E. Hitler och jakten på Roger Ballis

[uy]

Roger Ballis och E. Hitler var ute och gick en dag. Plötsligt mötte dem Efraim Barkbit.
Roger Ballis slängde sin nyligen urdruckna ölburk på honom. Då sa E. Hitler att Efraim
kunde följa med till studion, så skulle han bli intervjuad. Efterssom Roger Ballis bara
skulle vara i vägen så slog E. Hitler ner honom.

E. Hitler låste upp dörren till sin studio. Ha sa åt Efraim barkbit att skynda sig in,
inan någon fodringsägare hann få syn på dem. strax därefter smällde E. Hitler igen dörren
och låste igen den.

E. Hitler letade fram en platta starköl och öppnade en som han drack samtidigt som han
började koppla in dem mikrofoner som skulle användas. När allting var färdigt drog han
igång bandspelaren och började fråga ut Efraim Barkbit om hur det gick med musicerandet.
Men det gick inget vidare, för en dag hade Efraim ätit för mycket ärtsoppa, så när det
var dags att spela in fes han så mycket att trumpeten han hade i asen flög iväg. Sedan
dess hade Efraim varit helt oförmögen att spela in några nya låtar. Eftersom Efraim inte
hade någon ny låt att spela ville inte E. Hitler ge honom några pengar för intervjun. Så
det var med en dyster min som Efraim Barkbit fick lämna E. Hitlers studio denna gång.

Under tiden började Roger Ballis att vakna upp efter smällen han fått av E. Hitler. Han
hade endast en tanke i huvudet: Hämnd! Han smet in bakvägen till E. Hitlers studio och
gick obemärkt in i E. Hitlers lager. Där inne fanns nämligen det han var ute efter. Om nu
undrar vad E. Hitler hade i sitt lager så ska jag tala om att det inte bara var tomband,
utan också stora mängder alkohol. Roger Ballis tog upp en skruvmejsel och började punktera
ölburk efter ölburk. Till slut fanns det inte en enda burk utan hål i botten. Hur var det
dags att tömma alla brännvin- och whiskeyflaskor. Brännvinsflaskorna hälde han ur, medan
han stoppade whiskeyflaskorna av den finare sorten i sin väska.

Efter att ha avslutat dagens radiosändning gick E. Hitler ut i alkoholförädet för att
släcka törsten. men till sin stora fasa såg han att hans fina whiskey var borta, och det
rann öl och brännvin på golvet. Han skrek rakt ut innan han böjde sig ner och böjade
slicka, för att kunna rädda så mycket dryck som möjligt. När han hade slickat upp det mesta
sommnade han på golvet.

Under tiden passade Roger Ballis på att sända lite radio när E. Hitler sov. han drog igång
apparaterna och började vråla i microfonerna att han var rashataren Roger Ballis och hatade
alla i hela världen. Han stod och vrålade samma sak i 3 Ŋ timme. Men helt plötsligt kände
han en hand på axeln. Han vände sig om och fick se en bakfull E. Hitler. Innan E. Hitler
hann göra något rusade Roger Ballis ut därifrån och försvann bort mot horrisonten.

E. Hitler ringde till Luftwaffe, och förklarade för en upprörd Frisse Frissén vad Roger
Ballis hade gjort. Han sa åt Frisse att ta till allt som stod i hans makt för att fånga in,
och hämnas på Roger Ballis. Dessutom ringde han till bröderna Lundin, Smällphete Sigge och
Greven för att få assistans.

Roger ballis gick in i Luftwaffes hemliga hangar för att knycka ett flygplan. I det tänkte
han fly till Timbuktu, för där hade han varit och supit många gånger tillsammans med
E. Hitler och Luftwaffe. Han längtade dit, för han hade bara fina (eller rättare sagt,
inga för han hade varit så full) minnen från Timbuktu. Men tarv, som han var, ville han sno
med sig lite proviant dit. Han smet in i köket och snodde nogra plattor starköl ur ett
kylskåp. Men när han var på väg ut såg han inget för all öl, så han ramlade över ett bord
och rev ner tre hyllor. Han var helt säker på att någon hade hört honom, så han skyndade
sig därifrån, till Timbuktu fick han åka någon annan gång.

Men vad Roger Ballis inte viste var att Luftwaffes högkvarter var tomt, för att alla
medlemmarna var ute och letade efter honom. Den enda som fanns där var Diter Beck, men han
var medvetslös, för Frisse Frissén hade slagit ner honom. När Roger Ballis gått några meter
från Luftwaffes högkvarter fick han se en konstig figur komma gåendes. han tog upp sin
kikare, för att få sig en närmare titt. Den konstiga figuren var ingen mindre än Greve von
Boegreoff, som var ute och letade rövhål, efterssom han inte fått sig nåot på ett tag.

Nu blev Roger Ballis livrädd, efterssom greven kunde hitta på nästan vad som helst när han
var kåt. Roger ballis förstod genast att den var E. Hitler som skickat ut honom för att
hämnas på Roger Ballis. Men detta var dock inte första gången detta hade hänt, så Roger
Ballis var väl förberedd. Han hade en peruk och ett rött läppstift i fickan, för att snabt
kunna klä ut sig till en kvinna. Han drog på sig sin förklädnad och kunde nu gå osedd förbi
greven. När greven hade försvunnit ur sikte tog han av sig förklädnaden. Men det skulle han
inte ha gjort, för just då kom Smällphete Sigge rusande.

Smällphete Sigge tog tag i kragen på Roger Ballis och gav honom en sån smäll att han flög
långt över horisonten. Därefter gick Smällphete Sigge till E. Hitlers residens för att
rapportera att han dödat Roger Ballis. Då skulle han säkert få sig en 75:a som belöning.

E. Hitler satt oroligt och väntade. Han hade skickat bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik
till systemet för att köpa ett nytt lager åt honom. Just då kom Smällphete Sigge inrusande
genom dörren. han berättade att han hade slagit ihjäl Roger Ballis, och krävde nu att han
skulle få sin 75:a som belöning. Efterssom E. Hitler inte hade någon 75_a hemma löpte han
stor risk att bli nerslagen om han berättade det för Smällphete Sigge. Så för att vinna tid
sa han att han ville se Roger Ballis döda kropp som bevis innan han gav bort någon 75:a,

Smällphete Sigge begav sig genast ut för att hitta Roger Ballis kropp. Han gick dit han
hade slagit till Roger Ballis och tittade åt det hållet han hade flugit. Efter lite
huvudräkning kunde han räkna ut var Roger Ballis hade landat. men när han kom dit märkte
han, till sin stora förvåning att Roger Ballis var borta. I gräset hittade Smällphete Sigge
några fotspår. Roger Ballis måste ha landat på något mjukt och kunde därför överleva.

Roger Ballis flög i luften efter smällen han fått av Smällphete Sigge. Men plötsligt
landade han på något utroligt mjukt. Det var nämnligen Hasse Hassesson som låg och solade,
som Roger Ballis landat på. Roger Ballis lämnade platsen med ett flin, men i bakhuvudet
visste han att Smällphete Sigge skulle komma tillbaka, så därför behövde han någostans att
gömma sig. Något ställe som var säkert, där ingen skulle leta efter honom. Efter en lång
funderare kom han på att det bästa gömstället måste vara arbetsförmedlingen, för där kunde
ingen någonsin tro att han skulle gömma sig.

Samtidigt parkerade en epatraktor med tillkopplad släpvagn ute på E. Hitlers gård. På
släpvagnen fanns det en stor last, väl dåld av en grön presenning. Ur epatraktorns
förarhytt steg en man ut. han stönade innan han tog sig en klunk ur den nyöppnade ölburken.
Det syntes på honom att det inte var den första han drack. Hans namn var Börje Lundin.
På epatraktorns andra sida hoppade hans bror, Sven Lundin ut. Tillsammans hjälptes han och
Börje åt att ta av presenningen från släpvagnen. Uppe på sälpvagnen fanns alla tänkbara
alkoholsdrycker. Mitt i alltihopa låg Ljungbacka-Erik, som glatt reste sig upp. Han hade
inte fått plats i epatraktorn, så han fick åka på släpet. men det sörjde ingen för, allra
minst Ljungbacken själv, som haft fri tillgång till dessa drycker under resan.

Bröderna Lundin och Ljungbacken tog varsin ölplatta och gick in i E. Hitlers residens. Där
inne togs dem (eller rättare sagt, ölen) emot av E. Hitler med öppna armar. E. hitler tog
några ölburkar medan han lät dem andra bära in resten på lagret. När lagret väl var fyllt
igen kunde E. Hitler åter börja sända Radio Ronka. men han hann knappt börja med sändningen innan det kom in fyra poliser. Deras namn var Karlsson, Nilsson, Svensson och Johansson. Men dem vände sig om och gick ut igen när dem fick syn på bröderna Lundin och Ljungbacka-Erik. Ev dessa tre herrar hade dem redan fått stryk av förut, och ville inte åka på en omgång till.

Under tiden började Frisse Frissén med Luftwaffe i spetsen bli trötta på allt letande, så
dem vände hemmåt igen. För att trösta sig efter den misslyckade jakten tog dem en sväng
förbi systembolaget. Men just vid ingången fick Frisse Frissén syn på deras mål: Roger
Ballis. Han hade tröttnat på allt väntande inne på arbetsförmedlingen, så han skulle bara
gå till systemet för att inhandla en 75:a. Frisse Frissén slog igång sina medhavda
larmsirener, medan resten av Luftwaffe plockade fram sina maskingevär. Nu jävlar!

Roger Ballis blev tvungen att ta skydd bakom en tegelmur. Men efter några sekunder av
intesivt skjutande var det inte mycket kvar av den. Nu hade inte roger ballis så mycket
till val längre. Han var tvungen att frivilligt överlämmna sig till Luftwaffe. Men först
drack han ur sin nyinköpta 75:a. Roger ballis gick fram till Luftwaffe med båda händerna i
vädret och sade att han gav sig. Därefter fick han en smäll av Frisse Frissén som knockade
honom direkt.

Frisse Frissén knackade på dörren till E. Hitlers residens. Han hörde E. Hitler ropa
"kom innnnn!" och steg på. Men precis när han gått in genom dörren möttes han av en saftig
högerkrok. Det var E. hitler, som i tron att det var en kronofogde, knockat Frisse Frissén.
Då såg Roger Ballis sin chans att fly. Han knuffade undan en av Luftwaffe-medlemmarna och
sprang ut från gården. Men då mötte han Greve von Boegreoff igen, och var nära att springa
rakt in i famnen på honom. Roger ballis gjorde en tvär U-sväng och sprang tillbaka till E.
Hitler residens igen. Vad som änn väntade honom, så kunde det inte vara värre än vad greven
skulle kunna utsätta honom för.

[uy]

Under tiden hade Frisse Frissén återhämtat sig, och tog tag i Roger Ballis som han glatt
överlämnade till E. Hitler. Som utlåvat fick Frisse Frissén sin 75:a. men efterssom han
inte hade fångat Roger Ballis själv blev han tvungen att dela den med resten av Luftwaffe,
så det blev inte så mycket kvar åt honom. Men det kanske var lika bra, för han blir väldigt
aggressiv, ännu aggressivare än vanligt, när han är full. El Hitler band fast Roger ballis
på en stol som fanns i studion, för att kunna förhöra honom i direktsändning.

När Roger Ballis klev in i E. Hitler studio fick han sig en chock; hela studion var
möblerad som en rättssal. Som tur var hade E. Hitler hyrt in en dommare från tingrätten i
Mariestad, istället för att själv vara dommare. För att göra en lång rättegång kort,
dommaren kallade fram första vittnet, Efraim Barkbit. Effraim berättade allt han viste om
saken, och så gjorde alla andra vittnen. Utom Smällphete Sigge, som hade mutats av E. Hitler.
Smällphete Sigge beskyllde Roger Ballis för både mord våldtäckt och allt annat man kan
tänka sig.

Jurryn som bestod av Luftwaffe (som också var på E. hitler sida), röstade för att Roger
Ballis var skyldig. Han dömdes till böter och fem års arbetsläger i Blattnicksele. Han
skulle köras dit nästa dag. Under natten satt Roger ballis i en cell och försökte komma på
en plan för att fly. Men plötsligt kom en man och låste upp cellen åt honom och berättade
för honom att han kunde gå nu.

Den mystiske mannen förde Roger Ballis till en bil. Efterssom det var så mörkt kunde inte
Roger ballis se vad det var för bil. Roger ballis viste vad som väntade honom om han
stannade kvar, så han hade inget annat val än att följa med. Väl inne i bilen lade Roger
Ballis märke till hur ostädad bilen var; det låg tomma ölburkar på golvet, kräftskal i
sätena och en halvdrucken 75:a på instrumentpanelen. Roger Ballis fick sina misstankar om
vem det var som räddat honom, men han var inte säker.

Efter ett tag var dem äntligen framme, och när Rpger ballis steg ur bilen förstod han vem
hanns mystiske räddare var. Lukten av koskit och hembrännarapparaten på verandan avsläjade
att det var Börje Lundin. Han (Börje, alltså) tyckte synd om Roger ballis, som skulle
skickas till arbetsläger innan han hade fått uppleva ett redigt kräftkalas. Börje sa åt
Roger Ballis att gå in, medans han själv fyllde några flaskor med brännvin. Inne i huset
mötte Roger Ballis Sven, Ljungbacken och Lisa, som redan hade börjat festa. Sven visade
Roger Ballis var hans skulle sitta, och gav honom ett glas med den sista brännvinsskvätten
som fanns kvar. Lyckligtvis kom Börje in med en hel back, fylld med brännvin. Men när
kräftkalaset verkligen hade kommit igång stod plötsligt E. Hitler i dörren, med Luftwaffe
tätt bakom sig.

E. hitler gick in för att arrestera Roger Ballis, men innan E. Hitler hann göra något
hojtade Roger Ballis till: "Ta en flaska brännvin, din jävel och visa vad du går för".
E. Hitler kunde inte motstå frestelsen, och tog en flaska som han tömde i ett svep.
Frisse Frissén såg att hela operationen höll på att gå åt helvete, så han beordrade att
alla Luftwaffe-medlemmar skulle ingripa. Men när doften av kräftor, rostat bröd och
hembränt spred sig i hallen kunde inte enns den allra mordiske Luftwaffe-medlemmen stå emot.
Alla rusade inn för att äta kräftor och supa. Det blev en redig fest, och det gick åt så
mycket kräftor och brännvin att E. Hitler blev tvungen att ringa till Fixativ som skulle
ordna mer kräftor och brännvin.

Tyvärr var E. Hitler så full att han inte kunde uttala orden riktigt, vilket resulterade i
att Fixativ levererade kretskort och bränt svinkött. När E. Hitlers misstag upptäcktes bröt
ett vilt slagsmål ut. men det var inte E. Hitler som fick stryk, utan det var personalen på
Fixativ. Till slut fick den minst fulle Luftwaffe-medlemmen ringa till Smällphete sigge,
Greve von Boegreoff och Olle Ollé Ollé Ollé och be om hjälp. Efter mycket ringande och
rännande hade dem äntligen upprättat en konstant leverans av kräftor och bränvin.
Notan skrevs på några politiger som E. Hitler hade en hållhake på.

Under festen blev alla sams igen, och glömde vad Roger Ballis hade gjort. Men historien om
vad som hände dagen därpå, när alla vaknade med världens bakfylla, får bli en annan gång.