Axel Olsson på kattutställning.
Posted: 31 Jan 2005, 21:44
Det är inte många varelser som finner nåd i Axel Olssons värld. Förutom att själva livet i sig har satt sig allmänt på tvären och visat sig från sina allra värsta sidor ända sedan den dag han föddes så är han omringad av idioter. Hans grannar är galna, tjuvaktiga och allmänt ondsinta, hans fru Majvor är lat och med största sannolikhet lättfotad och hans son Jonas (som ständigt påminner Axel om Majvors äventyr på bygden) är efterbliven och fullständigt oduglig till precis allting.
Däremot så gillar Axel djur och i synnerhet katter.
Innan Axel skaffade sin gamla gråa hankatt Olle så satt han ofta ute i sin vedbod och tittade i en kattbok som han hade köpt en gång när han råkade förirra sig in i en bokhandel i Mellerud. Axel läser överhuvudtaget aldrig böcker, enbart tidningar som t ex "Land" och den numer sorgligt insomnade "Såningsmannen". Böcker är för folk som tror att de är märkvärdiga och förmer än alla andra. Axel försökte läsa en bok en gång men hann inte mer än läsa något kapitel förrän han greps av en våldsam lust att strypa författaren. Boken handlade om någon fet jävla polis nere i Ystad och förutom att skåningar är några jävla dryga överklassbönder hela högen som alltid har haft det lätt för sig pga sin långa odlingssäsong och feta mylla så var det rena kommunistpropagandan.
En kollega till den feta snutjäveln var helt klart svårt homosexuell och det var uppenbart att dottern till snuten hade ett förhållande med en neger. Allt detta pågick utan att något verkade bry sig!
Axel rev sönder boken och skrev ett långt brev till författaren där han informerade den förbannade kommunisten om att han skulle få stryk om han någon gång vågade komma upp till Dalsland. Han fick aldrig något svar vilket hade fått Axel att fundera på om han inte skulle ta och åka ned till Ystad (eller vart fan den förbannade författaren nu bodde?) och tryna honom i den skånska myllan tills han bad om ursäkt för all skit han hade skrivit och säkert även tjänat en massa pengar på.
Allt föll på att han troligtvis skulle ha tappat förståndet om han hade blivit tvungen att sätta sin fot i ett sådant depraverat och idiotiskt landskap som Skåne. Hela landsändan verkade vara nedlusat med bögar, negrer och kommunister som bara gick omkring och sög varandras kukar bland fälten med sockerbetor och raps.
-"Edward Persson, jag har bott vid en landsväg mitt håriga arsle!"
Tänkte Axel Olsson.
Den där boken om katter skänkte dock Axel många trevliga stunder ute i vedboden. Han läste den från pärm till pärm och snart så kunde han varenda kattras helt utantill. Om han satte tummen över texten så kunde han avgöra exakt vad det var för katt bara genom att titta på bilden.
-"Jaha, här har vi en Russian Blue".
Mumlade han för sig själv och när han tog bort tummen såg han att han nästan alltid hade rätt.
En kattras som han fastnade speciellt mycket för var "Devon Rex" och alla de andra rexkatterna. Deras krusiga hår gjorde att han kände släktskap med dem och deras sköra och sårbara utseende framkallade något som kunde beskrivas som en beskyddarinstinkt hos honom.
Axel hade själv vågigt hår, nästan krulligt, och dessa lockar hade fört med sig en hel del obehag i skolan. Varenda ungjävel gav honom stryk i flera års tid och hela småskolan var en enda orgie i misshandel. Det som inte ungarna hann slutföra i skolan fortsatte Axels far med när han kom hem från skolan.
Som barn läste Axel som alla andra ungar ofta Kalle Anka men Kalles krullhåriga ankjävel till kusin fyllde alltid Axel med avundsjuka och ett oresonligt hat mot allt vad ankor hette. Alexander Lukas var en anka som liksom Axel också hade vågigt hår men till skillnad mot honom så var den där ankan född med tur. Det var inte rättvist! Varför var inte han född med sådan tur? Han hade ju också vågigt hår. Förbannade ankor.
En lördag när fadern var ute på åkrarna så tog Axel en dunk med frätande lut och hällde i gårdens ankdamm.
Om axels far Allan hade tvivlat på sin sons intellekt så fick han nu det slutliga beviset på att han hade blivit förbannad med en fullkomlig galning till son.
När Allan körde in på gården med sin gamla Grålle - helgen till ära präktigt berusad på gammal överjäst mäsk - så möttes han av döda ankor som låg och flöt omkring i den lilla prydnadsdammen som Allan hade slitit med att anlägga hela förra sommaren. Allt jobb hade varit förgäves. De där förbannade ankorna hade varit svåra som fan att fånga och ännu svårare att få att stanna kvar, det hade krävts säckvis med mutor i form av brödskalkar, fröer, nötter och gamla fläsksvålar.
Allan såg sin son löpa som en gasell över åkern och det sista tvivlet om vem som var den skyldige försvann hos honom. Om det hade krävts mutor i form av mat för att få ankorna att stanna kvar vid dammen så behövdes det stora portioner stryk för att förmå lille Axel att överhuvudtaget inte bränna ned hela gården.
Allans syn på barnuppfostran var av den gamla hederliga sorten. Så fort Axel hade ställt till det för sig så kunde fadern köra upp höger knytnäve under näsan på Axel.
-"Lukta på den!" Sade han.
-"Och känn på den!" Sedan smällde han till honom med vänsternäven så det ringde i öronen. Fadern var vänsterhänt och hade en järnhård vänster.
Ibland fick han stryk utan att ha gjort någonting, i rent förbyggande syfte helt enkelt. Profylax. Han kunde åka på en jävel när han minst anade det. Han kunde sitta på förstutrappen en solig sommarmorgon och småprata med sin far innan de skulle ut på åkrarna och bärga hö, fadern satt och stoppade sin pipa och hummade lite slött. Helt plötsligt small det till från en klar himmel och lille Axel låg på marken med spräckt läpp eller ett blått öga.
-"Den var du inte med på!"
Axel hade aldrig råd att köpa sig en Rexkatt, de var hutlöst dyra och inte fan kunde han lägga ut över femtusen kronor på en katt. Han besökte därför en gammal kärring som bodde några kilometer från gården. Via en annons på ICA´s anslagstavla inne i Brålanda så fick han reda på att hon skänkte bort kattungar alldeles gratis och var det något som Axel gillade så var det sådant som var gratis.
Fyra stycken kattungar låg i en liten låda och efter en kritisk granskning så valde Axel ut en gammaldags grårandig katt. En hane. Den var absolut störst av dem och verkade pigg och nyfiken. Åt som en häst gjorde han också enligt kärringen och det var ju ett tecken på att han var frisk och kry och skulle säkert leva länge.
Axel bar försiktigt hem katten och informerade både sin fru Majvor och sin sinnesslöa son Jonas om att de nu hade fått en ny familjemedlem och att han skulle heta Olle.
-"Ingen rör honom! Det är bara jag som får klappa honom! Uppfattat?"
Från början så var det meningen att Olle skulle vara en innekatt. Det strök ofta omkring rävar runt gården och var det några djur som Axel hatade så var det just rävar, de skulle inte få ta hans katt!
Han gjorde i ordning en låda med kattsand och lyfte försiktigt upp Olle i lådan för att visa var han skulle uträtta sina behov. Efter en stund så pissade katten i sanden vilket Axel såg som ett tecken på att katten var ovanligt intelligent och lättlärd.
Nästa morgon låg det en stor ångande skitkorv i kattlådan och spred en fasansfull stank i hela huset. Axel undrade hur det kunde vara möjligt att en sådan liten katt kunde prestera så mycket skit. Nog för att Olle åt mycket men en skitkorv av en sådan kaliber hade t o m bjudit Axel vissa besvär att klämma ut. Och vilken fruktansvärd stank! Kattungen sket ju värre än en jakthund!
Han var tvungen att plocka upp skiten med en liten plastspade som nästan bågnade av tyngden och fick hälla i en hel påse ny kattsand. Skulle katten fortsätta med att skita som en häst skulle det bli dyrt.
Nästa morgon upprepades proceduren och inte nog med att det låg en stor jävla skitkorv i lådan och osade, nu låg det även mindre skitar i hörnen. Hur jävla mycket skit kunde det finnas i en sådan liten katt och varför hade han även börjat skita i hörnen?
Påföljande natt vaknade Axel utav att han var pissnödig och gick upp för att lätta på blåsan. Han såg att det lös i hallen och gick dit. I kattlådan satt hans då femtonåriga son Jonas på huk och krystade. Intill satt Olle och tittade förundrat.
Det är vid sådana här händelser som mörkret lägger i över Axels sinne. Det är då han får lust att hämta hagelgeväret, avrätta allihopa i sin familj, ladda om och sedan stoppa båda piporna i munnen och trycka av.
Istället går han ut till sin ombyggda vedbod, där sitter han sedan och griper efter sin räddningsplanka. Han försvinner in i sig själv, han tänker på sin sparade slant på banken och fantiserar om kommande sup- och knullresor till främmande länder i Asien. Han ser sig själv lägra den ena horan efter den andra på Bangkoks bordeller, han dricker ur flaskor med konstig och dyr sprit som han bara har sett i amerikanska tv-serier och så fort han kliver in i någon bar så tystnar musiken, alla tittar på honom och varenda kvinna erbjuder sig att ligga med honom - Gratis!
I Axels fantasivärld är han en man med fickorna fulla med pengar men som ändå får allt gratis, en miljonär i en värld där inget kostar någonting, där spriten smakar hallonsaft och frukosten består av princessbakelser och avsugningar.
Däremot så gillar Axel djur och i synnerhet katter.
Innan Axel skaffade sin gamla gråa hankatt Olle så satt han ofta ute i sin vedbod och tittade i en kattbok som han hade köpt en gång när han råkade förirra sig in i en bokhandel i Mellerud. Axel läser överhuvudtaget aldrig böcker, enbart tidningar som t ex "Land" och den numer sorgligt insomnade "Såningsmannen". Böcker är för folk som tror att de är märkvärdiga och förmer än alla andra. Axel försökte läsa en bok en gång men hann inte mer än läsa något kapitel förrän han greps av en våldsam lust att strypa författaren. Boken handlade om någon fet jävla polis nere i Ystad och förutom att skåningar är några jävla dryga överklassbönder hela högen som alltid har haft det lätt för sig pga sin långa odlingssäsong och feta mylla så var det rena kommunistpropagandan.
En kollega till den feta snutjäveln var helt klart svårt homosexuell och det var uppenbart att dottern till snuten hade ett förhållande med en neger. Allt detta pågick utan att något verkade bry sig!
Axel rev sönder boken och skrev ett långt brev till författaren där han informerade den förbannade kommunisten om att han skulle få stryk om han någon gång vågade komma upp till Dalsland. Han fick aldrig något svar vilket hade fått Axel att fundera på om han inte skulle ta och åka ned till Ystad (eller vart fan den förbannade författaren nu bodde?) och tryna honom i den skånska myllan tills han bad om ursäkt för all skit han hade skrivit och säkert även tjänat en massa pengar på.
Allt föll på att han troligtvis skulle ha tappat förståndet om han hade blivit tvungen att sätta sin fot i ett sådant depraverat och idiotiskt landskap som Skåne. Hela landsändan verkade vara nedlusat med bögar, negrer och kommunister som bara gick omkring och sög varandras kukar bland fälten med sockerbetor och raps.
-"Edward Persson, jag har bott vid en landsväg mitt håriga arsle!"
Tänkte Axel Olsson.
Den där boken om katter skänkte dock Axel många trevliga stunder ute i vedboden. Han läste den från pärm till pärm och snart så kunde han varenda kattras helt utantill. Om han satte tummen över texten så kunde han avgöra exakt vad det var för katt bara genom att titta på bilden.
-"Jaha, här har vi en Russian Blue".
Mumlade han för sig själv och när han tog bort tummen såg han att han nästan alltid hade rätt.
En kattras som han fastnade speciellt mycket för var "Devon Rex" och alla de andra rexkatterna. Deras krusiga hår gjorde att han kände släktskap med dem och deras sköra och sårbara utseende framkallade något som kunde beskrivas som en beskyddarinstinkt hos honom.
Axel hade själv vågigt hår, nästan krulligt, och dessa lockar hade fört med sig en hel del obehag i skolan. Varenda ungjävel gav honom stryk i flera års tid och hela småskolan var en enda orgie i misshandel. Det som inte ungarna hann slutföra i skolan fortsatte Axels far med när han kom hem från skolan.
Som barn läste Axel som alla andra ungar ofta Kalle Anka men Kalles krullhåriga ankjävel till kusin fyllde alltid Axel med avundsjuka och ett oresonligt hat mot allt vad ankor hette. Alexander Lukas var en anka som liksom Axel också hade vågigt hår men till skillnad mot honom så var den där ankan född med tur. Det var inte rättvist! Varför var inte han född med sådan tur? Han hade ju också vågigt hår. Förbannade ankor.
En lördag när fadern var ute på åkrarna så tog Axel en dunk med frätande lut och hällde i gårdens ankdamm.
Om axels far Allan hade tvivlat på sin sons intellekt så fick han nu det slutliga beviset på att han hade blivit förbannad med en fullkomlig galning till son.
När Allan körde in på gården med sin gamla Grålle - helgen till ära präktigt berusad på gammal överjäst mäsk - så möttes han av döda ankor som låg och flöt omkring i den lilla prydnadsdammen som Allan hade slitit med att anlägga hela förra sommaren. Allt jobb hade varit förgäves. De där förbannade ankorna hade varit svåra som fan att fånga och ännu svårare att få att stanna kvar, det hade krävts säckvis med mutor i form av brödskalkar, fröer, nötter och gamla fläsksvålar.
Allan såg sin son löpa som en gasell över åkern och det sista tvivlet om vem som var den skyldige försvann hos honom. Om det hade krävts mutor i form av mat för att få ankorna att stanna kvar vid dammen så behövdes det stora portioner stryk för att förmå lille Axel att överhuvudtaget inte bränna ned hela gården.
Allans syn på barnuppfostran var av den gamla hederliga sorten. Så fort Axel hade ställt till det för sig så kunde fadern köra upp höger knytnäve under näsan på Axel.
-"Lukta på den!" Sade han.
-"Och känn på den!" Sedan smällde han till honom med vänsternäven så det ringde i öronen. Fadern var vänsterhänt och hade en järnhård vänster.
Ibland fick han stryk utan att ha gjort någonting, i rent förbyggande syfte helt enkelt. Profylax. Han kunde åka på en jävel när han minst anade det. Han kunde sitta på förstutrappen en solig sommarmorgon och småprata med sin far innan de skulle ut på åkrarna och bärga hö, fadern satt och stoppade sin pipa och hummade lite slött. Helt plötsligt small det till från en klar himmel och lille Axel låg på marken med spräckt läpp eller ett blått öga.
-"Den var du inte med på!"
Axel hade aldrig råd att köpa sig en Rexkatt, de var hutlöst dyra och inte fan kunde han lägga ut över femtusen kronor på en katt. Han besökte därför en gammal kärring som bodde några kilometer från gården. Via en annons på ICA´s anslagstavla inne i Brålanda så fick han reda på att hon skänkte bort kattungar alldeles gratis och var det något som Axel gillade så var det sådant som var gratis.
Fyra stycken kattungar låg i en liten låda och efter en kritisk granskning så valde Axel ut en gammaldags grårandig katt. En hane. Den var absolut störst av dem och verkade pigg och nyfiken. Åt som en häst gjorde han också enligt kärringen och det var ju ett tecken på att han var frisk och kry och skulle säkert leva länge.
Axel bar försiktigt hem katten och informerade både sin fru Majvor och sin sinnesslöa son Jonas om att de nu hade fått en ny familjemedlem och att han skulle heta Olle.
-"Ingen rör honom! Det är bara jag som får klappa honom! Uppfattat?"
Från början så var det meningen att Olle skulle vara en innekatt. Det strök ofta omkring rävar runt gården och var det några djur som Axel hatade så var det just rävar, de skulle inte få ta hans katt!
Han gjorde i ordning en låda med kattsand och lyfte försiktigt upp Olle i lådan för att visa var han skulle uträtta sina behov. Efter en stund så pissade katten i sanden vilket Axel såg som ett tecken på att katten var ovanligt intelligent och lättlärd.
Nästa morgon låg det en stor ångande skitkorv i kattlådan och spred en fasansfull stank i hela huset. Axel undrade hur det kunde vara möjligt att en sådan liten katt kunde prestera så mycket skit. Nog för att Olle åt mycket men en skitkorv av en sådan kaliber hade t o m bjudit Axel vissa besvär att klämma ut. Och vilken fruktansvärd stank! Kattungen sket ju värre än en jakthund!
Han var tvungen att plocka upp skiten med en liten plastspade som nästan bågnade av tyngden och fick hälla i en hel påse ny kattsand. Skulle katten fortsätta med att skita som en häst skulle det bli dyrt.
Nästa morgon upprepades proceduren och inte nog med att det låg en stor jävla skitkorv i lådan och osade, nu låg det även mindre skitar i hörnen. Hur jävla mycket skit kunde det finnas i en sådan liten katt och varför hade han även börjat skita i hörnen?
Påföljande natt vaknade Axel utav att han var pissnödig och gick upp för att lätta på blåsan. Han såg att det lös i hallen och gick dit. I kattlådan satt hans då femtonåriga son Jonas på huk och krystade. Intill satt Olle och tittade förundrat.
Det är vid sådana här händelser som mörkret lägger i över Axels sinne. Det är då han får lust att hämta hagelgeväret, avrätta allihopa i sin familj, ladda om och sedan stoppa båda piporna i munnen och trycka av.
Istället går han ut till sin ombyggda vedbod, där sitter han sedan och griper efter sin räddningsplanka. Han försvinner in i sig själv, han tänker på sin sparade slant på banken och fantiserar om kommande sup- och knullresor till främmande länder i Asien. Han ser sig själv lägra den ena horan efter den andra på Bangkoks bordeller, han dricker ur flaskor med konstig och dyr sprit som han bara har sett i amerikanska tv-serier och så fort han kliver in i någon bar så tystnar musiken, alla tittar på honom och varenda kvinna erbjuder sig att ligga med honom - Gratis!
I Axels fantasivärld är han en man med fickorna fulla med pengar men som ändå får allt gratis, en miljonär i en värld där inget kostar någonting, där spriten smakar hallonsaft och frukosten består av princessbakelser och avsugningar.