Myten om de "fattiga" barnfamiljerna.

[gammalhardrockare]

Ja ni har säkert hört det förr, varenda parti ska värna om barnfamiljerna. De har det ju så svårt att gå ihop ekonomiskt. De måste ha fler och större bidrag! Sänkt skatt! Högre löner! Ännu mer bidrag! Osv, osv.

Men hur lever egentligen den genomsnittliga barnfamiljen i Sverige? Är de så utfattiga som det påstås? Måste fadern dela ut reklam på sin lediga tid för att överleva? Måste modern dryga ut matpengarna med helgarbete som underbetald och överårig servitris för att de små barnen ska få en ny X-box och Playstation eller va fan skiten kallas?
Lever de i utkylda bostadsbaracker? Lider de av undernäring? Har de inte råd att gå till tandläkaren?
Det ska vi tar reda på. Det här måste vi gå till botten med.
Häng på!

Ni har säkert sett deras ungar på stan, ni vet, de där små skitungarna som inte kan tala i normal samtalston och som tydligen har svårt för att hitta åttahundrakronorsbyxor som passar så att de slipper att visa röven. Istället så måste denna stackars avkomma, födda av utfattiga föräldrar, klä sig i för stora brallor som förvandlar deras tonårsben till små krumma taxben. De larvar omkring som vanskapta schimpanser på stan. Kanske är tanken att de ska ha något att "växa i" som man sade när jag var barn?
Snorungar i trettonårsåldern med egna mobiltelefoner, Ipods, märkesdojor och ständigt en läsk i nypan - det nya bordsvattnet hos alla barnfamiljer.
Förutom att deras bortskämda snorungar är vana vid att få dyra märkeskläder, har egen mobil (dock inte egna pengar att betala räkningarna för), dator, div spelkonsoler osv, osv så är de även vana vid att käka på McDonalds eller vid den lokala pizzerian var och varannan dag. Maten är ju så "äcklig" i skolan och de små stackars barnen måste ju faktiskt äta.

Verkar detta som barn sprungna ur svår fattigdom?
Varje sportlov så packar deras far och mor nya fina herrgårdsvagnen full med dyr skidutrustning och så åker hela familjen till fjällen för att leka lite i backarna. Även far och mor vill vara med och leka. Oj så kul man har en hel vecka för sisådär tusen spänn om dagen.
När mörkret faller och barnen somnat så försöker mannen i hushållet att återupptäcka ungdomens lust till sin kvinna - en kvinna som inte längre har mycket gemensamt med den slanka och storpattade brunett som han lärde känna för så länge sedan.
Då kunde han knulla hela natten tills tuppen gol i skyn, nu tar det hela natten att tänka ut en ny sexfantasi så att han kan mobilisera något som i alla fall påminner lite svagt om ett stånd.
Så när han står på knä bakom sin fyrtioåriga tants fläskiga röv i de arla morgontimmarna och försöker trycka in en halvslak kuk så borde det dansa omkring unga nakna kvinnor med rinnande skrev i hans huvud, istället tänker han att...

...Till sommaren bär det av till Thailand!
När sommaren kommer är det dags för nya lekar i någon avlägset land. Förr var det Mallorca, idag är det Thailand på andra sidan jordklotet som gäller för svenska barnfamiljer.
I Thailand är kvinnorna både unga och villiga och det kostar bara en fyrtio-femtiotusen för hela familjen att åka dit. Det är ju så gott som gratis och det bästa av allt: Något som ser ut som en familjeresa kan bli rena knullfesten för mannen i familjen!
När kärringen ligger på stranden och steker sitt fläsk och barnen bränner stålar i lyxhotellets spelarkad så har mannen åkt in till stan för att uppleva den spännande och exotiska asiatiska kulturen.
Mannen både upplever och upptäcker mycket spännande och billigt är det också. Han hinner med flera exotiska möten med vackra, artonåriga och HIV-smittade kvinnor för mindre än ett barnbidrag och ståndet kommer snabbare än en insättning från försäkringskassan.
Tack gode gud för att han är så fattig så att staten anser att familjeförsörjare som han måste ha bidrag för att överleva!

Lagom tills första dottern fyller arton år och kan ta körkort för ihopsparade barnbidragspengar så fyller fadern i familjen femtio år och köper en motorcykel till sig själv i present. Det hade han inte råd med som ung men nu har han ju haft familj länge och har kunnat spara ihop en hel del stålar.
Hela sommaren så tuffar fadern omkring i sitt villaområde på sin nya fina motorcykel med magen vilande på den förkromade tanken och flinten gömd under en tuff hjälm som ser sådär använd och sliten ut som de ska. Runt runt, fram och tillbaka på gatorna.
Han känner sig lite grand som Peter Fonda i Easy Rider och förutom att Peter Fonda och Dennis Hopper knappast hade finansierat sin rundtur i USA med barnbidrag så var de inte heller femtio år.

Men i Sverige så får man ta vad man får och har man barn får man en hel del bidrag trots att man tillhör medelklassen och tjänar rätt så bra. Det är ju inte så illa det heller.
Så därför försöker den svenska medelålders mannen att glömma att han är femtio år när han kör fram och tillbaka på sin nya blänkande japanska retroharley genom ett svenskt villaområde. Han hälsar på sina grannar flera gånger om dagen - Grannar som delvis har amorterat av sina villalån med barnbidrag, men egentligen så ser han dem inte. Han ser inte den tråkiga villagatan med skinande nya stadsjeepar parkerade vid varje garageuppfart.
Han kör istället genom öknen i Arizona, på en highway västerut och han tackar gud för alla dessa regeringar som har gett honom möjligheten att leva detta liv.
Och snart är det val igen och han har hört att ett parti faktiskt vill stärka barnfamiljernas ställning i samhället ytterligare.
Dem ska han rösta på!

Diskussionsämne:
I Sverige så har en genomsnittsfamilj där båda heltidsarbetar en nettoinkomst på ca trettio-fyrtiotusen kronor att leva på i månaden och tydligen så är detta för lite.
Stora villan, de två bilarna, nya hemelektroniken, alla mobiltelefonabonnemang, filmkanaler, datorer, bredband, märkeskläder till ungarna, resor, hund, katt, studsmatta, skidutrustningar, läsk och snabbmat till ungarna varje dag m.m. kostar och anses tillhöra livets nödtorft och får man inte allt detta, ja då gallskriker man på hjälp. Då är man fattig och fattigdom måste bekämpas i Sverige - delvis med barnbidrag!
Barnbidrag ska alla ha rätt till, både ensamstående föräldrar utan jobb till medelklass -och miljonärshushåll.
Så skit i alla fattigpensionärer och kroniskt sjuka som kanske bara har sju-åttatusen att leva på i månaden. De är bara lata, jobbar man inte så ska man inte heller ha något bröd.
Nej, det är barnfamiljerna som är fattiga, det är barnfamiljerna som är de stora förlorarna, det är barnfamiljerna som svälter och de måste ha ekonomiskt stöd.
Jämt.
Alltid.
Så mycket det går!
Får man inget ekonomiskt stöd trots rejäla inkomster, ja då byter man till ett parti som lovar fortsatt ekonomiskt stöd. Ju högre desto bättre. Skit i ideologin! Det är bidragen till familjen som räknas för de har det ju så svårt att gå ihop.

Personligen så anser jag att barnbidragen ska slopas. Antingen så har man råd att skaffa barn och då ska man försörja dem själv eller också har man inte råd och då får man antingen låta bli att skaffa barn eller prioritera bort något annat i livet.

[gammalhardrockare]

Grr:

Om detta är hur den genomsnittliga familjen lever

Ja, det är det. Du kan ju t ex fråga Rex och Ozzman vad deras gemensamma nettoinkomst inbringar varje månad så får du själv se.

Ditt resonemang låter som att du tror att varenda människa i Sverige lever som genomsnitts-barnfamiljen

Nej, jag skrev tydligt genomsnittsfamiljen. Jag hade enbart de familjer där båda jobbar som exempel. Få av dem tjänar så dåligt så att någon form av bidrag är motiverade.
Fråga Rex eller Ozzman, de skulle knappast svälta ihjäl om man drog in bidragen. De skulle inte ens behöva sälja sina villor och bilar eller auktionera ut sina lyxprylar på Tradera.

[rex]

Varför drar du in mig i detta? Jag som verkligen har det knapert? Ozzman har ju kommit upp sig här i livet,han har nog bra ställt,men inte jag.

[gammalhardrockare]

Rex:

Varför drar du in mig i detta? Jag som verkligen har det knapert?

Berätta gärna hur "knapert" du har det Rex.
Nu vet jag att du inte kommer att göra det för det är en smula känsligt, eller hur? Du vet att jag har rätt och du brukar själv ondgöra dig över sossarnas bidragssamhälle. Därför är det lite jobbigt att erkänna att du faktiskt tar emot ett bidrag trots att du skulle klara dig alldeles utmärkt utan.
Men det är kul med bil, dator, nya leksaker till både dig och barnen ibland, eller hur?

[rex]

Rex:



Berätta gärna hur "knapert" du har det Rex.

Ja,vafasen det är ju inte annat än prioriteringar tycker jag? Därmed inte sagt att man svälter,men Bil,Dator och TV har ju alla eller hur? Nä,du är ute och seglar nu,att folk kostar på sina föralldel bortskämda glin (vi också) är sant,de får kosta alldeles för mycket egentligen men det innebär ju att man får avstå en del själv,så är det!

[gammalhardrockare]

Rex:

men det innebär ju att man får avstå en del själv,så är det!

Ja, det är ju det livet går ut på, att prioritera efter sin ekonomi.
Men är det inte som så att bidrag ska vara till för dem som behöver och inte för dem som ändå skulle klara sig alldeles utmärkt utan bidrag?

Hur motiverar du bidrag till medel -och höginkomsttagare samtidigt som du prisar högerpolitik som anser att permitterade och sjuka ska få det sämre och sämre?
Är inte barn något man väljer samtidigt som få väljer att bli sjuka och permitterade?

Och vad är det som du skulle bli tvungen att bortprioritera om du inte fick barnbidrag? Är det ATV:n, bredbandet eller besöken på McDonalds med barnen lite då och då?

[wiking]

Barnbidrag skall behovs prövas som alla andra bidrag, folk som har råd att spara barnbidraget på ungens konto tills han blir 18 behöver det inte och ska alltså inget bidrag ha.
Och det med att man inte ska få barn om man ionte har råd kan jag hålla med på men är samtidigt kluven. Jag tycker att det är allas rättighet att få barn oavsett om man är rik eller fattig. Och föresten kommer det drösvis med flyktingar som får barn utav bara helvete och dom böhöver fan inte tänka på om dom har råd med det eller inte. Så varför i helvete ska vanliga arbetande svenskar behöva det?
Snenska folket behöver göra barn som bara fan annars är snart mohamed det vanligaste namnet i hela Sverige.

[ozzman]

I konsekvensens namn så skall naturligtvis barnbidraget bort, liksom alla andra bidrag.

Men det där med ideliga utlandsresor och fjällresor känner jag inte igen, vi var utomlands för 3 år sedan och då bjöd morsan och farsan på halva resan.

Barnen har heller inte varsin dator, Godis och läsk bjuds endast på helgerna och snabbmat äts max 2 ggr per månad.

Så vi är uppenbarligen inte någon genomsnittsfamilj.

[2meterhansson]

Vi är en stor familj, 6 st, jag har två barn och kärringen hade två sen förut, och hela barnbidraget går åt till det nödvändigaste, blöjor, kläder etc och skulle det slopas så får vi väl jobba mer, det är väl inget mer med det. Däremot gillar jag prylar och köper förmodligen mer saker än jag behöver, men allt det finansieras av övertids jobb, och som jag själv har valt för att kunna göra det jag vill. Att kalla våran familj rik, bara för att vi har prylar håller jag inte med om, smakar det så kostar det, i vårat fall genom arbete och mindre fritid. Men man kan ju inte heller kalla oss en fattig familj, då vi har arbete båda två.

[E-M]

Grr:

Knappast, det finns många som har helt vanlig medelinkomst, eller är låginkomsttagare som vill se mindre bidrag. Det handlar om vilken ideologi man har, inte hur mycket pengar man tjänar. Vissa tycker helt enkelt inte att det är rätt att leva på andra.

Fast jag tycker också att slopa barnbidraget låter lite väl radikalt. Visst det kan väl slopas till de som redan har pengar i överföld och hellre gå till t.ex. sjuka som behöver det bättre.

[2meterhansson]

Ja någon form av barnbidrag skulle det väl kunna vara, men inte i dess nuvarande form, varför ska det tex vara flerbarnstillägg om man har fler än två barn, det kostar inte mer att laga mat åt tre än åt två barn, snarare tvärtom, då man lagar större portioner, igentligen blir allt billigare ju större förpackningar du köper. Behovs prövning tror jag inte på, då skulle det ju bli som bostadsbidraget, vilket leder till att man inte kan jobba extra om det är något annat man behöver, då man riskerar att bli återbetalningsskylldig.

[E-M]

Lätt att säga att man tänker så mycket på andra, men knappast vill man gynna andra och svälta ihjäl sig själv så mycket att man ööh röstar för att det ska bli så. Sin egna situation är den man bäst känner till och har förståelse för, och det finns som sagt inte de som VILL vara arbetslösa och leva knapert. Sålunda stämmer min teori.

Nej vem vill det?

[ozzman]

Grr:

Knappast, det finns många som har helt vanlig medelinkomst, eller är låginkomsttagare som vill se mindre bidrag. Det handlar om vilken ideologi man har, inte hur mycket pengar man tjänar. Vissa tycker helt enkelt inte att det är rätt att leva på andra.

Absolut, man bör sätta en ära i att inte vara beroende av bidrag och om man hamnar i en sådan situation så skall man göra allt som står i ens makt för att komma ur det.

[ozzman]

on 05/13/2007 at 12:49:47, grr wrote:Ööh.. Nä, alla röstar för sin egen vinning och utnyttjar samhällsystemet för att själv få det så bra som möjligt. [/quote]

Ja, jag röstar för egen vinning och min vinning är att jag får behålla lite mer av mina pengar och slipper pumpa in en alltför stor andel av mina pengar till en massa bidragssystem som bara cementerar utanförskap och uppmuntrar till apati.

Staten vil jag utnyttja så lite det bara går.
Staten är sällan lösningen på några problem, däremot är staten desto oftare orsaken till problem.

[ozzman]

Grr:

Som jag skrivit i flera trådar. Jag har varit arbetslös i nästan ett halvt år, detta så sent som 2004.
Då hade jag dessutom hus och 2 barn som skulle betalas så nog fan vet jag hur det är att inte få en lön.

När jag vart arbetslös så hade jag en inkomstförsäkring genom SIF som hjälpte upp ersättningen de första 100 dagarna.
När dessa dagar tog slut och ersättningen låg på 47% av min tidigare lön så insåg jag att jag måste börja anstränga mej på riktigt för att få ett jobb. Alltså inte bara skicka in slentrianmässiga ansökningar till jobb som utannonseras på internet.
Det jag gjorde som gjorde att jag kunde komma in på arbetsmarkanden igen var att jag sökte sommarjobb på min tidigare arbetsplats i Gävle.
Jag kan tala om att det inte var någon höjdare att 32 år gammal veckopendla 20 mil för ett sketet sommarjobb med tillhörande skitlön. Det var heller inte speciellt roligt att lämna hem och familj varje vecka men genom det sommarjobbet så fick jag en 6-månaders projektanställning i Stockholm och under den tiden så sökte jag andra jobb och lyckades då skaffa mej ett fast jobb som jag haft till för några veckor sedan då återigen bytte jobb på egen begäran.
Så om man anstränger sej och försöker hitta egna lösningar istället för att skylla på andra hela tiden så kan det mesta lösa sej.