Meduzaland

Förstod nästan det. Det har ingen direkt innerbörd heller, för jag skrev bara ner några riktigt svårbegripliga dialektala fraser. Översatt skulle det bli ungefär, så här:

Jösses, vilket dåligt blaskväder.
Man blir grinig av det. Regnet slår ner som bakfulla talgoxar i vattenpölarna.

Stressade stadsbor tror bara, att drängarna bara passar djuren på gärdet och blåser munspel.

Finns vissa ord som är rena motsatserna beroende på landskap. I Blekinge så säger de "grina" när någon skrattar, i Örebro så "lipar" man när man grimaserar (eller schäcker som det heter på bohusländska och dalsländska) och i Värmland så "strir" man när man pratar, i Dalsland så är ju det nästan synonymt med fullt slagsmål.

Javisst, det roligaste blir ju, när två utav dessa ord säjs med helt olika betydelser.

Stefan och Krister har ju bl.a redovisat en sådan pärla i en utav sina program.

Frågan är om finlandssvenskan egentligen är en dialekt eller om det helt enkelt är finlandssvenska?

Finlandssvenskarna själva ser det nog, som ett eget språk.

Jag pratade en gång med en gubbe i Tallinn som hade svenska som modersmål, han kom från någon ö utanför Estland men det var fan i mig nästintill omöjligt att begripa vad han sade.
Han drev ett litet bokantikvariat i en källare och serverade även vodka. Det stod ett litet bord i ena hörnet med tillhörande vodkakaraff och några små glas. Det var i min ungdom och naturligtvis lät jag mig väl smaka.
Blev full som en norrlänning för under tian.

Ja Estlandssvenskar finns det inte mycket av längre. Dom flesta bodde väl som sagt på någon ö, men dom reste / blev skickade tillbaka till Sverige?

Det finns även en liten enklav i nordtyskland där de pratar svenska men jag kommer fan inte på vad stan heter.
Jag körde dock förbi den förrförra sommaren.