Högerns nyttiga idiot.

[gammalhardrockare]

Det finns en jubelidiot på Flashback vid namn Odes som jag har retat mig länge på. Någon mer inkonsekvent och falsk person är svår att hitta.
Därför skrev jag en liten text enbart om honom. Den handlar alltså inte om någon av er.
Odes har jag valt att benämna som Högerpojken i denna lilla jeremiad.
Kommentera gärna och sprid den gärna till andra forum. Denna Odes har för tillfället blivit min huvudfiende på nätet.

Nu kör vi!

Det finns vissa vänstermänniskor som ser sig som äkta arbetare, de säger sig företräda arbetarna och säger sig hysa arbetarvärderingar.
Det låter ju bra, eller hur?
Men, många av dessa arbetar inte, har aldrig arbetat och tänker inte heller arbeta. De föredrar istället att nöta röv på något universitet långt upp i vuxen ålder, eller också väljer de helt frankt att leva på bidrag och ägna sin fritid åt att vandalisera, stödja div terroristgrupperingar och hota åsiktsmotståndare.
Sådana hittar vi flera här på Flashback, personer som utan att skämmas skryter vitt och brett om hur lite de jobbar, hur mycket de kan lura av staten i bidrag, att islam, terrorism, judehat och homosexualitet är samhällets räddning och att hårt arbete, gamla fina familjevärderingar och lag och ordning kommer att bli Europas förfall.

Dessa människor är enligt mitt sätt att se ett jävla pack och inget annat. De tillför inget till samhället och de har med största sannolikhet inte heller några planer på att bli nyttiga samhällsmedborgare och ingå i systemet - Ett system som de för övrigt föraktar men som det går väldigt bra att leva på.
De är för dumma för att förstå det själva men de fungerar som nyttiga idioter åt högern. De fyller en funktion åt en höger som genast kan peka finger och hävda:
-"Titta! Det är ju det vi har sagt hela tiden, de vill inte jobba! Sådan är arbetaren, han är lat, oduglig och vill bara parasitera på oss fina företagare, entreprenörer och höginkomsttagare!"
Dessa vänsterterrorister som inte vill jobba är naturligtvis en minioritet men vad spelar det för roll när högern hittar ett sådant dukat smörgåsbord med lata, förvuxna och parasiterande bidragstagare och överåriga "studenter"?
Högern hugger naturligtvis direkt! Nu har de chansen. Här finns det ju massor av exempel på människor som hellre vill leva på bidrag, sova över en bok vid någon högskola hela dagarna och vara ute och vandalisera under nätterna.
-"Piska de sjuka och dra in bidragen för de permitterade!"
Myser Jättebebisen i förtäckta ordalag.

Personligen så anser jag att en person som säger sig ha arbetarvärderingar också ska arbeta, eller ha viljan att arbeta.
Det kallas att vara konsekvent i sitt resonemang och ställningstagande.
Är jag gammalmodig som anser detta? Nej, det tycker jag inte.

Men hur har högern det? Finns det några nyttiga idioter hos dem?
Ja, massor! Bara här på Flashback så finns det t ex en övertygad Högerpojke som i inlägg efter inlägg har spytt galla över sjuka och permitterade människor.
Sjuka människor är enligt Högerpojken alltid simulanter. Han har t o m hävdat att det finns jobb åt alla sjuka och handikappade, bara de vill jobba, bara viljan finns så finns det alltså arbetsgivare som är villiga att anställa dem.
Vilka dessa arbetsgivare är och inom vilka branscher som alla dessa sjuka och handikappade efterfrågas inom får man dock inte veta trots flertaliga påstötningar och förfrågningar från flera forummedlemmar.
Men det spelar egentligen ingen roll, har man sin övertygelse så har man. Huvudsaken enligt mig är att man lever som man lär, att man är konsekvent i sitt resonemang och är ärlig.

Denna lilla Högerpojk som i inlägg efter inlägg har visat ett nästan maniskt förakt för sjuka och permitterade har övertygelsen att det finns jobb åt alla sjuka och handikappade som vill jobba.
Inget konstigt i det. Jag har stött på tusentals sådana människor från högern som tror att livet är lika lätt för alla. Att vi alla föds med exakt samma förutsättningar, fysik, begåvning och genetiska anlag.
Denna Högerpojk trodde jag till en början tillhörde den gamla vanliga högerfalangen av unga, friska, välutbildade och högt avlönade högergossar som gillar att se ned på alla som inte är lika lyckade som dem. Döm om min förvåning när det kryper fram att Högerpojken lever på... Ja just det, BIDRAG! Högerpojken lever på löneBIDRAG finansierat av en stat och ett skattesystem som han föraktar.
Hur går detta ihop?

Högerpojken anser att det finns jobb åt alla som vill jobba oavsett sjukdom samtidigt som han själv lever på lönebidrag, ett system som rent ideologiskt borde vara ett rött skynke för honom.
Ställer man Högerpojken mot väggen och ber honom förklara varför inte han har någon riktig anställning eftersom han själv hävdar att det finns jobb åt alla sjuka som vill jobba så blommar hans förmodade lönebidragsdiagnos ut i full blom. Då börjar Högerpojkens medvetna feltolkningar, lögner och vanföreställningar att blomma ut i vart och varannat inlägg.
Högerpojken börjar motsäga sig själv, hävda att han aldrig någonsin har skrivit det som han har skrivit i tidigare inlägg, folk är "sossar" hit och dit och är det inte för bedrövligt med folk som ser ned på stackars sjuka och handikappade människor osv, osv.
Helt plötsligt så anser han att vi "sossar" missunnar honom hans lilla bidrag, nu är det helt plötsligt vi "sossar" som är skurkarna för att sedan fortsätta att spy galla över bidrag och sjuka människor i nystartade trådar.

Denna Högerpojke har helt klart ett ojämt antal med burkar i sexpacken, det har flera av oss konstaterat för länge sedan så honom kan vi lämna därhän, vi lär aldrig få ett redigt svar från honom.
Men vad säger ni andra som ser er som högermänniskor? Varför reagerar inte ni på detta uppenbara vansinne? Varför är ni inte konsekventa? Ni är ju bra på att nosa upp vänsterslödder som lever på bidrag och som inte är konsekventa i sitt resonemang. Varför låter ni denna Högerpojk gå fri från kritik? Anser ni inte att han gör någon skada för er rörelse eller är han helt enkelt för dum och jobbig för att tas på allvar?
Eller är det som så att det är ok att leva på bidrag så länge man har de rätta åsikterna, dvs högeråsikter?

Tack för mig.
En liten sammanfattning av Högerpojkens Greatest Hits:

-"Det finns jobb åt alla sjuka och handikappade som vill jobba!"

Var och inom vilka branscher anställer de sjuka och handikappade?

-"Det är inte mitt ansvar, det är handläggarnas ansvar!"

Men var det inte tal om riktiga anställningar? Ska de anställas av sina handläggare? Menade du att det finns skattefinansierade bidragsåtgärder åt alla sjuka och handikappade?

-"Nu börjar du igen! Vad har du emot sjuka och handikappade? Fy faan för dig säger jag alltså!"

Jag har inget emot sjuka och handikappade, det är du som har uttryckt dig negativt om dem i inlägg efter inlägg. Jag ställde bara en enkel fråga.

-"Men sossarna då! SOOOSSARNA DÅ?!"

Öh... Jaha?
Du är alltså positiv till skattefinansierade åtgärdsanställningar för sjuka och handikappade. Vad hände med det finns jobb åt alla sjuka som vill jobba och när blev åtgärder synonymt med riktiga arbeten för högern?"

-"Fy faan för dig! Vad har du emot sjuka människor? Fy faan för dig!"

Osv... Osv...

-"Men soooosssarna dååå?!"

[rex]

Öhh,nu orkade jag inte läsa allt,men på vilket sätt brtyder det att bara för att han har lönebidrag så tar det ifrån honom rätten att hysa vilka åsikter han vill?

[gammalhardrockare]

Rex:

Han får ha vilka åsikter han vill, jag efterlyste bara lite konsekvens men det är tydligen för mycket begärt.
Vad jag vill ha sagt är att han har spytt galla över sjuka i inlägg efter inlägg, prisat de mörkblåa pojkarnas åsikter om sjuka osv, osv samtidigt som han själv lever på sjukbidrag!
Detta är lika korkat som en arbetslös som spyr galla över arbetslösa eller en kommunist som kritiserar en kommunistdiktatur.

[ozzman]

Det klart det finns dumhöger, precis som det finns dumvänster.
En riktig högerman inser att ett visst mått av försörjningssystem måste finnas i ett land men anser samtidigt att dessa skall minimeras så mycket det går med bibehållen männsikovärdighet.

Om man sedan lever på något försörjningssystem själv så gör man naturligtvis allt man kan för att minimera tiden det behövs.
Jag har själv stämplat i 3 månader 2004 och det var de värsta 3 månaderna i mitt liv, det var hemskt att leva på andra och både självförtroende och energi nådde bottennivåer under den tiden.

[gammalhardrockare]

Josey Wales:

Intressant inlägg!
Jag har varit arbetslös på allvar två gånger i mitt liv. Första gången var under det glada åttiotalet, jag var ung och dum (tjugo år) och jag måste erkänna att jag gjorde inte mycket för att få ett nytt jobb. Gick och drog i ett år och på den tiden var det så gott som helt kravlöst att vara arbetslös.
Hade redan haft fem jobb som jag hade avskytt av hela mitt hjärta så det kändes hopplöst. Gav upp för första gången i mitt liv, det var dock inte den sista. Det kändes som om jag hade ett oändligt antal år framför mig med tråkiga och meningslösa skitjobb. Luften gick ur mig totalt.
Ett år ägnade jag åt att dricka sprit, utnyttja systemet, bära mig åt som en idiot och lägga grunden för framtida depressioner, panikångest och vanföreställningar.
Sedan tog jag mig i kragen, insåg att meningslösa arbeten hör livet till, började motionera och komma i form och så startade vandringen igen. Jag såg till så att jag aldrig fick en fast anställning, hoppade medvetet från jobb till jobb, yrke till yrke. Den enda fasta anställningen jag hade fram tills jag var trettio år var faktiskt på några rederier, Silja-Line och TT-line. Inte ens där orkade jag stanna kvar någon längre tid utan hoppade mellan olika båtar och rederier.
Visst, ibland blev jag arbetslös men det varade aldrig någon längre tid. Då var jag bokstavligen mellan två jobb. Det var aldrig svårt att få ett nytt jobb.
Ena månaden kunde jag jobba på ett lasarettskök, andra månaden på ett oljeraff för att i nästa stund finna mig själv på en båtjävel eller stå vid någon jävla tryckpress, stekbord, korvmaskin eller va fan som helst.

Men så helt plötsligt så ändrade sig saker och ting. Jag fyllde trettio, det var nittiotal, svår kris i Sverige och trygghet blev viktigt för mig. Fick en fast anställning på ett lasarett och ja, det var skit men i alla fall en trygg inkomst.
Två år senare blev jag uppsagd. Det skulle sparas in och så började samma jävla vandring mellan skitjobben igen.
Nu blev det dock tuffare, jag var äldre och det kryllade av arbetslösa. Konkurrensen om de få jobben var hård men jag stod mig rätt så bra i konkurrensen.
Jobbade på lager, korvfabrik, mattant, städare, falsare osv, osv. Sedan blev jag arbetslös och nu brakade jag ihop i skallen igen. Exakt samma som när jag var tjugo år.
Då hjälpte motion, nu var det värre. När jag var ung hade jag i alla fall haft en framtid med skitjobb. Nu fanns det ingen framtid alls längre.

Det var för fyra år sedan och det var ett helvete. Dåligt med pengar men det var inte det värsta. Det var som du skriver, jag kände mig helt misslyckad, blev deprimerad, arg, bitter och allmänt uppgiven. Det tog över ett år innan jag fick ett nytt jobb och det var på håret.
Jag kände mig inte gammal men varenda jävla arbetsgivare ansåg att jag var för gammal vilket naturligtvis fick mig att känna mig gammal och värdelös till slut.
Men idag har jag ett fint och trevligt jobb och här kommer jag att vara kvar fram tills pensionen. Tror jag. En sista flytt skulle onekligen vara kul.
Kanske blir det Skåne.

[ozzman]

Jag håller med om att det är skillnad när man är runt 20, då kommer jag ihåg att jag egentligen gav fullständigt fan i om jag blev uppsagd eller inte, jag kunde ju i så fall stämpla.
På den tiden var det ju dessutom 90% ersättning och inga karensdagar om jag minns rätt.

Att bli uppsagd var faktiskt ganska jobbigt tyckte jag även om jag egentligen inget hellre ville än komma ifrån det jobb jag hade.
Jag var dock övertygad om att jag skulle få nytt jobb ganska lätt men det tog ganska lång tid, en tid då jag hankade mej fram på sommarjobb och projektanställningar.

[E-M]

Verkar mest som att den där "Högerpojken" bara skriver för att jävlas/provocera. Eller så har han helt enkelt ett antal skruvar lösa.

[errrol]

såvitt jag förstår så verkar han vara en sån som vill att även om man är sjuk ska man arbeta, som att man har migrän och huvudvärk ska man gå till jobbet, och inte vill han att man ska ha bidrag men själv har han det? vafan