Påbörjat...

Här kan du posta dina egna noveller, texter, dikter, teckningar, statyer av Karl XII osv
Post Reply
ELN
Levertransplanterad
Posts: 2713
Joined: 06 May 2008, 07:38
Location: Strömstad

Påbörjat...

Post by ELN »

Kan ju lika gärna lägga ut denna text med här, lär aldrig bli klar...

Kapitel 1

Året var 2010 och Mats Eriksson stod på torget framför en hög skyskrapa och tittade upp på den översta våningen. Detta var ministerieskrapan, och det hade tagit honom år av studier och karriärsfrämjande arbete att ta honom hit han var nu, på väg till en arbetsintervju på ministeriet på den fjortonde och därmed högsta våningen i denna mäktiga byggnad, nämligen jordbruksministeriet. Han gick de hundra metrarna på betongplattor i olika nyanser av grått som ledde fram till ingången. Han kom fram till de stora dörrarna med bastanta, förgyllda rör till handtag. Och såg genom glaset de två storvuxna vakterna som stod på varsin sida där inne. På rutan bredvid handtaget på den dörr som graverats med ”IN” hängde en liten svart skyllt med text i vita bokstäver där det stod ”Drag”. Mats tog ett rejält tag om handtaget och drog till. Dörren flyttade sig inte ur fläcken men Mats, som varit väldigt bestämd i sitt dragande tappade balansen med resultatet att han skallade rutan strax över handtaget. En smärta som kändes både kall och varm spred sig över hela hans panna samtidigt som innehållet i hans skalle verkade ha kuperats å det grövsta. När Mats tittade ner mot sin klocka för att se om han ändå var för tidigt ute fick han se de båda vakterna ligga i krampaktiga fosterställningar på golvet och den vakt som hade ansiktet vänt mot honom verkade faktiskt gråta. Helt perplex över vad som hänt stod han bara där med hängande armar och sluttande axlar, oförmögen att förstå vad som hänt eller vad han i så fall skulle göra åt det. Efter någon minut kravlade den ena vakten upp på benen och kom närmast dubbelvikt mot dörren som han öppnade, inåt. Vakten bad skrattande om ursäkt medan han torkade tårarna ur ögonen och förklarade:
”Vi bytte *haha* plats på *heh* skyltarna.” Vakten kunde knappt hålla sig för skratt och under stegrande fnitter fortsatte han:
”För att *hah* se *hahaha* om någon*hihihihih* skulle gå på de! *HAHAHAHAHA!* Vakten bröt ut i ett jätteflabb och tårarna började rinna längs kinderna igen. Vaktens kollega på golvet hade även han fått ny fart på skrattet och verkade kippa efter andan medan han närmaste kved fram:
”Jag tror jag döööör!” Vakten som stod började av det skratta så hårt att han var tvungen att luta sig mot dörrkarmen. Mats förstod ingenting men såg en disk på andra sidan marmorgolvet med texten ”Reception” hängande över och han började gå dit. Halvvägs över golvet stannade han till när han hörde ett öronbedövande brakande och smällande från sin högra sida följt av ett vrål som av en lycklig dåre, en grov mansröst. Oväsendet bara tilltog och nedför en trappa kom ett fordon som såg ut att vara ämnat att bona golv med, på maskinen satt en man i sextioårsåldern, klädd i enbart snickarbyxor, med ett uttryck i ansiktet som var en perfekt blandning av förskräckelse och upphetsning. Mannen vrålade alltjämt och det dåraktiga intrycket förstärktes av att allt grått hår stod ut i en stor trasselsudd på huvudets ena sida. Bakom sig hörde Mats ett hest vrål och vände sig om. Vakten som stått lutad mot dörrkarmen hade nu åter fallit ner på golvet och återtagit sin fosterställning medan han frustande pekade mot trappan. Vaktens kollega verkade ligga i krampaktiga försök att få luft. Mats han precis vrida sig tillbaka för att se hur städmaskinen tog i trappans botten och gjorde en kullerbytta som kastade av mannen i snickarbyxorna och medan han i hög fart flög ungefär en halvannan meter över golvet intog han en stålmannenpose med sin ena knutna näve sträckt över huvudet och den andra jäms med sidan. Med ett ljud av sprucken och krossad plast landade städmaskinen upp och ner sekunden innan mannen for ner i det blanka golvet, fortfarande i samma pose, där han av den höga farten gled vidare, alltjämt gapande, förbi Mats och ut i en trappa på andrasidan rummet, denna trappa fortsatte ner i mörkret till något källarplan, och ekande dog mannens vansinnesvrål ut tillsammans med de avtagande dunsarna i trappan.

Mats kunde inte tro sina ögon och vaknade inte till fören han hörde springande steg bakom sig. Åter vände han sig om och fick då se stressade män i gröna kläder ta hand om vakterna som låg livlösa på golvet. En bärbar defibrillator höll på att laddas av en utav männen. Mats tog sikte på disken och gick med snabba bestämda steg över golvet till ljudet av det typiska stegrande högfrekventa ljudet följt av en smäll som återupplivningsförsöket orsakade. Bakom disken satt en oberörd äldre dam som betraktade Mats med sin klarblå blick. Mats pekade tafatt med tummen över axeln.
”Åååh, så där håller dom på varje dag!” Sa damen. ”Han som for över golvet här..” Hon pekade från städmaskinen som nu låg och vickade som en dassbiege sköldpadda som hamnat på rygg, vidare till källartrappan varifrån det börjat höras underliga stånkande ljud.
”… det är min man Albert. Han har alltid varit lite egen, men efter att han upptäckte Gorby’s blev han sig aldrig riktigt lik.”
”Gorby’s?” Var det enda Mats kom sig för att säga.
”Ja pirogerna du vet, han äter dom hela tiden, har blivit beroende, och han flippar alltid ur när han fått i sig ett par.”
Mats nickade. Damen sträckte på sig och frågade efter hans ärende vilket han framförde. Därpå fick han veta att han skulle ta Ko-hissen till 14 våningen och sedan gå till tredje kontoret på höger sida om gödselstacken. Mats förstod så pass att han inte förstod, men kom sig inte för att fråga. Förvirrad och omtöcknad tog han sig bort mot den vägg damen pekat ut åt honom. Där fanns mycket riktigt massa hissar, men de va lika allihop. Ingen verkade va speciellt ämnad för kor. Åter handfallen stod han bara där o glodde på väggen. Han rullade med nacken för att få igång cirkulationen och då fick han se bilderna över hissarna. Mitt över varje dörr, där det brukar sitta en siffra eller en bokstav, fanns istället bilder på olika lantrelaterade djur. Hissen näst längst till vänster hade en juverförsedd ko över sig, Mats gick dit och tryckte på knappen. Inne i hissen stod en gammal halvt förmultnad lastpall mot en vägg och det luktade något obestämbart, bara en svag doft, eller kanske en stank, han kunde inte bestämma sig. Ungefär halvvägs upp i hissen kom en hög knall rullande upp genom byggnaden från någonstans långt nere. En stickande lukt av bränd köttfärs och bröd letade sig in i hisskorgen och Mats tyckte sig höra ett dåraktigt vrål eka i fjärran.
Gode gud om jag överlever denna dagen, tänkte Mats och så var hissen uppe.

Kapitel 2

Hissdörrarna öppnades och en konstig värld bredde ut sig framför Mats, rakt fram låg en stor gödselhög som nådde till taket, på golvet var det anlagt en äng och folk gick omkring i stråhatt och hängslebyxor med en dynggrep eller högaffel över axeln och med ett halmstrå stickande ur mungipan. På båda sidorna om skithögen låg mycket riktigt dörrar som verkade kunna leda till kontor. Försiktigt började han gå mot den tredje dörren på höger sida. Utan några större missöden tog han sig dit och knackade på. Efter lite skramlande ifrån rummet öppnade en stor man i vit skjorta, nedstoppad i ett par arbetsbyxor som i sin tur var nedstoppade i ett par höga gummistövlar. Han hade grova drag i ansiktet, lite skäggstubb, okammat hår av normal längd och ett par små fyrkantiga glasögon på den stora näsan....
Post Reply