Vill verkligen ungdomar ha jobb?
Posted: 28 Jun 2009, 10:19
Det talas mycket om ungdomsarbetslösheten nu, speciellt under Almedalsveckan. Vänstern hävdar t o m att man måste ta detta på allvar, att det är den viktigaste frågan för ungdomarna. Man ska få känslan av att ungdomar inget hellre vill än att få arbeta.
Detta är naturligtvis att tillskriva vänsterpartiets väljare en önskan och en egenskap som inte alltid stämmer, snarare tvärtom.
Många ungdomar vill naturligtvis inte jobba.
När jag var tonåring så var jag arbetslös periodvis och varje gång jag blev uppsagd så blev jag själaglad. Speciellt om det var sommar i antågande.
Jag fick ju a-kassa och även om man inte blev rik på den så klarade man sig utmärkt. När man är ung så har man inte så höga krav.
När jag var arton år så var jag arbetslös under sommaren. Jag fick ut drygt 4 000 kr i månaden från kassan vilket idag kanske motsvarar 8 000 spänn. Jag hade en hyra på 775 kr i månaden.
Jag hade det mycket bättre ställt än t ex ungdomar i min ålder som studerade eller som plockade jordgubbar eller satte plantor.
Naturligtvis drömde inte jag om att få något jävla jobb!
Alla människor är lata av naturen, det är jag helt övertygad om. Varför skulle jag ha närt en önskan om att få plocka jordgubbar eller sätta plantor för samma pengar som jag fick ut från a-kassan utan att behöva göra ett jävla dugg?
Jag hade ju varit direkt dum om jag hade tänkt: "Nej, det här går inte! Det är inget kul att ägna dagarna åt att sova till lunch, snacka skit med polarna på torget och dricka hemgjort vin till solen går upp. Jag tror faktiskt att jag ska be om att få sätta lite plantor istället åtta timmar om dagen för samma pengar."
I helvete jag ville!
Det är inte ofta men ibland tar jag moderaterna i försvar. De har fattat hur det är. De vet hur ungdomar ofta tänker. De är inte dummare än att de vet att människor i allmänhet och ungdomar i synnerhet är bekväma. De skiter väl i jobb! Det är pengarna de är intresserade utav. Var de kommer ifrån spelar mindre roll och ju mindre man behöver jobba för dem, ju bättre är det.
Jag fungerar t o m likadant idag. Skillnaden är att jag nöjer mig inte med småpengar längre. Jag jobbar för jag vill leva ett gott liv. Jag älskar pengar och allt som man kan få för dessa.
Jag vill resa utomlands ett par gånger om året.
Jag vill kunna spara pengar på banken.
Jag vill unna mig nya prylar lite då och då.
Men när jag var ung, då var jag fullt nöjd om pengarna räckte till hyran, mat, cigg och att jag hade råd att supa till några gånger varje vecka.
Hade det funnits bidrag som var lika höga som min lön så hade jag naturligtvis levt på det istället för att förminska mig själv och min tillvaro genom att spendera åtta timmar om dagen på en plats jag inte vill vara på och utföra sysslor jag aldrig skulle drömma om ägna mig åt på min fritid.
Detta känner moderaterna till.
Vänstern däremot, av ren naivitet så formar de sin politik efter önskedrömmar och visst, världen hade varit en härlig plats att leva på om människor och ungdomar verkligen var på det vis som vänstern försöker att lura i oss andra.
Men de flesta ungdomar har inte arbete och flit i huvudet. När man är tonåring så har man bara droger, fitta och jävelskap i huvudet. Kan man få gå hemma och få en slant från a-kassan varje månad så applåderar man naturligtvis. Få ungdomar brister ut i sång och glädjeyttringar om de måste plocka pinnar i skogen, rensa sly, eller sätta plantor för en usel lön.
För några år sedan jobbade jag på en gymnasieskola. Jag fick en del kontakt med ungdomarna. Ingen av dem pratade om arbete. Det fanns inte i deras föreställningsvärld. Ingen drömde om att få börja arbeta. Däremot var det mycket snack om pengar, om bidrag som man kunde söka, om resor och kommande fyllefester.
Det är så man fungerar som ung. Jag förstod dem även om jag naturligtvis tycker att det är fel. Ett samhälle skulle inte fungera om alla sket i att ta sitt ansvar. Men så tänker sällan ungdomar. De lever för stunden och sin korta ungdomsstund vill de sällan tillbringa på en arbetsplats.
Jag ville det inte.
De vill det inte och jag tror inte att Ni ville det heller.
Numer får inte ungdomar gå runt och drälla. Lever de på a-kassa eller socialbidrag så måste de jobba för bidraget. "Praktikplats" kallar de det. Så är det i alla fall i min nuvarande hemkommun. Efter tre månader måste de ut på jobb åtta timmar om dagen.
Vi har fått flera ungdomar på min arbetsplats. De är där i två-tre dagar, sedan sjukskriver de sig.
Jag förstår dem. Vem fan skulle inte ha gjort det? I helvete att jag skulle jobba heltid för socialbidragsnorm eller a-kassa!
Men enligt vänstern så vill inte ungdomarna något annat än att jobba och göra rätt för sig. Om det hade varit på det viset; var är praktikanterna på min arbetsplats?
Var är de på polarns arbetsplats som har fått ta emot ännu fler?
Tja... Jag skulle tro att man hittar dem på stranden, i stadens parker eller också sover de ut efter en hård natt på stans uteställen.
Så varför, VARFÖR i helvete försöker vänstern prångla ut en vrångbild av svenska ungdomar? VARFÖR? Vem vinner på lögner?
Är det inte bättre att bygga en politik på fakta istället för på fantasier och önskedrömmar om hur människan borde vara?
Detta är naturligtvis att tillskriva vänsterpartiets väljare en önskan och en egenskap som inte alltid stämmer, snarare tvärtom.
Många ungdomar vill naturligtvis inte jobba.
När jag var tonåring så var jag arbetslös periodvis och varje gång jag blev uppsagd så blev jag själaglad. Speciellt om det var sommar i antågande.
Jag fick ju a-kassa och även om man inte blev rik på den så klarade man sig utmärkt. När man är ung så har man inte så höga krav.
När jag var arton år så var jag arbetslös under sommaren. Jag fick ut drygt 4 000 kr i månaden från kassan vilket idag kanske motsvarar 8 000 spänn. Jag hade en hyra på 775 kr i månaden.
Jag hade det mycket bättre ställt än t ex ungdomar i min ålder som studerade eller som plockade jordgubbar eller satte plantor.
Naturligtvis drömde inte jag om att få något jävla jobb!
Alla människor är lata av naturen, det är jag helt övertygad om. Varför skulle jag ha närt en önskan om att få plocka jordgubbar eller sätta plantor för samma pengar som jag fick ut från a-kassan utan att behöva göra ett jävla dugg?
Jag hade ju varit direkt dum om jag hade tänkt: "Nej, det här går inte! Det är inget kul att ägna dagarna åt att sova till lunch, snacka skit med polarna på torget och dricka hemgjort vin till solen går upp. Jag tror faktiskt att jag ska be om att få sätta lite plantor istället åtta timmar om dagen för samma pengar."
I helvete jag ville!
Det är inte ofta men ibland tar jag moderaterna i försvar. De har fattat hur det är. De vet hur ungdomar ofta tänker. De är inte dummare än att de vet att människor i allmänhet och ungdomar i synnerhet är bekväma. De skiter väl i jobb! Det är pengarna de är intresserade utav. Var de kommer ifrån spelar mindre roll och ju mindre man behöver jobba för dem, ju bättre är det.
Jag fungerar t o m likadant idag. Skillnaden är att jag nöjer mig inte med småpengar längre. Jag jobbar för jag vill leva ett gott liv. Jag älskar pengar och allt som man kan få för dessa.
Jag vill resa utomlands ett par gånger om året.
Jag vill kunna spara pengar på banken.
Jag vill unna mig nya prylar lite då och då.
Men när jag var ung, då var jag fullt nöjd om pengarna räckte till hyran, mat, cigg och att jag hade råd att supa till några gånger varje vecka.
Hade det funnits bidrag som var lika höga som min lön så hade jag naturligtvis levt på det istället för att förminska mig själv och min tillvaro genom att spendera åtta timmar om dagen på en plats jag inte vill vara på och utföra sysslor jag aldrig skulle drömma om ägna mig åt på min fritid.
Detta känner moderaterna till.
Vänstern däremot, av ren naivitet så formar de sin politik efter önskedrömmar och visst, världen hade varit en härlig plats att leva på om människor och ungdomar verkligen var på det vis som vänstern försöker att lura i oss andra.
Men de flesta ungdomar har inte arbete och flit i huvudet. När man är tonåring så har man bara droger, fitta och jävelskap i huvudet. Kan man få gå hemma och få en slant från a-kassan varje månad så applåderar man naturligtvis. Få ungdomar brister ut i sång och glädjeyttringar om de måste plocka pinnar i skogen, rensa sly, eller sätta plantor för en usel lön.
För några år sedan jobbade jag på en gymnasieskola. Jag fick en del kontakt med ungdomarna. Ingen av dem pratade om arbete. Det fanns inte i deras föreställningsvärld. Ingen drömde om att få börja arbeta. Däremot var det mycket snack om pengar, om bidrag som man kunde söka, om resor och kommande fyllefester.
Det är så man fungerar som ung. Jag förstod dem även om jag naturligtvis tycker att det är fel. Ett samhälle skulle inte fungera om alla sket i att ta sitt ansvar. Men så tänker sällan ungdomar. De lever för stunden och sin korta ungdomsstund vill de sällan tillbringa på en arbetsplats.
Jag ville det inte.
De vill det inte och jag tror inte att Ni ville det heller.
Numer får inte ungdomar gå runt och drälla. Lever de på a-kassa eller socialbidrag så måste de jobba för bidraget. "Praktikplats" kallar de det. Så är det i alla fall i min nuvarande hemkommun. Efter tre månader måste de ut på jobb åtta timmar om dagen.
Vi har fått flera ungdomar på min arbetsplats. De är där i två-tre dagar, sedan sjukskriver de sig.
Jag förstår dem. Vem fan skulle inte ha gjort det? I helvete att jag skulle jobba heltid för socialbidragsnorm eller a-kassa!
Men enligt vänstern så vill inte ungdomarna något annat än att jobba och göra rätt för sig. Om det hade varit på det viset; var är praktikanterna på min arbetsplats?
Var är de på polarns arbetsplats som har fått ta emot ännu fler?
Tja... Jag skulle tro att man hittar dem på stranden, i stadens parker eller också sover de ut efter en hård natt på stans uteställen.
Så varför, VARFÖR i helvete försöker vänstern prångla ut en vrångbild av svenska ungdomar? VARFÖR? Vem vinner på lögner?
Är det inte bättre att bygga en politik på fakta istället för på fantasier och önskedrömmar om hur människan borde vara?