Hur får man jobb idag?

[gammalhardrockare]

Ja, en enkel fråga bara. Hur får folk jobb idag? Hur skaffar sig en medelålders svetsare eller fabriksarbetare ett nytt jobb?
Lite nyfiken bara. Jag har jobb men förra veckan var jag uppe på AF och utförde lite arbete. Jag såg många arbetssökanden där. De unga verkade hemtama i denna miljö, de visste hur man skulle göra, hur man fixade ett jobb.
De äldre såg helt förvirrade ut och jag kan i viss mån förstå dem. Det har blivit en helt ny värld.

Hur söker man jobb idag? Hur får man ett arbete? Ja, jag skämtar inte! Det är en högst relevant fråga anser jag. På den tiden jag var arbetslös så ringde man antingen till en arbetsgivare, eller svarade på en annons. Man skickade iväg sin meritförteckning (Jag kommer aldrig att kalla det för CV, jävla trams! Det får bara något att verka märkvärdigare än det är. En ingenjör eller läkare kan skicka sina Ceves om de vill, vi andra skickar våra meritförteckningar) och sedan väntade man på svar.
Dessa meritförteckningar innehöll oftast en lista över alla arbeten man hade haft samt betyg och vitsord från dessa tidigare arbetsgivare.
Ibland även några telefonnummer till arbetsgivare som man visste skulle lämna bra omdömen, dvs referenser. Ett personlig brev var också bra att skicka med, där man beskrev sig själv, sina intressen och hur man levde. Inget mer.
Det räckte. Mer än så var det inte!

Jag har förstått att detta inte räcker idag. Det förstod jag redan för snart fem år sedan när jag var arbetslös och sökte ett jobb. Jag trodde att det räckte att t ex en chaufför skulle kunna köra bil, en svetsare skulle kunna svetsa och en målare skulle kunna måla och tapetsera.
Det gjorde det inte!
Jag var nästan fyrtio år och sökte jobb på ett städföretag. Det gällde patrullstädning. Man skulle åka runt med firmabilen och städa på olika adresser. Inget mer. Ett rätt så bra jobb. Jag trodde att det skulle räcka med körkort och dokumenterade kunskaper i lokalvård.
Ånej!
- Du har visst glömt något i din CV!
sade mannen som intervjuade mig.
- Meritförteckning, sade jag. Det heter meritförteckning! Jag söker jobb som städare, inte forskare inom biomedicin.
Mannen tittade på mig en stund. Sedan sade han att jag behövde komplettera min ansökan med mina gymnasiebetyg.
Jag var nästan fyrtio år och de vill titta på gymnasiebetyg (!)
Jag sade att jag inte hade gått något gymnasium, liksom många i min generation och det bl a var därför som vi hade riktiga jobb som t ex inom städbranschen, på fabriker, i lager och som svetsare och rörmokare.
Han tackade för visat intresse och sade att de skulle höra av sig.
Det gjorde de naturligtvis inte.
Jag hade tur som fick ett annat jobb någon månad senare, riktigt stor jävla tur.

Men jag undrar nu: Hur får folk jobb idag? Hur bär de sig åt och hur går rutinerna till? Det finns ju massor av människor i min ålder och äldre som blir permitterade idag. Vet de övehuvudtaget om hur man söker jobb idag och vad som krävs?
Har någon talat om för dem att man idag kräver att man ska kunna böja tyska verb för att få jobb som murare? Vet de om att de behövs nästintill högskoleexamen för att få jobb som en vanlig jävla städare hos kommunen?

Notera nu att jag inte är ute efter någon debatt, jag noterar bara hur det har blivit. Jag är bara intresserad av hur det går till att söka jobb idag. Hur är rutinerna? Hur gör man?
Inte för att jag skulle bry mig om att söka något nytt jobb om jag skulle bli arbetslös idag. Jag skulle satsa på lönebidrag direkt. Jag är redan kodad hos både FK och AF sedan gammalt så det blir ingen svår match för mig. Jag är äntligen i hamn så att säga.
Men hur går det normalt till idag?
Hur skulle Ni göra om Ni blev arbetslösa?

[wiking]

Man gör det via internet, precis som man gör med allt annat nu för tiden.

[gammalhardrockare]

Wiking:

Jo, men hur ser själva ansökningarna ut idag? Vad skriver ni? Hur uppträder ni under själva intervjun och vad anses vara meriter idag förutom en jävla massa utbildningar som ofta inte är relevanta med arbetsuppgifterna?
Under min sista period av arbetslöshet för några år sedan så märkte jag en markant skillnad under t ex intervjuerna.
Ofta var man omringad av flera stycken som kom med de mest underliga frågor. Det liknade förhör. Det kändes ibland som om jag var inför rätta för något brott av något slag.

[ozzman]

Tja, jag har ju sökt jobb ganska nyligen så på ett ungefär kan jag väl berätta vad jag gjorde.

- Jag sökte efter jobbannonser på internet både på jobb-siter och på företagens hemsidor efter jobb att söka, jag gick på jobbmässor och rekryteringskvällar och delade ut min CV, jag registrerade mej också på olika konsult- och rekryteringssiter.
- Därefter brukade jag förbereda några frågor runt de jobb jag sökt och ringa efter 1-2 dagar och försöka komma i kontakt med chefen för den avdelning där jag sökt jobb och presentera mej samt ställa frågorna för att synas genom bruset så att säja
- Fick jag sedan komma på intervju så brukade jag förbereda mej genom att läsa på om företaget, förbereda lite frågor och ta med mej mina arbetsbetyg och en lista över referenser.

Däremot har jag aldrig (åtminstone inte på 10 år) behövt visa någon form av skolbetyg eller utbildningscertifikat. det har räckt så bra med CV, arbetsbetyg och referenser

[gammalhardrockare]

JW:

Däremot har jag aldrig (åtminstone inte på 10 år) behövt visa någon form av skolbetyg eller utbildningscertifikat. det har räckt så bra med CV, arbetsbetyg och referenser

Det låter inte så underligt som det verkar. Det verkar som om ju högre upp i hiearkin man kommer, ju mer sällan behöver man visa upp skolbetyg. Det verkar som om de tar för givet att man har en fin och hög utbildning när man söker ett fint jobb.
Jag sökte en gång en tjänst som bibliotekarie, och fick den (!) De frågade inte ens om jag hade någon utbildning, det tog de för givet.
Men under senare år när jag har sökt vanliga, riktiga jobb, så har de tammefan krävt hur mycket utbildning och betyg som helst!
En polare till mig är fyrtiosju år och blev arbetslös för ett tag sedan. Han har sökt flera jobb som rörmokare och vaktmästare. Han har mångårig erfarenhet. Han får inget nytt jobb, han har nämligen inte gått gymnasiet.
De kräver av en fyrtiosjuårig man som har jobbat i nästan hela sitt liv inom yrket att han ska ha gått treårigt gymnasium (!)
Vad ger du mig för det?

Men jag tror inte det är likadant på landsbygden. Rex har berättat för mig att när han har sökt jobb så har de aldrig frågat om tidigare utbildningar/skolbetyg.
Men vad vet jag?
Jag kommer ändå aldrig mer att söka något nytt jobb. Jag är fixad. Jag är i hamn och det känns rätt så skönt. Men det måste kännas tungt och osäkert för er andra, eller?
Jag skulle i alla fall vara skitnervös om jag vore över trettiofem-fyrtio år och hade varit trogen ett och samma företag under större delen av mitt liv.
Jag skulle vara livrädd för att bli permitterad!

[pelle]

Jag vetefan hur man soker jobb i dag faktiskt.
De jobb jag hade i Sverige var alla genom kontakter. Jag kande nagon vars pappa jobbade dar och de sokte folk.
Jag gick dit praatade med chefen, kompisens pappa la lite goda ord sedan var det klart.
6manader provanstallning medan man blev utvarderad hur man var som resurs for foretaget sedan tillsvidareannstalning.
Nar jag var runt 20 vart jag arbetslos ettparmanader. Sokte jobb som budchauffor, rigde personalchefen,gick dit..drack kaffe och pratade lite om allmana saker.
Sedan fragade han vad jag tankt for lon..vilka tider jag kunde jobba och om jag hade problem med att komma pa kort varsel.
Sedan hade jag jobb dar.

Jag gissar mig till att numer nar nastan alla har gymnasieutbildning och valdigt manga dessutom hogskoleexamen sa ar arbetsgivarna mycket mycket mer krasna.
varfor ta en person som bara kan svetsa nar du kan fa en person som bade kan svetsa och lasa instruktionsmanualer pa arameniska for samma lon.

tack gode jesus jag slipper vara pa nader hos nagon for att fa en lon,eller annu varre for att fa ett jobb som jag med storsta sannolikhet kommer hata efter ettpar ar.

Pelle

[gammalhardrockare]

Pelle:

Om man får ett jobb som det tar ett par år innan man hatar så har man haft tur. Jag kan inte dra mig till minnes ett enda jobb som jag INTE har vantrivts på redan första dagen.
Men å andra sidan så har jag aldrig sett tjusningen i att utföra sysslor åt andra människor.
Exempel: Det kanske - jag skriver kanske - hade varit kul att svetsa ihop en bil till sig själv. Men svetsa ihop bilar åt andra, hur jävla kul är det?
Eller måla, städa, bygga eller va fan som helst.
Å tredje sidan finns det inte mycket som jag finner nöje i. Jag tycker det är kul att resa, skriva, läsa, dagdrömma, shoppa och ja, slappa med flickvännen och liknande. Sådana yrken växer inte på träd direkt.

Som ung så hade jag inte problemet med att inte veta vad jag ville bli. Jag visste tidigt att det inte fanns något som jag ville bli.
Så känner jag det fortfarande. Däremot så gillar jag pengar och den friheten dessa ger, därför jobbar jag. Men så fan heller att jag jobbar av någon jävla pliktkänsla eller för den sociala biten. Det är för folk som inte har någon rik fritid.

[wiking]

Men så fan heller att jag jobbar av någon jävla pliktkänsla eller för den sociala biten. Det är för folk som inte har någon rik fritid.

Det är helt sant.
Nästan alla jag pratat med säger att dom skulle fortsätta jobba även om dom skrapat fram 100.000 i månaden i 25 år, fast kanske bara halv tid och liknande.
Annars så blir det så tråkigt och osocialt, jag hade slutat på dagen om jag fått in en stor vinst, och jag skulle inte ha några problem med att få tiden att gå. Det finns många ställen på jorden att besöka.

[ozzman]

jag hade slutat på dagen om jag fått in en stor vinst, och jag skulle inte ha några problem med att få tiden att gå. Det finns många ställen på jorden att besöka.

Absolut.
Det enda jag skulle göra på jobbet efter att ha dragit in en riktig storvinst är att skita på chefens skrivbord och torka mej i gardinerna. Sen skulle jag gå ut genom dörrarna och aldrig komma tillbaka igen.

[pelle]

GH och Ovriga

Jag har lite svart att forsta varfor man frivilligt soker sig till ett jobb man hatar redan forsta dagen eller innom en mycket kort tid.
Om det ar de manniskor man av en eller annan anledning maste ha kontakt med pa arbetsplatsen kan jag forsta,men arbetet eller arbetsuppgifterna i sig sjalvt?
Da kan man tala om att ha satsat pa helt fel utbildning om man i 40+ar ska gora nagonting man avskyr att gora

[Jungbacka Erik]

Svaret på din fråga GH: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5914320.ab

[ozzman]

Pelle:

Jag hatar inte mitt jobb, det är bara det att jag hellre skulle spela golf och resa. Det är jag nog inte ensam om.

Jungbacke:
Briljant. Det är inte ofta man ser ungdomar ha sådan uppfinningsrikedom.

[pelle]

Nu var det val inte riktat framst till dig JW utan GH som skrev att han redan forsta dagen avskydde det jobb han skaffat...

[ELN]

Svaret på din fråga GH: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5914320.ab

Fan bra jobbat där

[gammalhardrockare]

Pelle:

Hur går det till att söka jobb i USA? Är det kontakter och en jävla massa utbildning där också?
För många jävla år sedan så var mina släktingar från USA här och hälsade på.
Jag minns att några av dem jobbade på en termosfabrik. Idag så har väl USA samma problem som oss, alla vanliga jobb har flyttat ut till gulingarna och liknande ställen.
Så är det likadant i USA som i Sverige, dvs man ska vara någon sorts elitmänniska med fin utbildning, rätt ålder och perfekt BMI för att få jobb?
Hur ligger lönerna? Jag minns att mina släktingar blev imponerade på vår lönenivå och att vi hade lagstadgad semester på fem veckor.
Har det blivit bättre i USA för vanliga arbetare?