Meduzaland

Lyssnar ni på några sådana? Själv tycker jag nog att det är ganska ointressant musik,med undantag för ett par av Dan Anderssons verk,som är jäkligt bra. Annars,Cornelis och alla de andra kan jag bara inte med...vad tycker ni?

Jag brukar lyssna på både Cornelis och Evert Taube (Fast då är det en annan som sjunger) ibland.

Det blir Cornelis.

Håller med Rex, visor och vissångare anser inte JAG har något med musik att göra överhuvudtaget, det är poesi och det är säkert helt ok för vissa men själv ger det mig ingenting. Jag hör bara någon som sitter och pratar, hummar lite och plinkar på en trist akustisk gitarr.

Men det är har säkert ett stort konstärligt värde men som sagt, jag begriper det inte. Jag vill ha rock!

Jag gillar Fred Åkerström och Ola Magnell och i vissa fall Evert Taube. Det tråkiga med Evert Taube är att han gjort en mängd helt fantastiska låtar/visor men i stort sett alla gör hans låtar bättre än vad han själv gör.
Av de nyare så är det väl många som drunkar i sin egen inåtvända svårhet men Lars Winnerbäck har gjort en hel del bra.

Jag gillar cornelis Vreeswijk bäst. Men jag har också ett par skivor med Fred Åkerström och Bengt Sändh.

RetepNoslack wrote:Jag gillar cornelis Vreeswijk bäst. Men jag har också ett par skivor med Fred Åkerström och Bengt Sändh.

Hur kunde jag glömma Bengt Sändh, jag hade en gång i tiden ett par knastriga kasettband av honom, mäkta skojiga låta.
Kan man kalla den gode Bengt för vismusikens Eddie?

Det är nog en rätt bra beskrivning. Mycket Brännvin, snus och del snusk också lite här och där.

Men nu är han väl pensionär, så jag tror inte han uppträder numera.

Jag tycker Eddie var en vis sångare...

Nivån ska hållas hög!

Visst var Eddie en vissångare. Han var ALLT, i musikväg.

"Födelsedagstårtan" är ju trubadurstuk på med endast en aukustisk gitarr i bakgrunden.

"Här kommer en svensk sjöman", får mej alltid, att tänka på Evert Taube.

Gammal tråd lever...

En som kör några visor på AC är helt OK. problemet tycker jag är att de jävlarna slutar ju aldrig spela, det kör samma komp med samma jävla ackord till flera hundra olika texter. ofta är såna dåliga sångare oxå.

Har en gammal kompis som när det var fest så brukade han spela gitarr AC. Han kunde sitta i timmar och allt lät lika illa. En gång tänkte jag att nu jävlar skall du få tillbaka. Han hade träffat en liten söt kvinna som han hade med sig.

På kvällen när bara hon och jag satt nere i köket och drack kaffe så pratade vi lite och hon ville lära sig spela gitarr men min polare hade inte tålamod att lära henne. AHA tänkte jag nu skall du få din jävel.

Då lärde jag henne snabbt att spela trollmor på den ljusa e-strängen på AC. Sedan satt hon och körde denna pryl hela helgen till och från tills min polare blev helt röd i nian. tillslut på söndagen så slet han av henne gitarren.

Ha ha... Hämnden... var ljuv

Btw: Det är förbannat roligt att läsa era gamla trådar...


Greven...

Ingen stor favoritgenre, men visst går en del visor in i öronen imellanåt. En liten favorit är Stefan Demert som nästan aldrig nämns och verkar helt bortglömd idag. Han har inte gjort så mycket, men det som finns är riktigt bra, det mesta. Det finns vad jag vet 5-6 LP-album och nån CD som kom ibörjan på 90-talet, men det är väl också det enda mannen gjort. Vissa av skivorna gjorde han ihop med Jejja Sundström.

Annars går lite Cornelis ner, och även Bengt Sändh och Finn Zetterholm. Evert taube och Fred Åkerström har jag svårt för, som nån skrev ovan så gör ju alla Everts visor bättre än han själv, men de känns lagom överskattade ändå. Då är ju Everts son Sven-Bertil snäppet bättre men det är inget jag lyssnar på precis.

RetepNoslack wrote:Visst var Eddie en vissångare. Han var ALLT, i musikväg.

"Födelsedagstårtan" är ju trubadurstuk på med endast en aukustisk gitarr i bakgrunden.

"Här kommer en svensk sjöman", får mej alltid, att tänka på Evert Taube.

Vildmarkens sång är nog Eddies finnaste Vissång