Arbetslöshet och AF´s meningslösa kurser - Del 2.

[gammalhardrockare]

Min arbetsförmedlare skickade hem mig och idag så behöver jag bara inställa mig en gång i veckan för rapport.

Jag vill med denna text absolut inte nedvärdera AF och de som jobbar där, detta är i grunden goda människor som vill de arbetslösa väl, det är jag helt övertygad om. Men det är denna förbannade naivitet som jag retar mig på, detta förbannade tunnelseende och vägran att se saker och ting på ett realistiskt sätt.
Alla känner idag till kraven på arbetsmarknaden. Man bör vara under trettiofem år och naturligtvis är högre akademisk bakgrund ett krav på så gott som alla jobb idag. Är man över trettiofem och saknar utbildning så är man helt enkelt chanslös. varför lura sig själv? Det är dyrt nog för staten att låta folk leva på A-kassa, varför då slänga ut en massa pengar på meningslösa kurser och varför ska äldre människor uppta platser på landets alla skolor när de ändå inte får några jobb pga "hög ålder?"

Naturligtvis har arbetsgivarna fel, naturligtvis så borde ålder och ett långt arbetsliv vara värt minst lika mycket som akademiska studier och ungdom. Men nu är det som det är, EU och globaliseringen är här, det är arbetsgivarnas marknad och vi kan inget göra åt det. När industrisamhället erövrade världen så gick vissa människor under. Människor som hade levt hela sin liv på bondgården var helt plötsligt värdelösa, de klarade inte omställningarna och fabrikörerna var inte intresserade av deras tjänster. Liksom de var industrialismens offer så är många utav oss sextiotalister offer i dagens globala servicesamhälle. Även om vi skulle vilja försöka ställa om oss så är det ingen som vill ha oss.
Detta är något som jag är fullt medveten om och det går inte att ändra på. Samhället har bitit sig självt i svansen men vad skulle alternativet vara? Som jag ser det så är detta ett olösligt problem. Utvecklingen går inte att stoppa även om jag i detta fall ser det som en avveckling av det samhälle och värld som våra föräldrar en gång byggde upp och som jag själv var delaktig i under mina bästa år, de år som räknades i mitt liv.

Man ska dock aldrig ge upp, den glädjen ger jag inte arbetsgivarna.
Har precis skickat iväg en ansökan till ett större städbolag. "Ambulerande kontorsstädare" har man valt att kalla den utlysta tjänsten. Det låter väl som ännu ett trevligt jobb, eller hur? Det är ju precis vad man satt och dagdrömde om på lektionerna i skolan.
I min ansökan så beskrev jag mig själv som en noggrann man som gillar att se resultat i mitt arbete, som är nyfiken och som trivs med att ha många järn i elden. Naturligtvis så gillar jag att knyta kontakter med nya människor och problem ser jag enbart som en spännande utmaning.