om som unga.
Drömde du om skulder som ung? Drömde du om att vara gift med en fet kärring?
Drömde du om att klippa gräsmattor och ta nya lån för att kunna reparera oljepanna och takstolar?
Drömde du om högt blodtryck, fula ungar och att aldrig kunna få göra exakt vad du ville efter arbetstid?
Nej, naturligtvis inte!
De flesta drömde om äventyr, om att kunna leva på sin hobby, om unga vackra kvinnor, om främmade länder och spännande upplevelser.
De blickade mot horisonten och såg samma lockande och flammande eld som de en gång även kände i sina bröst.
Varför ger så många människor upp detta? Glömmer de alltihopa eller är det något som försvinner hos de flesta människor så fort de blir lite äldre?
Jag lever inget spännande liv men det är i alla fall fritt och bekvämt och jag hoppas fortfarande, jag har inte glömt helt enkelt.
Fattar du vad jag menar?
De får samma tråkiga liv som sina föräldrar, något de flesta av oss svor över att aldrig få.
Fan, nu blev det onödigt långt igen. Ursäkta!
He! He! He! Nej, men jag ÖNSKAR att det vore så, fan, jag önskar att varje dag vore sådan!Men en normal helg för GH består av att sitta ensam i en hyresetta där inredningen består av det tidiga 90-talets allra smaklösaste möbler och fördragna persienner tittandes på TV med en mikropizza i ena handen och en bunke smältande päronglass i den andra.
Men nu menade jag inte dig och din familj, jag syftade på svensk genomsnittsfamilj. Kolla in de flesta medelålders par så får du se - fet, grinig flintgubbe med krossade drömmar och en ännu fetare kärring. Fritidssysselsättning? Klippa gräs, få ihop till skulderna och köra fet kärring till närmaste lågprislada under helgerna.Min sambo har storlek 36 och är på ett alldeles strålande humör för det mesta.
Jag kan säga så här, och detta är mina ytterst privata observationer och slutsatser:
På min arbetsplats så är det de som är ogifta och ungkarlar/ungmöer som verkar lyckligast, de skrattar högst under rasterna, gör mest under fritiden, reser i världen och håller sig bäst i form. De köper nya kläder, prylar och håller sig allmänt unga. Ibland träffar de någon partner som de har kul tillsammans med ett tag. De lever oftast ett rikt liv.
De har helt enkelt inte gett upp. De lever fortfarande.
De gifta är feta och röda i ansiktet, flåsar för minsta lilla, är ständigt griniga och gnäller över allt och säger sig aldrig ha råd med någonting.
De gnäller över att de snart ska/har fyllt femtio, de grämer sig över att de aldrig fick se någon stad långt borta i ett land de inte har råd att åka till. De gnäller över lönen som aldrig räcker till, de svär ständigt över sin övervikt, att de har blivit förbannade med ungar som det inte kommer att bli något utav och så naturligtvis jobbet. Alltid det förbannade jobbet. Jobbet! Jobbet! Jobbet!
Jag är av den åsikter att man ska göra det man vill, efter rimliga förutsättningar förstås.
Jag brukar fråga de feta, gifta och griniga om det var detta de drömde om som unga.
Drömde du om skulder som ung? Drömde du om att vara gift med en fet kärring?
Drömde du om att klippa gräsmattor och ta nya lån för att kunna reparera oljepanna och takstolar?
Drömde du om högt blodtryck, fula ungar och att aldrig kunna få göra exakt vad du ville efter arbetstid?
Nej, naturligtvis inte!
De flesta drömde om äventyr, om att kunna leva på sin hobby, om unga vackra kvinnor, om främmade länder och spännande upplevelser.
De blickade mot horisonten och såg samma lockande och flammande eld som de en gång även kände i sina bröst.
Varför ger så många människor upp detta? Glömmer de alltihopa eller är det något som försvinner hos de flesta människor så fort de blir lite äldre?
Jag lever inget spännande liv men det är i alla fall fritt och bekvämt och jag hoppas fortfarande, jag har inte glömt helt enkelt.
Fattar du vad jag menar?
De får samma tråkiga liv som sina föräldrar, något de flesta av oss svor över att aldrig få.
Fan, nu blev det onödigt långt igen. Ursäkta!
Last edited by gammalhardrockare on 12 May 2008, 20:49, edited 1 time in total.
Fredag igen!
GH: Det var ett långt svar, jag förstår lite hur du tänker.
Däremot håller jag inte med om dina slutsatser. Det kan ju t.ex. vara så att din arbetsplats inte ÄR glamourös och målet för allas drömmar.
De som uppnått sina drömmar har antingen lyckats och hamnat på andra ställen, eller så har de haft låg målsättning och därför anser sig lyckade ändå.
Al Bundy är ju inte framgångsrik VD utan skoförsäljare.
Däremot håller jag inte med om dina slutsatser. Det kan ju t.ex. vara så att din arbetsplats inte ÄR glamourös och målet för allas drömmar.
De som uppnått sina drömmar har antingen lyckats och hamnat på andra ställen, eller så har de haft låg målsättning och därför anser sig lyckade ändå.
Al Bundy är ju inte framgångsrik VD utan skoförsäljare.
-
ozzman
- Levertransplanterad
- Posts: 4728
- Joined: 27 Jul 2007, 01:49
- Location: Kungliga hufvudstaden
- Contact:
Fredag igen!
Jag kan inte säja att jag har det liv jag drömde om när jag var 15. det tror jag nästan ingen som inte är proffsidrottare har.
Men ändå så kan jag inte säja att jag är missnöjd med mitt liv som det ser ut idag. Visst skulle jag vilja ha ett roligare jobb ibland, tjäna mer pengar och ha en större kåk men totalt sett så är jag ganska nöjd.
Jag har ett ganska ok jobb som är hyfsat betalt där jag dessutom får resa en del och se lite grann av världen. Jag har en sambo och en dotter som jag älskar, jag kör en relativt ny bil, har inga problem med räntor och amorteringar och vi kan unna oss att resa med familjen en gång per år.
Om det betyder att mina drömmar dött och att jag för evigt sjunkit ner i medelmåttans gråa hav så får det vara så.
Men ändå så kan jag inte säja att jag är missnöjd med mitt liv som det ser ut idag. Visst skulle jag vilja ha ett roligare jobb ibland, tjäna mer pengar och ha en större kåk men totalt sett så är jag ganska nöjd.
Jag har ett ganska ok jobb som är hyfsat betalt där jag dessutom får resa en del och se lite grann av världen. Jag har en sambo och en dotter som jag älskar, jag kör en relativt ny bil, har inga problem med räntor och amorteringar och vi kan unna oss att resa med familjen en gång per år.
Om det betyder att mina drömmar dött och att jag för evigt sjunkit ner i medelmåttans gråa hav så får det vara så.
Fredag igen!
on 05/13/2008 at 10:33:18, Josey Wales wrote:Jag kan inte säja att jag har det liv jag drömde om när jag var 15. det tror jag nästan ingen som inte är proffsidrottare har.
Men ändå så kan jag inte säja att jag är missnöjd med mitt liv som det ser ut idag. Visst skulle jag vilja ha ett roligare jobb ibland, tjäna mer pengar och ha en större kåk men totalt sett så är jag ganska nöjd.
Jag har ett ganska ok jobb som är hyfsat betalt där jag dessutom får resa en del och se lite grann av världen. Jag har en sambo och en dotter som jag älskar, jag kör en relativt ny bil, har inga problem med räntor och amorteringar och vi kan unna oss att resa med familjen en gång per år.
Om det betyder att mina drömmar dött och att jag för evigt sjunkit ner i medelmåttans gråa hav så får det vara så. [/quote] De här me att folk som inte är proffsidrottare inte uppnåt sina drömmar kan jag inte hålla med om. Jag har aldrig och kommer aldrig att drömma om att bli proffsidrottare, de e mer tvärt om. Sen vet ja inte om jag tycker att en NY bil är en dröm direkt heller, snarare en gammal bil hade varit en dröm.
Men ändå så kan jag inte säja att jag är missnöjd med mitt liv som det ser ut idag. Visst skulle jag vilja ha ett roligare jobb ibland, tjäna mer pengar och ha en större kåk men totalt sett så är jag ganska nöjd.
Jag har ett ganska ok jobb som är hyfsat betalt där jag dessutom får resa en del och se lite grann av världen. Jag har en sambo och en dotter som jag älskar, jag kör en relativt ny bil, har inga problem med räntor och amorteringar och vi kan unna oss att resa med familjen en gång per år.
Om det betyder att mina drömmar dött och att jag för evigt sjunkit ner i medelmåttans gråa hav så får det vara så. [/quote] De här me att folk som inte är proffsidrottare inte uppnåt sina drömmar kan jag inte hålla med om. Jag har aldrig och kommer aldrig att drömma om att bli proffsidrottare, de e mer tvärt om. Sen vet ja inte om jag tycker att en NY bil är en dröm direkt heller, snarare en gammal bil hade varit en dröm.
-
ozzman
- Levertransplanterad
- Posts: 4728
- Joined: 27 Jul 2007, 01:49
- Location: Kungliga hufvudstaden
- Contact:
Fredag igen!
on 05/13/2008 at 15:43:22, ELN wrote: De här me att folk som inte är proffsidrottare inte uppnåt sina drömmar kan jag inte hålla med om. Jag har aldrig och kommer aldrig att drömma om att bli proffsidrottare, de e mer tvärt om. Sen vet ja inte om jag tycker att en NY bil är en dröm direkt heller, snarare en gammal bil hade varit en dröm. [/quote]
Jag menade inte att en ny bil var en dröm, det jag beskrev var ju som sagt inte en drömtillvaro men ändå en tillvaro som jag tycker är helt ok.
[/quote]Jag menade inte att en ny bil var en dröm, det jag beskrev var ju som sagt inte en drömtillvaro men ändå en tillvaro som jag tycker är helt ok.
-
gammalhardrockare
- Levertransplanterad
- Posts: 5422
- Joined: 01 Jan 1970, 01:00
Fredag igen!
Josey Wales:
Visst, jag har också ett bra liv. Problemet är att jag trodde att det skulle vara så mycket mer än så. Jag kan inte riktigt släppa alla förväntningar som jag hade som barn och tonåring.
Jag trodde att det var något speciellt med mig, att livet på något underligt vis bara stod någonstans och väntade på mig.
Nu jävlar, nu börjar det! Tänkte jag varje vår när jag blev uppsagd från något jävla jobb. Ja ända upp i trettioårsåldern faktiskt. Sedan förlikade jag mig och blev bara... Inte närvarande på något sätt. Det har jag inte varit på länge nu känns det som.
Ett ännu större problem med mig var att det aldrig fanns något som jag ville bli, jag hade inga planer eftersom det inte fanns något att planera inför.
Jag ville bli serietecknare som ung men det begrep ju vem som helst att dels så går det tretton tecknare på dussinet och dels så fanns det inga utbildningar till det yrket på den tiden.
Jag tröttnade på det också så småningom. Jag tror att det var då jag knäcktes på allvar. Jag såg ingen framtid, ingenting alls. Inget att kämpa för. Inga mål. Ingenting. Bara en oändlig tidslinje framför mig fylld av skitjobb, krossade förhoppningar och samma jävla tvång som under skoltiden. Nu hade det bara bytt namn till arbetstvång.
Visst, jag har också ett bra liv. Problemet är att jag trodde att det skulle vara så mycket mer än så. Jag kan inte riktigt släppa alla förväntningar som jag hade som barn och tonåring.
Jag trodde att det var något speciellt med mig, att livet på något underligt vis bara stod någonstans och väntade på mig.
Nu jävlar, nu börjar det! Tänkte jag varje vår när jag blev uppsagd från något jävla jobb. Ja ända upp i trettioårsåldern faktiskt. Sedan förlikade jag mig och blev bara... Inte närvarande på något sätt. Det har jag inte varit på länge nu känns det som.
Ett ännu större problem med mig var att det aldrig fanns något som jag ville bli, jag hade inga planer eftersom det inte fanns något att planera inför.
Jag ville bli serietecknare som ung men det begrep ju vem som helst att dels så går det tretton tecknare på dussinet och dels så fanns det inga utbildningar till det yrket på den tiden.
Jag tröttnade på det också så småningom. Jag tror att det var då jag knäcktes på allvar. Jag såg ingen framtid, ingenting alls. Inget att kämpa för. Inga mål. Ingenting. Bara en oändlig tidslinje framför mig fylld av skitjobb, krossade förhoppningar och samma jävla tvång som under skoltiden. Nu hade det bara bytt namn till arbetstvång.
Fredag igen!
Jag tror att många, särskilt i västvärlden, har alldeles för höga krav på livet, allt man ska hinna med, allt man ska göra, allt man ska prestera och visa upp. Allt ska vara så in i helvete storslaget och extravagant.
-
gammalhardrockare
- Levertransplanterad
- Posts: 5422
- Joined: 01 Jan 1970, 01:00
Fredag igen!
Hakan:
Det tror jag också.
Det tror jag också.
Fredag igen!
Tror det stora problemet är att vi har det lite för bra helt enkelt.....vi har tid och ork att fokusera på allt vi önskar/saknar på ett helt annat sätt än tidigare generationer.
Dessutom så såg våra föräldrar och de före dem bara uppgång och ljusa tider,det gör inte vi,det tror jag är en jobbig sak för nutidens människa i västvärlden. Hur orkar Kineserna tror ni?
Dessutom så såg våra föräldrar och de före dem bara uppgång och ljusa tider,det gör inte vi,det tror jag är en jobbig sak för nutidens människa i västvärlden. Hur orkar Kineserna tror ni?
Fredag igen!
Rex: Det vete fan.. jag tycker att det alltid har hetat att: "Det var bättre förr".
Vet inte om våra förfäder hade så stor tillförsikt, jag menar 1:a och 2:a världskriget ingav ju inte direkt hopp om framtiden?
Kina är en diktatur. Befolkningen är kuvad och lever i ovetskap pga. censur. Jag skulle tippa att en genomsnittlig svensk har det 10 ggr bättre än en vanlig kines. I alla fall materiellt. Andligt är något helt annat.
Vet inte om våra förfäder hade så stor tillförsikt, jag menar 1:a och 2:a världskriget ingav ju inte direkt hopp om framtiden?
Kina är en diktatur. Befolkningen är kuvad och lever i ovetskap pga. censur. Jag skulle tippa att en genomsnittlig svensk har det 10 ggr bättre än en vanlig kines. I alla fall materiellt. Andligt är något helt annat.
Fredag igen!
Hakan:
Tror att mitt inlägg var lite öfver din horisont,men jag skall försöka uttrycka mig enkelt.
Att vi i väst har det bätre än en Kines var precis vad jag sa.....de har nåt att sträva efter.
Sedan krigen....jo,jag tror nog att krigsslutet ingav folk just det,hopp om framtiden,faktiskt.
Tror att mitt inlägg var lite öfver din horisont,men jag skall försöka uttrycka mig enkelt.
Att vi i väst har det bätre än en Kines var precis vad jag sa.....de har nåt att sträva efter.
Sedan krigen....jo,jag tror nog att krigsslutet ingav folk just det,hopp om framtiden,faktiskt.
Fredag igen!
Rex: Okej, jag ska bara gå och grilla lite segdragen flintastek, kamma in brylcrémen, dra i mig några folköl, släppa en skit, så är vi på samma "horisont" sen! 
-
gammalhardrockare
- Levertransplanterad
- Posts: 5422
- Joined: 01 Jan 1970, 01:00
Fredag igen!
Rex:
Hur kineserna orkar? Det är det de inte gör. De har mycket låg medellivslängd.
Jag skulle inte bry mig om det inte vore för att de konkurrerar ut oss.
Hur kineserna orkar? Det är det de inte gör. De har mycket låg medellivslängd.
Jag skulle inte bry mig om det inte vore för att de konkurrerar ut oss.
Fredag igen!
[quote author=GammalHardrockare link=board=offtopic&num=1103301933&start=1914#127 date=1210695966]Rex:
Hur kineserna orkar? Det är det de inte gör. De har mycket låg medellivslängd.
quote]
Nädå,2003 låg den på 71 år,det är inte speciellt lågt.
Hur kineserna orkar? Det är det de inte gör. De har mycket låg medellivslängd.
quote]
Nädå,2003 låg den på 71 år,det är inte speciellt lågt.