Julkalender? Va då? Näe?
Julkalender? Va då? Näe?
Då ingen annan tagit sig för att göra en jul kalender i år så får ni ta mig fan skylla er själva för att ni får en så sunkig ursäkt till kalender här. Den garanteras att inte hålla samma kvalitet och har inte samma underhållningsvärde som fjolårets. Det är mest ett desperat sätt att hålla ordning på dagarna fram till jul. Håll till godo...
Julkalender? Va då? Näe?
Klockan var bara 05:30 när klockan ringde. Han hoppade till i sängen och undrade vem fan som som hade mage att störa honom så här dags på dygnet!!! Sen kikade han på klockan och erinrade sig vad det var för dag idag. Han drog sig sakta upp ur sängen, snubblade på en hög med kläder och landade med en jävla smäll på tröskeln. Han blev liggande med ett ringande ljud i öronen ett bra tag innan han än en gång fick hasa sig upp och, med stor möda, ta sig ut i köket. Där satte han sig på stolen med en duns. Där blev han sittandes och bara stirrade ut genom fönstret. Där ute var en snorkall decembermorgon, den första för året faktiskt.
Efter nästan en timme hade han fått i sig sin frukost, skitit en lång härlig skitnig, plåstrat om hakan som hade varit den kroppsdel som landade olyckligast tidigare samma morgon. Han var alltså i princip klar till att ge sig av, han tog ryggäcken han packat dagen innan och slängde den över axeln, men fortfarande väldigt trött så tog den tunga lasten överhanden med honom, han for runt ett halvvarv tappade taget om axelbandet och ryggsäcken flög iväg i en jämn bana som nätt och jämnt lyckades plocka taklampans glaskula så att den sprack, den rensade ett fönsterbräde på ljusstakar och de två blomkrukor med numera vissna hyacinter som han fått av sin mamma i somras. Sedan damp den ner bakom köksbordet och han hörde hur något plastigt knäcktes vid nedslaget.
När han äntligen kom utanför dörren så kom kylan och bet tag i honom, han vände på klacken och rusade in i värmen igen. Detta var just en jävla dag att ge sig ut och åka på... muttrade han för sig själv medan han fiskade upp bilnyckeln ur byxfickan. Han tog sats och galopperade ut igen, halkade och gled fram mot den gamla 240:n som stod parkerad utanför. Fläkte upp dörren till den, vred om nyckeln och hörde hur motorn motvilligt började arbeta under huven. Han satte på full fläkt, full värme och kutade sedan hysteriskt tillbaka till huset igen. På den lilla tid han vistats utomhus så hade han blivit alldeles kall om kinderna och gick med bestämda steg mot skafferiet. Där i en skolåda bakom årgångskeks och sur grädde låg de två brännvinsflaskorna från bygdens hembränneri. En dag som denna åker jag ingen stans utan er sade han och tog sig en redig klunk. Och effekten lät inte väntas på sig, snart kände han sig åter varm och rätt bra till mods faktiskt.
När bilen blivit varm och go så skulle han iväg i alla fall då. Han tog bra sats för att komma upp för den lilla backen som gick från huset upp till vägen, men väl uppe så fick han inte stopp och gled in på grannarnas tomt på andra sidan vägen istället. Över de där bortskämda ungjävlarnas snögubbe ner i granen med julbelysning som fick bilen att ändra kurs rätt in i deras vardagsrumsvägg. Det brakade och krasade där inne och ett par plankor i väggen knäcktes. Ett fasansfullt skri hördes från övervåningen och några sekunder senare var det ett jävla liv. Han tänkte att här är det inte värt att stanna men upp för denna backen kunde bli klurigt att köra. Så han slängde i ettan och burnade bort över gräsmattan så att snö och jordkakor flyger all världens väg. Så brötar han ut genom rosenhäcken och blåser på bort genom landsvägens kurvor och krumelurer. Äntligen kan han andas ut.
Det är först efter 10 minuter som han inser att han i stridens hetta kört åt fel håll när han mejade ner grannens trädgård. Han står på bromsen och bilen kanar ut efter vägen och den vänder sig i bara farten. När han åter igen kör förbi sitt hus står en polisbil på grannens gårdsplan och jakten är ett faktum. Den konstapel som står ute och pratar med den måttligt uppjagade herrn i huset hoppar in i bilen för att följa efter då de vet vems bil det handlar om, detta resulterar i att fler juldekorationer och trädgårdstomtar går åt skogen innan också han är uppe på vägen. Jakten fortgår genom skog och över åker tills dess att de är inne i det lilla samhället. Där lyckas han skaka av sig polisen för att sedan ta sig till mötesplatsen som han själv, Olof, Jan och Svin-Otto kommit överens om....
Efter nästan en timme hade han fått i sig sin frukost, skitit en lång härlig skitnig, plåstrat om hakan som hade varit den kroppsdel som landade olyckligast tidigare samma morgon. Han var alltså i princip klar till att ge sig av, han tog ryggäcken han packat dagen innan och slängde den över axeln, men fortfarande väldigt trött så tog den tunga lasten överhanden med honom, han for runt ett halvvarv tappade taget om axelbandet och ryggsäcken flög iväg i en jämn bana som nätt och jämnt lyckades plocka taklampans glaskula så att den sprack, den rensade ett fönsterbräde på ljusstakar och de två blomkrukor med numera vissna hyacinter som han fått av sin mamma i somras. Sedan damp den ner bakom köksbordet och han hörde hur något plastigt knäcktes vid nedslaget.
När han äntligen kom utanför dörren så kom kylan och bet tag i honom, han vände på klacken och rusade in i värmen igen. Detta var just en jävla dag att ge sig ut och åka på... muttrade han för sig själv medan han fiskade upp bilnyckeln ur byxfickan. Han tog sats och galopperade ut igen, halkade och gled fram mot den gamla 240:n som stod parkerad utanför. Fläkte upp dörren till den, vred om nyckeln och hörde hur motorn motvilligt började arbeta under huven. Han satte på full fläkt, full värme och kutade sedan hysteriskt tillbaka till huset igen. På den lilla tid han vistats utomhus så hade han blivit alldeles kall om kinderna och gick med bestämda steg mot skafferiet. Där i en skolåda bakom årgångskeks och sur grädde låg de två brännvinsflaskorna från bygdens hembränneri. En dag som denna åker jag ingen stans utan er sade han och tog sig en redig klunk. Och effekten lät inte väntas på sig, snart kände han sig åter varm och rätt bra till mods faktiskt.
När bilen blivit varm och go så skulle han iväg i alla fall då. Han tog bra sats för att komma upp för den lilla backen som gick från huset upp till vägen, men väl uppe så fick han inte stopp och gled in på grannarnas tomt på andra sidan vägen istället. Över de där bortskämda ungjävlarnas snögubbe ner i granen med julbelysning som fick bilen att ändra kurs rätt in i deras vardagsrumsvägg. Det brakade och krasade där inne och ett par plankor i väggen knäcktes. Ett fasansfullt skri hördes från övervåningen och några sekunder senare var det ett jävla liv. Han tänkte att här är det inte värt att stanna men upp för denna backen kunde bli klurigt att köra. Så han slängde i ettan och burnade bort över gräsmattan så att snö och jordkakor flyger all världens väg. Så brötar han ut genom rosenhäcken och blåser på bort genom landsvägens kurvor och krumelurer. Äntligen kan han andas ut.
Det är först efter 10 minuter som han inser att han i stridens hetta kört åt fel håll när han mejade ner grannens trädgård. Han står på bromsen och bilen kanar ut efter vägen och den vänder sig i bara farten. När han åter igen kör förbi sitt hus står en polisbil på grannens gårdsplan och jakten är ett faktum. Den konstapel som står ute och pratar med den måttligt uppjagade herrn i huset hoppar in i bilen för att följa efter då de vet vems bil det handlar om, detta resulterar i att fler juldekorationer och trädgårdstomtar går åt skogen innan också han är uppe på vägen. Jakten fortgår genom skog och över åker tills dess att de är inne i det lilla samhället. Där lyckas han skaka av sig polisen för att sedan ta sig till mötesplatsen som han själv, Olof, Jan och Svin-Otto kommit överens om....
Julkalender? Va då? Näe?
.... nämligen i gränden bakom Konsum. Men när han kom dit fick han se att det var tomt sånär på stadens uteliggare Per som stod men bena i vädret nere i en soptunna. Vafan, då var det ju inte så bråttom i alla fall!!! utbrast han uppgivet. Efter 20 minuter kommer Olof och Jan traskande.Och såg allmänt oskyldiga ut. Äntligen!! Men var fan är Svin-Otto? Jan svarade: Han har fastnat med dammsugaren i röven igen. Men han kommer snart. Svin-Otto kallas han för att när han är på lyset, vilket han är 40 timmar i veckan då han är anställd av kommunen som auktoriserad fyllerist, så brukar han ha för vana att sätta på allt som inte är värt att sätta på, för att nämna några saker: gamla tant Gren, gubben Persson som hade hemorrojder men det gillade Otto, det rev gott på penis skaftet, samt pastorns byrå är några av Svin-Ottos offer.
Det härliga gänget gav sig ut på vägen söderut, på en resa de sent skulle glömma. Glöm inte att plocka upp Yngve vid åsen påpekade Jan. Yngve ville vara med bara från att komma bort från allt och kunna ägna sig åt sitt rekordförsök, nämligen att ha högsta uppmätta promillehalten i världen.
När de bromsade in vid åsen stod där en redan kraftigt överförfriskad Yngve med åtskilliga klirrande väskor i alla former och storlekar. Det tog alla 5 vänner tio minuter att packa in och stuva om i bilen för att få plats med halva lagret från det lokala systemet. Direkt öppnade Yngve en 7:a återupptog rekordförsöket. Knappt hade de fått upp farten igen innan ett välkänt ljud ljöd genom luften och de blåa och röda lyktorna började synas i backspegeln. De var nu två polisbilar, och han var tvungen att gasa på ordentligt för att hålla poliserna i schack. Drygt 10 minuter senare blåste de genom Arjeplog i 140 knutar. Hade jag vetat att det skulle bli så här så skulle jag bytat till vinterdäck igår!" Sa han med ett leende på läpparna för första gången idag. Polisen vågade inte köra lika fort genom staden så snart hade de kommit undan igen och i lite lugnare takt fortsatte färden.
Framåt kvällen var de i Dorotea. Alla var hungriga och trötta, förutom Yngve som precis tömt sin 5:e flaska för dagen och hängde ut genom sidorutan och kalvade som aldrig förr. De svängde in på en parkeringsplats för ett kvällsmål och lite sömn. Men döm av deras förvåning när Olof tog fram matsäcken. Det var resterna från åldringshemmet som Olof matar sin morbrors grisar med. Han hade tagit fel mat med sig. Detta dög ju knappt att mata Yngve med, vilket de givetvis gjorde ändå men de behövde ju inte han veta. Så medan Yngve sov i en hög med stuvad kål så begav de andra sig in på ett litet café där de kunde få sig varsin redig smårgås. Detta café var beläget mittemot parkeringen där 240:n stod och till deras förskräckelse fick de se att polisen åter hade hunnit ifatt dom och att de genomsökte bilen.
En av poliserna spydde i baksätet när de hittade Yngve som nu kvicknat och låg som bäst och knaprade på en lösgom som hamnat bland matresterna. De släpade in Yngve i sin bil och de fyra vännerna såg hjälplöst på medan poliserna förde iväg honom.
Det härliga gänget gav sig ut på vägen söderut, på en resa de sent skulle glömma. Glöm inte att plocka upp Yngve vid åsen påpekade Jan. Yngve ville vara med bara från att komma bort från allt och kunna ägna sig åt sitt rekordförsök, nämligen att ha högsta uppmätta promillehalten i världen.
När de bromsade in vid åsen stod där en redan kraftigt överförfriskad Yngve med åtskilliga klirrande väskor i alla former och storlekar. Det tog alla 5 vänner tio minuter att packa in och stuva om i bilen för att få plats med halva lagret från det lokala systemet. Direkt öppnade Yngve en 7:a återupptog rekordförsöket. Knappt hade de fått upp farten igen innan ett välkänt ljud ljöd genom luften och de blåa och röda lyktorna började synas i backspegeln. De var nu två polisbilar, och han var tvungen att gasa på ordentligt för att hålla poliserna i schack. Drygt 10 minuter senare blåste de genom Arjeplog i 140 knutar. Hade jag vetat att det skulle bli så här så skulle jag bytat till vinterdäck igår!" Sa han med ett leende på läpparna för första gången idag. Polisen vågade inte köra lika fort genom staden så snart hade de kommit undan igen och i lite lugnare takt fortsatte färden.
Framåt kvällen var de i Dorotea. Alla var hungriga och trötta, förutom Yngve som precis tömt sin 5:e flaska för dagen och hängde ut genom sidorutan och kalvade som aldrig förr. De svängde in på en parkeringsplats för ett kvällsmål och lite sömn. Men döm av deras förvåning när Olof tog fram matsäcken. Det var resterna från åldringshemmet som Olof matar sin morbrors grisar med. Han hade tagit fel mat med sig. Detta dög ju knappt att mata Yngve med, vilket de givetvis gjorde ändå men de behövde ju inte han veta. Så medan Yngve sov i en hög med stuvad kål så begav de andra sig in på ett litet café där de kunde få sig varsin redig smårgås. Detta café var beläget mittemot parkeringen där 240:n stod och till deras förskräckelse fick de se att polisen åter hade hunnit ifatt dom och att de genomsökte bilen.
En av poliserna spydde i baksätet när de hittade Yngve som nu kvicknat och låg som bäst och knaprade på en lösgom som hamnat bland matresterna. De släpade in Yngve i sin bil och de fyra vännerna såg hjälplöst på medan poliserna förde iväg honom.
Julkalender? Va då? Näe?
Så det blev en julkalender ändå, vad kul! 
Och rolig var den också, bra jobbat! 
Jag förresten tala om att jag kanske kommer att skriva en ny julkalender om E. Hitler till nästa år. Jag fick en idé när jag hade gått och lagt mig i går kväll, och har redan skrivit färdigt första delen. Så om idén håller för en hel kalender så kan jag stå för 2010 års julkalender.
Och rolig var den också, bra jobbat! Jag förresten tala om att jag kanske kommer att skriva en ny julkalender om E. Hitler till nästa år. Jag fick en idé när jag hade gått och lagt mig i går kväll, och har redan skrivit färdigt första delen. Så om idén håller för en hel kalender så kan jag stå för 2010 års julkalender.
Skitarna ska va' lika långa i år
Julkalender? Va då? Näe?
Jag kan knappt vänta... älskar dina kalendrar och texter 
Julkalender? Va då? Näe?
Visserligen visste de vart han skulle föras, för det fanns bara en polisstation i trakten och den låg i Åsele. Men det var ingen idé att dona med det nu, så de gick ut och la sig i bilen och snart sov de allihop, helt slut efter dagens strapatser. Men det första de gjorde nästa morgon var att köra till Åsele polisstation. De kom fram lagom till de att istapparna i näsan smält.
De steg ur bilen i samlad trupp och gick mot dörren för att förhandla ut sin kompis. Halvvägs dit kom en stol utflygande genom ett fönster och träffar Jan på axeln så att han börjar tappar balansen och raglar bort mot diket som han snubblar ner i och faller raklång ner med ett plask. Inne ifrån hörs en polis gapa i högan sky: Vad menar ni med att han lyckats roffa åt sig och kolka i sig hela vårt spritbeslag, under rymningsförsöket!? Sånt här skall ju inte få lov att hända!!! Samtidigt reste sig en blöt och lerig Jan, fly förbannad. Det här skall dom få sota för!!! Han började successivt öka farten och stormar in genom dörren. Svin-Otto, Olof och han står bara där, förstenade av allt som hänt. Snart började snutarna flyga ut genom rutor och dörrar och en vansinnig Jan gastar och hojtar inne i bygget och smockor och smällar dånar. Men snart får poliserna lite ordning på sig själva och får stoppat Jans bärsärkagång.
Då fattar de andra vad som hänt och rusar in för att hjälpa till. Väl inne möttes de av två helt utmattade och blåslagna poliser samt en genomsvettig Jan som ligger nedtryckt mot golvet av de två konstaplarna. De tittar upp på det hotfulla gänget, sedan på varandra och hoppar sedan upp och springer ut bakvägen med Jan hack i häl. Era förbannade slöpeckar, fega jävla pissråttor!!! Kom tillbaka så ska.... Jans vilda vrål dör bort när hans avstånd ökar.
Svin-Otto, Olof och han hittade Yngve däckad i en städskrubb med en polismössa halvt nedstoppad i byxorna och en flaska smuggelsprit i ena näven. Han har spytt i en hink och han och hela städskrubben luktar diskmedel. De tömde hinken i ansiktet på honom för att väcka honom. De hjälpte honom upp och leder ut honom till bilen. Men han är så odräglig att han förpassas till bagagen. Knappt hinner de stänga igen luckan innan de hör ett glatt överraskat: Åhhh öl! och ett välkänt Pfffssst och så var Yngve i gång igen. Precis då kom Jan linkade tillbaka, helt andfådd av jagandet. Han viftar med en sko och säger glatt Jag fick de jävlarna
Nu kunde de äntligen återuppta färden efter denna försening. Ungefär 500 meter bort från stationen ser de en polis som ligger i en häck med taggbuskar och snart ser de en polis med byxorna nere vid knäna som saknar en sko och har foten i en väldigt onaturlig vinkel. Han ligger på trottoaren med en brevlåda tryckt över huvudet. Jan ser stolt ut när de andra tittar på honom. Inget mindre än ett mästerverk försäkrar Svin-Otto när de ser den sista polisen försvinna bakom en kurva.
Frammåt eftermiddagen stannade de i Sundsvall för att äta och köpa med sig lite mat till den fortsatta färden. De käkar lite på restaurangen Stek-flott och går sedan in på ICA-Nära för att få med sig lite färdkost. Det resulterar i ett fruktkrig mellan dom och butiksföreståndaren. Olof slänger sig ner bakom en pyramid konserver som snart rasar ner i huvudet på honom efter ett välriktat skott av ett yngre butiksbiträde. Men när personalen börjar kasta prinskorvar och frysta kycklingfiléer så går gänget till reträtt och roffar åt sig allt dom kan på vägen ut.
De slänger som hastigast ner det i bagagen och får då se att Yngve fortfarande ligger där, de hade de glömt, och han har lyckats med att dricka upp allt han hade med sig på färden, pissa ner hela bagagen samt kortslutit bilen när han fipplat med kablarna till högtalarna som sitter i hatthyllan. Helvete skriker skriker Olof och han sliter loss alla kablar där bak. De fläcker med sig Yngve in i bilen och han hojtar till de andra. Vi får rulla igång bilen nu grabbar! Eftersom Olof är klenast så får han sitta bakom ratten medan de andra puttar på. De puttar, han lägger i 2:an och släpper kopplingen, men det enda som händer är att det tar tvärstopp. Vi försöker igen säger Jan men när dom försökt 8 gånger och dom ser att butiksbiträdet kommer springande med en köttkniv i högsta hugg så kikar han in i bilen. Din jävla pappskalle, du måste ju vrida på tändningen säger han. Men... Bam!!! Han nitar Olof på fläcken och sköter sedan själv startproceduren, med framgång. Han ger full gas när Svin-Otto och Jan kommit in i bilen och butiksbiträdet kastar sig efter bilen och sätter kniven i bagage luckan.
Efter en stund börjar snön falla och lägger sig som ett täcke över vägbanan. Yngve korkar upp den sista flaskan som finns i hela bilen, en som han hittade på golvet i baksätet. Det skymmer och snart är det kolsvart ute. Alla sitter tysta, för trötta för att prata efter den händelserika dagen. Plötsligt dyker en kurva upp överraskande fort. Han får sladd, snurrar runt och brakar ner i det snöfyllda diket. Och stannar mjukt. En liten stund försöker dom få upp bilen men fattar snart hur lönlöst det är och går istället och lägger sig för natten. Och snart sover de allihop, utom Yngve då, som däckat.
De steg ur bilen i samlad trupp och gick mot dörren för att förhandla ut sin kompis. Halvvägs dit kom en stol utflygande genom ett fönster och träffar Jan på axeln så att han börjar tappar balansen och raglar bort mot diket som han snubblar ner i och faller raklång ner med ett plask. Inne ifrån hörs en polis gapa i högan sky: Vad menar ni med att han lyckats roffa åt sig och kolka i sig hela vårt spritbeslag, under rymningsförsöket!? Sånt här skall ju inte få lov att hända!!! Samtidigt reste sig en blöt och lerig Jan, fly förbannad. Det här skall dom få sota för!!! Han började successivt öka farten och stormar in genom dörren. Svin-Otto, Olof och han står bara där, förstenade av allt som hänt. Snart började snutarna flyga ut genom rutor och dörrar och en vansinnig Jan gastar och hojtar inne i bygget och smockor och smällar dånar. Men snart får poliserna lite ordning på sig själva och får stoppat Jans bärsärkagång.
Då fattar de andra vad som hänt och rusar in för att hjälpa till. Väl inne möttes de av två helt utmattade och blåslagna poliser samt en genomsvettig Jan som ligger nedtryckt mot golvet av de två konstaplarna. De tittar upp på det hotfulla gänget, sedan på varandra och hoppar sedan upp och springer ut bakvägen med Jan hack i häl. Era förbannade slöpeckar, fega jävla pissråttor!!! Kom tillbaka så ska.... Jans vilda vrål dör bort när hans avstånd ökar.
Svin-Otto, Olof och han hittade Yngve däckad i en städskrubb med en polismössa halvt nedstoppad i byxorna och en flaska smuggelsprit i ena näven. Han har spytt i en hink och han och hela städskrubben luktar diskmedel. De tömde hinken i ansiktet på honom för att väcka honom. De hjälpte honom upp och leder ut honom till bilen. Men han är så odräglig att han förpassas till bagagen. Knappt hinner de stänga igen luckan innan de hör ett glatt överraskat: Åhhh öl! och ett välkänt Pfffssst och så var Yngve i gång igen. Precis då kom Jan linkade tillbaka, helt andfådd av jagandet. Han viftar med en sko och säger glatt Jag fick de jävlarna
Nu kunde de äntligen återuppta färden efter denna försening. Ungefär 500 meter bort från stationen ser de en polis som ligger i en häck med taggbuskar och snart ser de en polis med byxorna nere vid knäna som saknar en sko och har foten i en väldigt onaturlig vinkel. Han ligger på trottoaren med en brevlåda tryckt över huvudet. Jan ser stolt ut när de andra tittar på honom. Inget mindre än ett mästerverk försäkrar Svin-Otto när de ser den sista polisen försvinna bakom en kurva.
Frammåt eftermiddagen stannade de i Sundsvall för att äta och köpa med sig lite mat till den fortsatta färden. De käkar lite på restaurangen Stek-flott och går sedan in på ICA-Nära för att få med sig lite färdkost. Det resulterar i ett fruktkrig mellan dom och butiksföreståndaren. Olof slänger sig ner bakom en pyramid konserver som snart rasar ner i huvudet på honom efter ett välriktat skott av ett yngre butiksbiträde. Men när personalen börjar kasta prinskorvar och frysta kycklingfiléer så går gänget till reträtt och roffar åt sig allt dom kan på vägen ut.
De slänger som hastigast ner det i bagagen och får då se att Yngve fortfarande ligger där, de hade de glömt, och han har lyckats med att dricka upp allt han hade med sig på färden, pissa ner hela bagagen samt kortslutit bilen när han fipplat med kablarna till högtalarna som sitter i hatthyllan. Helvete skriker skriker Olof och han sliter loss alla kablar där bak. De fläcker med sig Yngve in i bilen och han hojtar till de andra. Vi får rulla igång bilen nu grabbar! Eftersom Olof är klenast så får han sitta bakom ratten medan de andra puttar på. De puttar, han lägger i 2:an och släpper kopplingen, men det enda som händer är att det tar tvärstopp. Vi försöker igen säger Jan men när dom försökt 8 gånger och dom ser att butiksbiträdet kommer springande med en köttkniv i högsta hugg så kikar han in i bilen. Din jävla pappskalle, du måste ju vrida på tändningen säger han. Men... Bam!!! Han nitar Olof på fläcken och sköter sedan själv startproceduren, med framgång. Han ger full gas när Svin-Otto och Jan kommit in i bilen och butiksbiträdet kastar sig efter bilen och sätter kniven i bagage luckan.
Efter en stund börjar snön falla och lägger sig som ett täcke över vägbanan. Yngve korkar upp den sista flaskan som finns i hela bilen, en som han hittade på golvet i baksätet. Det skymmer och snart är det kolsvart ute. Alla sitter tysta, för trötta för att prata efter den händelserika dagen. Plötsligt dyker en kurva upp överraskande fort. Han får sladd, snurrar runt och brakar ner i det snöfyllda diket. Och stannar mjukt. En liten stund försöker dom få upp bilen men fattar snart hur lönlöst det är och går istället och lägger sig för natten. Och snart sover de allihop, utom Yngve då, som däckat.
Julkalender? Va då? Näe?
Här finns ju annars en jävligt fräck julkalender : http://www.dagenskuk.se/
: http://www.dagenskuk.se/Julkalender? Va då? Näe?
Nej, då, jag tycket det duger gott och väl med din julkalender. Den är väldigt rolig, så jag hoppas du orkar skriva ända fram till jul.ELN wrote:Här finns ju annars en jävligt fräck julkalender
Jag är ingen skrivexpert själv, men du ska få några råd ändå. Jag har märkt att du växlar mellan presens och imperfekt och imperfekt (alltså nutid och dåtid). Försök håll dig till samma form hela tiden, annars kan det bli lite förvirrande. Och så kanske du borde ge huvudpersonen ett namn också, och inte bara kalla honom för "han". Risken finns att han försvinner lite grann, eftersom de andra karaktärerna också kallas för "han"
Men annars är det jättebra. Fortsätt kämpa!
Skitarna ska va' lika långa i år
Julkalender? Va då? Näe?
Ja jag har märkt att jag ändrar tidsform, men de beror på vilken dag jag skriver, ena dagen går det per automatik på dåtid och nästa på nutid. Nu tror jag att jag hamnat så att det blir nutid resten, om jag ställer in mig på de så skall det gå. Nästan alltid börjar jag skriva i dåtid men går över i nutid efter ett tag, just i kalendern har jag kommit på mig och försökt skriva i dåtid tidvis för att hålla mig till det men det har jag gett upp. Så förhoppningsvis blir det nutid resten, men annars får ni ha förståelse för mitt taskiga sinne för tid i text. I övrigt så är det tänkt att namnet skall avslöjjas snart, ångrade att jag inte gjort de från början men då hade jag redan postat de 2 första, men de skall komma i den 5:e delen.
Sen så är jag ju ingen erfaren skrivare så allt detta kanske faller på plats med tiden. Kan ju hoppas på de i alla fall.
Sen så är jag ju ingen erfaren skrivare så allt detta kanske faller på plats med tiden. Kan ju hoppas på de i alla fall.
Julkalender? Va då? Näe?
Nästa morgon vaknar han av att Svin-Otto skriker panikslaget: Vi är fast!!! Vi är fast!!! Vad har hänt!?! Hjälp!!! Han spärrar upp ögonen och märker att det är ett påträngande mörker fast klockan redan är nio. Han försöker öppna dörren för att kika ut men den sitter fast så han vevar ner rutan och sticker ut huvudet. Kallt!!! Vafan, hela bilen är ju täckt med snö! Hårdpackad snö! säger han. Det måste va den däring jävla plogaren som fått till detta säger Jan. Han försöker börja gräva sig ut men det är alldeles för hårdpackat. Då kommer Svin-Otto på att de kan smälta bort snön, och han är jävligt pissnödig. Fan, nu skulle vi behöva varit pissnödiga allihop säger Jan. Det kanske jag kan fixa säger Olof och drar fram sju 6-pack ur sin ryggsäck. Alla börjar häva i sig öl, efter öl och pissar ut genom de öppna fönstrerna så att urinen rinner in i bilen igen.
Efter någon timma är ölen slut och ingen är pissnödig längre. Men nu har de kommit en bra bit på väg så de börjar sparka i dom urpissade rännorna och snart ser de lite solljus och strax därpå är de ute i fria luften. När de kommer ut ser de att de inte står i ett dike längre, inte ens vid någon väg utan på en bondgård och deras bil användes som stöttepelare för en ladugård som hållit på att rasa in under nattens snöoväder. Uppe på taket står bonden och 2 gossar som skyfflar bort snö från taket. Hur fan hamnade vi här? viskar Jan. Ingen aning svarar han. Och så började de tyst gräva fram bilen, tillräckligt för att ta sig därifrån. De smyger in i bilen, han vrider om startnyckeln, ger full gas och... Pang!!! Boom!!! Kras!!! Ladugården rasar ihop efter dom, bonden och pojkarna ramlar och rullar skrikande ner på backen. Mor på gården kommer utrusande ur huset med hagelgeväret över axeln. Hon lägger an och ett öronbedövande dån hörs följt av ett kras när höger baklykta går i bitar. Fyllda av panik burnar de ut ifrån ägorna och ännu ett skott hörs.
Snart ser de en skylt där det står Östersund Centrum de var tillbaka ännu längre norrut än dagen innan, och till råga på allt fick dom soppatorsk. Men tur i oturen var det väl ändå, för dom stoppade 10 meter innan en mack. Men macken hade stängt för dagen så de blev kvar där över natten då nästan hela dagen gått till att komma ur bilen, så de orkade de inte fortsätta. De la sig tidigt för att orka starta fort imorgon på morgonen. Men Yngve som var törstigare än någonsin uppsökte bolaget för en påfyllning.
De andra satte sig och spelar kort. Neger och President, Jan förlorar varenda runda och man ser på honom hur ilska och hämndbegär växer i honom. Men efter 20 rundor har han fått nog, han fläker tag i Olof och tänker precis klippa till när de hör ett jävla liv utanför, de sticker ut huvudet och får se Yngve som kommer springande i ofrivillig zickzack med en arg folkhop bakom sig. Sprrrlling! uppmanar Yngve och de finner det bäst att följa hans råd. In i skogen bakom macken bär det. Över stock och under gren och över en isbelagd sjö. På andra sidan sjön ligger de en stor sten. Han stannar och säger med låg röst till de andra vad han har i kikaren. Och när folksamlingen är mitt ute på sjön tar vännerna i allt vad de orkar och puttar ner stenen för sluttningen och när den landar på isen så spricker den, en spricka sprider sig från stenen bort mot folksamligen, rakt mellan benen på en tjock karl med nätlinne och tjockbottnade glasögon.
Snart ligger alla i plurret och gänget fortsätter springa med honom i spetsen. De hör skriken lång väg och när de äntligen törs stanna så tar han tag i kragen på Yngve och flåsar fram: Va fan var det där om va? Utmattad stammar Yngve fram: Jag hade varit och köpt på mig ett förråd. Och på vägen till bilen blev jag så väldigt törstig och jag såg ett trevligt fik med en massa människor så jag knallade in där och tog mig ett par huttingar. När en man frågade vad jag höll på med berättade jag om mitt rekordförsök. Inte visste väl jag att detta var Norrländska Nykterhetsrörelsens årsmöte....
Efter någon timma är ölen slut och ingen är pissnödig längre. Men nu har de kommit en bra bit på väg så de börjar sparka i dom urpissade rännorna och snart ser de lite solljus och strax därpå är de ute i fria luften. När de kommer ut ser de att de inte står i ett dike längre, inte ens vid någon väg utan på en bondgård och deras bil användes som stöttepelare för en ladugård som hållit på att rasa in under nattens snöoväder. Uppe på taket står bonden och 2 gossar som skyfflar bort snö från taket. Hur fan hamnade vi här? viskar Jan. Ingen aning svarar han. Och så började de tyst gräva fram bilen, tillräckligt för att ta sig därifrån. De smyger in i bilen, han vrider om startnyckeln, ger full gas och... Pang!!! Boom!!! Kras!!! Ladugården rasar ihop efter dom, bonden och pojkarna ramlar och rullar skrikande ner på backen. Mor på gården kommer utrusande ur huset med hagelgeväret över axeln. Hon lägger an och ett öronbedövande dån hörs följt av ett kras när höger baklykta går i bitar. Fyllda av panik burnar de ut ifrån ägorna och ännu ett skott hörs.
Snart ser de en skylt där det står Östersund Centrum de var tillbaka ännu längre norrut än dagen innan, och till råga på allt fick dom soppatorsk. Men tur i oturen var det väl ändå, för dom stoppade 10 meter innan en mack. Men macken hade stängt för dagen så de blev kvar där över natten då nästan hela dagen gått till att komma ur bilen, så de orkade de inte fortsätta. De la sig tidigt för att orka starta fort imorgon på morgonen. Men Yngve som var törstigare än någonsin uppsökte bolaget för en påfyllning.
De andra satte sig och spelar kort. Neger och President, Jan förlorar varenda runda och man ser på honom hur ilska och hämndbegär växer i honom. Men efter 20 rundor har han fått nog, han fläker tag i Olof och tänker precis klippa till när de hör ett jävla liv utanför, de sticker ut huvudet och får se Yngve som kommer springande i ofrivillig zickzack med en arg folkhop bakom sig. Sprrrlling! uppmanar Yngve och de finner det bäst att följa hans råd. In i skogen bakom macken bär det. Över stock och under gren och över en isbelagd sjö. På andra sidan sjön ligger de en stor sten. Han stannar och säger med låg röst till de andra vad han har i kikaren. Och när folksamlingen är mitt ute på sjön tar vännerna i allt vad de orkar och puttar ner stenen för sluttningen och när den landar på isen så spricker den, en spricka sprider sig från stenen bort mot folksamligen, rakt mellan benen på en tjock karl med nätlinne och tjockbottnade glasögon.
Snart ligger alla i plurret och gänget fortsätter springa med honom i spetsen. De hör skriken lång väg och när de äntligen törs stanna så tar han tag i kragen på Yngve och flåsar fram: Va fan var det där om va? Utmattad stammar Yngve fram: Jag hade varit och köpt på mig ett förråd. Och på vägen till bilen blev jag så väldigt törstig och jag såg ett trevligt fik med en massa människor så jag knallade in där och tog mig ett par huttingar. När en man frågade vad jag höll på med berättade jag om mitt rekordförsök. Inte visste väl jag att detta var Norrländska Nykterhetsrörelsens årsmöte....
Julkalender? Va då? Näe?
När de fått tankat tanken full så bär det alltså av igen. För tredje gången siktar de nu mot Mora. Och helt utan problem eller komplikationer kommer de fram till staden vid Siljansjön. Eller de är faktiskt inte helt sant då de kört över 3 postlådor i Sveg, men annars gick det fint. I Mora ryktas det om ett stort party denna kväll så de bestämmer sig för att stanna här över natten. De vandrar omkring på gatorna i väntan på kvällen och turas om att stötta Yngve som alltjämt super på.
När det börjar skymma beger de sig till en lokal i stan där det spelas rocknroll och folk tjoar och härjar. De går in och stegar med bestämda steg mot baren. De beställer varsin stor jävel, vad de inte vet är att den stor jävel är en stor stark med en halv flaska Jäger i. Och snart är festen i full gång för vännerna. Han träffar en engelskspråkig skäggig karl som han börjar språkas med. Han känner igen rösten men inte placera den. Så efter en kvart tjugo minuter frågar han då: Excuse me, but I have to ask. Whats your name? han svarar då med sin sydstatsdialekt: Well you see son, I am no one less than Hank Williams Jr då svimmade han nästan, när han sansat sig lite tar han fram en bok som han kollar på med andakt en stund innan han öppnar den och sträcker fram den till Hank. Could you sign this please sir? frågar han försiktigt. Sure, with pleasure, whats your name son? frågar han glatt. My name is... is Johnny sir När Hank signerat i boken frågar han Johnny: Do you collect these? Kind of svarar Johnny it was my fathers and when he died he gave this to me. Telling me: Son, through the years Ive got the biggest of them to sign this book, now its your turn to keep on filling it up.
The biggest of them you say? May I? frågar Hank. Johnny bara nickar. Holy Moses!!! Elvis Presley!!! Lynyrd Skynyrd!!! AC/DC!!! nu är det Hanks tur att nästan svimma. Do you got anyone that you just gotta have? frågar han när han sansat sig. Eddie Meduza svarar Johnny lyriskt. Men det vet inte Hank vem det är så Johnny ropar ut i lokalen: Sätt på lite Eddie för gentlemannen här! När Hank får höra Eddies ljuva musik blir han helt till sig: Son, I understand why this man is in the top of your list. This is damn sure the best ive ever heard!
Sen festar de tillsammans hela natten. Och frammåt småtimmarna sitter Johnny och Hank rygg mot rygg ute på trappen. Johnny berättar om Eddie och Hank blir bara mer och mer imponerad för var mening. Sen kommer Olof och Yngve raglande ut och däckar hand i hand i en snödriva. Johnny och Hank skrattar så de viker sig och när Johnny berättar om Yngves rekordförsök så bryter Hank ihop totalt. Han skrattar tills han spyr. Och när Jan kommer ut för att se vad det är som händer klafsar han rätt ut i Hanks uppkastning, halkar och drar bakhuvudet i ett trappsteg. Så var den festen slut, med besök på akuten och hela kalaset.
På sjukhuset nallar Yngve läkarsprit som han stoppar fickorna fulla med. Dom kan komma till nytta tänker han belåtet medan hela han klirrar så fort han rör sig.
När det börjar skymma beger de sig till en lokal i stan där det spelas rocknroll och folk tjoar och härjar. De går in och stegar med bestämda steg mot baren. De beställer varsin stor jävel, vad de inte vet är att den stor jävel är en stor stark med en halv flaska Jäger i. Och snart är festen i full gång för vännerna. Han träffar en engelskspråkig skäggig karl som han börjar språkas med. Han känner igen rösten men inte placera den. Så efter en kvart tjugo minuter frågar han då: Excuse me, but I have to ask. Whats your name? han svarar då med sin sydstatsdialekt: Well you see son, I am no one less than Hank Williams Jr då svimmade han nästan, när han sansat sig lite tar han fram en bok som han kollar på med andakt en stund innan han öppnar den och sträcker fram den till Hank. Could you sign this please sir? frågar han försiktigt. Sure, with pleasure, whats your name son? frågar han glatt. My name is... is Johnny sir När Hank signerat i boken frågar han Johnny: Do you collect these? Kind of svarar Johnny it was my fathers and when he died he gave this to me. Telling me: Son, through the years Ive got the biggest of them to sign this book, now its your turn to keep on filling it up.
The biggest of them you say? May I? frågar Hank. Johnny bara nickar. Holy Moses!!! Elvis Presley!!! Lynyrd Skynyrd!!! AC/DC!!! nu är det Hanks tur att nästan svimma. Do you got anyone that you just gotta have? frågar han när han sansat sig. Eddie Meduza svarar Johnny lyriskt. Men det vet inte Hank vem det är så Johnny ropar ut i lokalen: Sätt på lite Eddie för gentlemannen här! När Hank får höra Eddies ljuva musik blir han helt till sig: Son, I understand why this man is in the top of your list. This is damn sure the best ive ever heard!
Sen festar de tillsammans hela natten. Och frammåt småtimmarna sitter Johnny och Hank rygg mot rygg ute på trappen. Johnny berättar om Eddie och Hank blir bara mer och mer imponerad för var mening. Sen kommer Olof och Yngve raglande ut och däckar hand i hand i en snödriva. Johnny och Hank skrattar så de viker sig och när Johnny berättar om Yngves rekordförsök så bryter Hank ihop totalt. Han skrattar tills han spyr. Och när Jan kommer ut för att se vad det är som händer klafsar han rätt ut i Hanks uppkastning, halkar och drar bakhuvudet i ett trappsteg. Så var den festen slut, med besök på akuten och hela kalaset.
På sjukhuset nallar Yngve läkarsprit som han stoppar fickorna fulla med. Dom kan komma till nytta tänker han belåtet medan hela han klirrar så fort han rör sig.
Julkalender? Va då? Näe?
Så då fick han sig ett namn till slut. Kul att Hank Williams Jr fick vara med på ett hörn, och så fick han ju höra lite Eddie också
Skitarna ska va' lika långa i år
Julkalender? Va då? Näe?
Ja de bliv visst så 
tanken var att han inte skulle få nått namn fören sent, men du funkar ju inte om man har fler folk i berättelsen, så räknade lite fel där Så får vi se vad som händer imorgon för längre än såhär har jag inte skrivit så de blir en överraskning för oss alla
tanken var att han inte skulle få nått namn fören sent, men du funkar ju inte om man har fler folk i berättelsen, så räknade lite fel där Så får vi se vad som händer imorgon för längre än såhär har jag inte skrivit så de blir en överraskning för oss allaJulkalender? Va då? Näe?
Med bandage och stödkrage fortsätter resan redan nästa morgon. Johnny kör extra försiktigt för att inte Jans stygn skall gå upp i ett försök ett ge Johnny en käftsmäll. Efter några mil tar verkan av de smärtstillande slut och Jan blir nu allmänt grinig och vill till ett apotek för att köpa Alvedon, i massor. De kommer till en korsning och måste nu göra ett viktigt val, skall de göra ned i öst eller i väst, Johnny, Jan och Svin-Otto vill hålla sig så långt ifrån Stockholm som det bara går och Olof är så liten och klen att han inte vågar säga vad han tycker och vill och Yngve snarkar gott. Så in i Värmland bär det. Till Karlstad närmare bestämt.
De kommer in i centrum 5 minuter innan allt stänger där, så Jan springer med bultande huvud till apoteket och Yngve gör sitt bästa för att så fort som möjligt ta sig till systemet. De andra, som sitter kvar och väntar i bilen på en parkering, ser snart en betydligt gladare Jan komma med en påse full med Alvedon, Ipren, Treo och diverse andra trevliga tabletter. Och strax efter kommer en betydligt fullare Yngve med en 7:a halvt nere i strupen.
De går och sätter sig på Vänerns strand. Sitter där, blundar, och bara njuter av solens sista värmande strålar. Efter en relativt kort stund blir det ett jäkla tjoandes borta till höger. Alla rycker till, och tittar sig omkring. Men var fan är Jan och Yngve? Dom förstår då direkt vad som hänt. En Jan hög på smärtstillande och en Yngve full som få, detta var som bäddat för jävelskap.
Och mycket riktigt, när de kommer bort till oväsendet så får de bara se ett stort hål i en vägg och ur hålet kommer tjock svart rök. De springer in i huset som visar sig vara ett köpcentrum. De följer spåret av förödelse genom hela byggnaden och ut genom entrédörren på andra sidan. De tittar då upp och ner för gatan, åt ena hållet har några lyktstolpar böjts och lite annat ligger ut efter vägen. De springer åt det hållet och får sen se, ute på en fotbollsplan, Jan och Yngve på varsin traktor, den ena jagar den andra och Yngve brakar som bäst in i klubbhuset när Johnny och de andra kommer fram.
De drar av vännerna från traktorerna, brottar ner dom till marken och får dom att lugna ner sig en smula. De springer där ifrån så gott det går, och ledsagar sina vänner. När de sprungit en bra bit hör dom ett, på denna resa, inte allt för ovanligt ljud borta vid fotbollsplanen. När dom sedan hör polisbilarna börja röra på sig igen så springer de in i första bästa trappuppgång, om de nu var den bästa....
De kommer in i centrum 5 minuter innan allt stänger där, så Jan springer med bultande huvud till apoteket och Yngve gör sitt bästa för att så fort som möjligt ta sig till systemet. De andra, som sitter kvar och väntar i bilen på en parkering, ser snart en betydligt gladare Jan komma med en påse full med Alvedon, Ipren, Treo och diverse andra trevliga tabletter. Och strax efter kommer en betydligt fullare Yngve med en 7:a halvt nere i strupen.
De går och sätter sig på Vänerns strand. Sitter där, blundar, och bara njuter av solens sista värmande strålar. Efter en relativt kort stund blir det ett jäkla tjoandes borta till höger. Alla rycker till, och tittar sig omkring. Men var fan är Jan och Yngve? Dom förstår då direkt vad som hänt. En Jan hög på smärtstillande och en Yngve full som få, detta var som bäddat för jävelskap.
Och mycket riktigt, när de kommer bort till oväsendet så får de bara se ett stort hål i en vägg och ur hålet kommer tjock svart rök. De springer in i huset som visar sig vara ett köpcentrum. De följer spåret av förödelse genom hela byggnaden och ut genom entrédörren på andra sidan. De tittar då upp och ner för gatan, åt ena hållet har några lyktstolpar böjts och lite annat ligger ut efter vägen. De springer åt det hållet och får sen se, ute på en fotbollsplan, Jan och Yngve på varsin traktor, den ena jagar den andra och Yngve brakar som bäst in i klubbhuset när Johnny och de andra kommer fram.
De drar av vännerna från traktorerna, brottar ner dom till marken och får dom att lugna ner sig en smula. De springer där ifrån så gott det går, och ledsagar sina vänner. När de sprungit en bra bit hör dom ett, på denna resa, inte allt för ovanligt ljud borta vid fotbollsplanen. När dom sedan hör polisbilarna börja röra på sig igen så springer de in i första bästa trappuppgång, om de nu var den bästa....
Julkalender? Va då? Näe?
De smyger sakta upp för trapporna. Det är helt tyst och öde. När de kommer högst upp till vindsdörren ställer sig Johnny och Olof och försöker få upp dörren, men som när de bäst står där och grejjar hör de dunkar och brak bakom sig. Då har Yngve & Jan tappat balansen, de ramlar ned för trappen tills det tar stopp emot väggen. Detta har väckt liv i huset och en massa slitna pensionärer sticker ut huvudet för att se vad som pågår, men när de hör att dörr nummer 47 börjar låsas upp drar de sig tillbaka fortare än kvickt. Fyra sekunder senare flyger dörren upp och ut kommer en vildsint karl med ett salongsgevär i nävarna. Va äré för bråg i trappen? skricker han medan han tar sikte på Svin-Otto.
Hjälp kvider Otto och Jan & Yngve börjar vakna till liv igen. Ni ska då ente tro att ni kan komme här och ställa till sån´t liv. Gnäller gubben igen, han börjar sagt gå upp för trappen och vännerna trycker sig mot vägen där Jan & Ynve ligger. Erhm, vi måste ha gått in i fel hus Säger Olof med kvävd röst, Svin-Otto och Johhny nickar instämmande. De tror ja ente på, ni ungdomar är bara här för att ställa till otyg svarar gubben. Vad gjorde ni här uppe egentligen? Vi gömde oss bara säger Johhny. Jaså ni flyr från något säger gubben och låter nästan lite intresserad Från vadå? så Johnny börjar treva sig egenom historien och ser att gubben gladeligen följer den och snart sänker han geväret så han fortsätter.
När Johnny berättat om vad som hänt om vad dom vart med om och vart dom skall säger gubben Jag har alltid velat träffa den där karln, tar ni mig med? Ivar var namnet förresten. Så sträcker han fram handen mot Johnny. De hör hur poliser börjar rota där nere utanför och gubben säger: Gör ni de så gömmer jag er för di där och han nickar nedåt trappen. Okej, vi skall väl kunna knö in dig med Säger Johnny och dom börjar dra ner de däckade för trappen till Ivars lägehet, dunk, dunk, dunk, dunk... De släpar in dom i hallen och knör in dom i hallgarderoben. Johnny och Olof får gömma sig under sängen när de hör att poliserna börjat knacka dör och Svin-Otto får sitta i tvättkorgen.
Tillslut kommer då poliserna och knackar även på deras dörr. Ivar öppnar. Johhny och de andra hör hur han gastar på poliserna ute i hallen, om hur de inte kan tränga sig på, om hur dåligt jobb de gör, om varför han skulle gömma folk osv. När han fått jaga iväg dom kryper Johhny & Olof fram. De går för att hämta Svin-Otto, men när de kommer fram till dörren hör de en katt skrika. Åh nej!!! Har du lämnat Svin-Otto med en katt!!?? De stormar in och det är precis som de befarat.
När det gått en stund och Yngve börjat spy i garderoben vågar de sig ut och håller sig i skuggorna på väg mot bilen. De kör sedan sagt och lugnt ut från staden. Nu med ett överfullt baksäte. Jan ligger fortfarande däckad, Yngve super och Ivar frågar Johnny en massa saker om resan och färdkamraterna. Och så kör de in i den mörka natten.
Hjälp kvider Otto och Jan & Yngve börjar vakna till liv igen. Ni ska då ente tro att ni kan komme här och ställa till sån´t liv. Gnäller gubben igen, han börjar sagt gå upp för trappen och vännerna trycker sig mot vägen där Jan & Ynve ligger. Erhm, vi måste ha gått in i fel hus Säger Olof med kvävd röst, Svin-Otto och Johhny nickar instämmande. De tror ja ente på, ni ungdomar är bara här för att ställa till otyg svarar gubben. Vad gjorde ni här uppe egentligen? Vi gömde oss bara säger Johhny. Jaså ni flyr från något säger gubben och låter nästan lite intresserad Från vadå? så Johnny börjar treva sig egenom historien och ser att gubben gladeligen följer den och snart sänker han geväret så han fortsätter.
När Johnny berättat om vad som hänt om vad dom vart med om och vart dom skall säger gubben Jag har alltid velat träffa den där karln, tar ni mig med? Ivar var namnet förresten. Så sträcker han fram handen mot Johnny. De hör hur poliser börjar rota där nere utanför och gubben säger: Gör ni de så gömmer jag er för di där och han nickar nedåt trappen. Okej, vi skall väl kunna knö in dig med Säger Johnny och dom börjar dra ner de däckade för trappen till Ivars lägehet, dunk, dunk, dunk, dunk... De släpar in dom i hallen och knör in dom i hallgarderoben. Johnny och Olof får gömma sig under sängen när de hör att poliserna börjat knacka dör och Svin-Otto får sitta i tvättkorgen.
Tillslut kommer då poliserna och knackar även på deras dörr. Ivar öppnar. Johhny och de andra hör hur han gastar på poliserna ute i hallen, om hur de inte kan tränga sig på, om hur dåligt jobb de gör, om varför han skulle gömma folk osv. När han fått jaga iväg dom kryper Johhny & Olof fram. De går för att hämta Svin-Otto, men när de kommer fram till dörren hör de en katt skrika. Åh nej!!! Har du lämnat Svin-Otto med en katt!!?? De stormar in och det är precis som de befarat.
När det gått en stund och Yngve börjat spy i garderoben vågar de sig ut och håller sig i skuggorna på väg mot bilen. De kör sedan sagt och lugnt ut från staden. Nu med ett överfullt baksäte. Jan ligger fortfarande däckad, Yngve super och Ivar frågar Johnny en massa saker om resan och färdkamraterna. Och så kör de in i den mörka natten.