Varggubben och dem blåa tomaterna

[uy]

Varggubben och dem blåa tomaterna

– Nu ska du allt få! Sa Xbox Man till Slaktar-Stig.
– Nej, du, din slusk! Sa Slaktar-Stig och slängde upp Järnhår i luften.
Järnhår flög så långt att han kunde dricka en kopp te, läsa en bok och utbilda sig till byggnadsarbetare innan han landade. Guld-Gunnar var helt chockad över hur långt Järnhår flög. Han var så chockad att han inte märkte att Slaktar-Stig slaktade honom. Nu var bara Xbox Man och Farbror Gulf kvar.
– Jag ska slakta er, sa Slaktar-Stig och slaktade dem.

70 år senare så ville Leif-Runar slå ner folk med sina hårda armar. Han gick hem till Livingstone och slog sönder en vas. Den gick sönder innan Leif-Runar hann se den.

– Det var en dålig vas, sa Leif-Runar.
– Du är också dålig. Sa Knäckehäxans haj.
– Lägg dig inte i min vaskrossning, för då ska du få! Sa Leif-Runar.
– Gå och köp en morakniv, så ska jag kasta den i sjön. Sa Knäckehäxans haj.
När Leif-Runar kom hem så var alla hans gula flaskor stulna. Då kom han ihåg att han hade sålt sina gula flaskor till Varggubben.

Varggubben samlade på gula flaskor för 76 år sen. Sen sålde han sina gula flaskor och köpte en bil för pengarna. När han såg Leif-Runars gula flaskor så ville han börja samla på dem igen. Han köpte dem för 4654 kr. För att ha råd med dem så fick han lov att sälja sin skog till en timmerhuggare ifrån Vidderna.

Nästa dag skulle det hända en grej med Xbox Man, men min syster drog ur sladden till datorn innan jag han spara, så jag orkar inte skriva det en gång till.

När Varggubben kom hem med sina gula flaskor så såg han att det inte var flaskor, utan blåa tomater. Han ringde till Leif-Runar, men han svarade inte. För han var ute och åt flaggstångar inne i en telefonkiosk. Då kom han på att han skulle ringa till Rune Långbensson. Han hade inga mynt kvar så han klämde in en flaggstång där man har i pengarna och sa:
– Sån tur att jag hade bältet på.
Men det gick inte att använda flaggstångar till att ringa med, så telefonkiosken sprängdes.

Då kom Lars Deskjet och sa att man ska laga det man har sönder.
– Det var inte mitt fel att telefonkiosken sprängdes. Sa Leif-Runar och sprang hem. När han kom hem så ringde det. Han svarade och hörde till sin stora besvikelse att det var Varggubben som hade ringt oavbrutet i 16 timmar.
– Vad vill du, din slusk? Frågade Leif-Runar.
– Dem gula flaskorna var inte flaskor, utan blåa tomater! Sa Varggubben.
– Men ät upp dem, då! Det är så gott så att man inte vill bli gladare.
Då kom Madrassgubbarna och sa att deras bil hade blivit förvandlad till en finare bil.
– Det är väl bra? Sa Varggubben.
Då blev Bull Gates hungrig och åt luftmadrasser, lim och wienerbröd.

Nästa dag kom en liten gris, gris, gris. Den såg ut som Farbror Gulfs morbror. Men det visade sig att det var hans morbror. Farbror Gulf gick ner till Sko-ẽ och bad honom att spela en låt för honom. Han spelade ”Oscars låt” och ”Adjö, farväl” för honom. Sen kom Xbox Man och ville köpa ett par skidor i Mora. Sen åkte han till Småland och köpte ett par smålandsfiltar. Av skidorna gjorde han ett rymdskepp och av smålandsfiltarna gjorde han en spis.

Två år senare blev det olagligt att ha Paraply på fredagar. Alla som hade det fick sitta i fängelse i 88 år. Men ingen åkte fast för alla slängde sina paraplyn på Knäckehäxans bil. Då blev hon förbannad och förvandlade Xbox Mans Xbox till ett bord. Då blev han arg och köpte en blå stol. Den var trasig och kostade 799 kr. Sen flinade han och tog en öl.

Varggubben hade fortfarande inte glömt att Leif-Runar lurade på honom blåa tomater. Han ringde till Rödskalle och skrek:
– Disco-tjo, disco-hej!
– Jag skiter väl i om du ska få bastrumma så att trumhinnorna spricker! Vad vill du? Sa Rödskalle.
– Jag vill köpa 46 slavar som jag ska använda i kriget mot Leif-Runar.
Ja, det blir 7640 kr. Betala nar slavarna levereras. Tack för att du valde Rödskalles slavmarknad. Sa Rödskalle.

När Leif-Runar vaknade nästa dag så hade han en massa gubbar med vapen bredvid sig.
– Ge mig pengarna tillbaka! Skrek Varggubben.
– Det går inte, för jag har köpt en kohage för pengarna. Sa Leif-Runar.
– Då får jag ta kohagen och sälja den till Slaktar-Stigs mormor. Sa Varggubben.
– Då vill jag ha tillbaka dem blåa tomaterna. Sa Leif-Runar.
– Det går inte, för jag har ätit upp dem. Sa Varggubben.
– Då är du skyldig mig 4654 kr.
Slaktar-Stigs mormor ville inte köpa Varggubbens hage, så då blev han kyldig både Leif-Runar och Rödskalle pengar. Han fick lov att sälja allt annat som han ägde för att kunna betala sina skulder. Det enda han hade kvar var kohagen som han fick bo i. Och såvitt jag vet så sitter han där än idag och vrålar:
– Ayatollah Khomeini!

Slut sa Swen 72

detta är del 2 i min novell-trilogi. Här kan man läsa om gubbarna i berättelsen: http://www.freewebs.com/janne22/ss_test.html

[retepnoslack]

He, he! Absurd humor, men skoj.
Leif-Runar, måste vara årets namn.

[uy]

He he. Tack.