GP är en galt.
Posted: 11 Jun 2007, 21:11
Fantastisk kassett . Bemödade mig en gång för längesen med att skriva av A-sidan. Overkill ska ha börjat med B-sidan, men jag vet inte riktigt hur det går för honom...
Göran Persson är en galt en osannolikt usel roman av CARL IVAR STENLUND
SIDA A
Det var på den gamla goda tiden, förr i tiden, då en man kunde reda sig. Då en man kunde reda sig på sin ärlighet, sin uppriktighet och sin oklanderliga ?.
På den tiden en man var en man och en kvinna var en kvinna. På den tiden fanns det inga tunnelbanor, det fanns inga tv-appareter, det fanns ju knappast några löständer heller, vill jag minnas.
Dagen låg alltid öde. Stjärnorna tindrade likadant på natten som på dagen, fast på dagen såg man dom inte, för då arbetade man i kolgruvor, i dagbrott, på åkrar, ängar, i lagårdar och (här saknas en del av kopian)
Jag minns första gången jag upplevde solskenet på ryggen, jag minns det som om det vore ett par år sen. Det var jag och så var det min lilla hund, Dolly. Ehh, som sagt var.. nej den dan var det inte, för det regnade då Den inrikespolitiska situationen har för närvarande inträtt i en stagnation som är svår att ta sig ur, och solen på ryggen lär inte hjälpa mot varken det ena eller det andra
Jag kommer ihåg en man ifrån Arontorp. Han betrycktes av den fåfänga idén att han skulle kunna flyga om han bara riktigt trodde på det, och det visade sig att det gjorde han.. inte. Han ställde sig på lagårdstaket hemma, ioch för sig ett ganska lågt eftersom på den tiden var det inte så fett med pengar och man hade inte råd att bygga så höga lagårdar. Men bakom lagårn låg ett stup som var 20 meter djupt. I botten på detta stup placerade denna hemmansägare två tagelmadrasser, klättrade upp på taket och ställde sig på taket och slog och viftade med armarna och skrek: jag är Arkimedes, jag är Arkimedes! Han hade nämligen blandat ihop konfettin där, han tänkte på Ekaros, men han var ju obildad, så hade han bara halva den dära boken, så han hade väl blandat ihop sakerna. Allt nog, han skrek: jag är Arkimedes, jag är Arkimedes!
Just då kom prästen i byn gående på en promenad som han hade tagit där. Han hade tagit den från en församlingsmedlem, och han var ute och gick där och fick se den här stackars odalmannen stå och fladdra och fäkta och slå uppe på lagårdstaket som en väderkvarn ungefär, eller ja, eller kanske som en politiker i italien eller en aktions, ja jag vet inte. Allt nog han stod där och fäktade i alla fall och skrek: jag är Arkimedes, jag är Arkimedes! Då dryftade sig prästen att fråga: vad odarbonde Johansson, för det hette han och han kallades också därför för johansson. Det hade varit ganska konstigt ifall prästen, som var en beläst karl, hade kallat honom för andersson när nu hette Johansson och å andra sidan så hade han ju kunnat säga fel, prästen, för han hade ju många att hålla reda på, men å tredje sidan så höll han inte reda på nånting den där prästen, han bara predikade och åt av kyrkans mat, som dom gjorde på den tiden, fet var han också, stor och tjock, ful, dum var han också den där prästjäveln
I vilket fall som helst så sa han: Johansson, varför står ni och gastar så det hörs över hela här att ni tror er vara Arkimedes?
Då inveklade sig Johansson i en allt mer hetare och en mer ingående argumentering med den här prästen, om arkimedes roll i detta sammanhang, och prästen försökte fåfängt förklara för den här odalmannen att det var Ikaros han tänkte på och inte Arkimedes. Men då drog den här odalbonde till med att: det begriper väl inte ni, ni kan väl bara hålla reda på Jesus? Och då sa prästen: Vem faan e´det?
Sen hoppade då den här odalmannen rakt ut där och han missade ju naturligtvis de där tagelmadrasserna och slog huvudet i en klippkant där så att han ja visst, prästen fick ju mer att göra där
Det var den dagen jag upptäckte, alltså årsdagen av detta, alltså hundra år senare, upptäckte jag att jag fatiskt också hade en viss fobisk inställning till det här med att flyga. Jag trodde också närmligen att jag kunde flyga, men det visade sig att det kunde jag inte, för jagvar alldeles för dum för att ta flygcerifikatet, så jag fick bli busschaufför istället.
I dessa tider fanns det många original i bygderna till exempel en ? som hängde hos en bonde där, det var ett original. Men annars fanns det inte så många egentligen som man säger, jag förstår inte vad de pratar om jämt, de säger att: Förr fanns det så många original i bygderna. Det gjorde det inte alls, det, de hängde på muséerna allihop.
Professor Evander minns jag tydligt. Ja, Evander-affären. Det var nånting liknande Hybe-affären, fast tvärtom.
Göran Persson är en galt en osannolikt usel roman av CARL IVAR STENLUND
SIDA A
Det var på den gamla goda tiden, förr i tiden, då en man kunde reda sig. Då en man kunde reda sig på sin ärlighet, sin uppriktighet och sin oklanderliga ?.
På den tiden en man var en man och en kvinna var en kvinna. På den tiden fanns det inga tunnelbanor, det fanns inga tv-appareter, det fanns ju knappast några löständer heller, vill jag minnas.
Dagen låg alltid öde. Stjärnorna tindrade likadant på natten som på dagen, fast på dagen såg man dom inte, för då arbetade man i kolgruvor, i dagbrott, på åkrar, ängar, i lagårdar och (här saknas en del av kopian)
Jag minns första gången jag upplevde solskenet på ryggen, jag minns det som om det vore ett par år sen. Det var jag och så var det min lilla hund, Dolly. Ehh, som sagt var.. nej den dan var det inte, för det regnade då Den inrikespolitiska situationen har för närvarande inträtt i en stagnation som är svår att ta sig ur, och solen på ryggen lär inte hjälpa mot varken det ena eller det andra
Jag kommer ihåg en man ifrån Arontorp. Han betrycktes av den fåfänga idén att han skulle kunna flyga om han bara riktigt trodde på det, och det visade sig att det gjorde han.. inte. Han ställde sig på lagårdstaket hemma, ioch för sig ett ganska lågt eftersom på den tiden var det inte så fett med pengar och man hade inte råd att bygga så höga lagårdar. Men bakom lagårn låg ett stup som var 20 meter djupt. I botten på detta stup placerade denna hemmansägare två tagelmadrasser, klättrade upp på taket och ställde sig på taket och slog och viftade med armarna och skrek: jag är Arkimedes, jag är Arkimedes! Han hade nämligen blandat ihop konfettin där, han tänkte på Ekaros, men han var ju obildad, så hade han bara halva den dära boken, så han hade väl blandat ihop sakerna. Allt nog, han skrek: jag är Arkimedes, jag är Arkimedes!
Just då kom prästen i byn gående på en promenad som han hade tagit där. Han hade tagit den från en församlingsmedlem, och han var ute och gick där och fick se den här stackars odalmannen stå och fladdra och fäkta och slå uppe på lagårdstaket som en väderkvarn ungefär, eller ja, eller kanske som en politiker i italien eller en aktions, ja jag vet inte. Allt nog han stod där och fäktade i alla fall och skrek: jag är Arkimedes, jag är Arkimedes! Då dryftade sig prästen att fråga: vad odarbonde Johansson, för det hette han och han kallades också därför för johansson. Det hade varit ganska konstigt ifall prästen, som var en beläst karl, hade kallat honom för andersson när nu hette Johansson och å andra sidan så hade han ju kunnat säga fel, prästen, för han hade ju många att hålla reda på, men å tredje sidan så höll han inte reda på nånting den där prästen, han bara predikade och åt av kyrkans mat, som dom gjorde på den tiden, fet var han också, stor och tjock, ful, dum var han också den där prästjäveln
I vilket fall som helst så sa han: Johansson, varför står ni och gastar så det hörs över hela här att ni tror er vara Arkimedes?
Då inveklade sig Johansson i en allt mer hetare och en mer ingående argumentering med den här prästen, om arkimedes roll i detta sammanhang, och prästen försökte fåfängt förklara för den här odalmannen att det var Ikaros han tänkte på och inte Arkimedes. Men då drog den här odalbonde till med att: det begriper väl inte ni, ni kan väl bara hålla reda på Jesus? Och då sa prästen: Vem faan e´det?
Sen hoppade då den här odalmannen rakt ut där och han missade ju naturligtvis de där tagelmadrasserna och slog huvudet i en klippkant där så att han ja visst, prästen fick ju mer att göra där
Det var den dagen jag upptäckte, alltså årsdagen av detta, alltså hundra år senare, upptäckte jag att jag fatiskt också hade en viss fobisk inställning till det här med att flyga. Jag trodde också närmligen att jag kunde flyga, men det visade sig att det kunde jag inte, för jagvar alldeles för dum för att ta flygcerifikatet, så jag fick bli busschaufför istället.
I dessa tider fanns det många original i bygderna till exempel en ? som hängde hos en bonde där, det var ett original. Men annars fanns det inte så många egentligen som man säger, jag förstår inte vad de pratar om jämt, de säger att: Förr fanns det så många original i bygderna. Det gjorde det inte alls, det, de hängde på muséerna allihop.
Professor Evander minns jag tydligt. Ja, Evander-affären. Det var nånting liknande Hybe-affären, fast tvärtom.