Axel Olsson - Vårbruk och gammal kärlek.
Posted: 30 Mar 2005, 18:56
Det är tidig vårmorgon och Axel Olsson sitter med sin familj vid frukostbordet.
-"Ta ett ägg till!"
Säger Majvor, Axels fru.
-"Ska du ta livet av mig? Vid min ålder är det nyttigare att käka arsenik."
-"Över femtio ååår!"
Skriker Jonas, Axels förståndshandikappade son.
-"Tack för att du påminde mig! Jag hade faktiskt glömt det i ett par minuter men så hojtade du till och fick mig tillbaka till verkligheten. Tack för det. Idiot!"
Denna verklighet håller på att driva Axel till vansinne. Allt är besvärligt och inget har blivit som han hade hoppats. Förra året försökte Axel bryta rutinerna genom att börja odla majs istället för den där förbannade veten och potatisen som han hade fått nog av. Majs var ju något som hans jordbrukande förebilder i Texas och Sydafrika odlade med stor framgång och det var farmare som Axel såg som några slags Superbönder som inte tog skit av någon. Axel ville inte vara sämre. Klimatet är förvisso en smula kyligare i Sverige men han hade läst att de där märkvärdiga bonnjävlarna nere i Skåne odlade majs. Det enda som behövdes var att han hade lite tur med vädret.
Axel såg framför sig hur han spatserade omkring behagligt salongsberusad bland böljande majsfält i solskenet. På fötterna hade han klackjärnsförsedda boots, på huvudet bar han en cowboyhatt och då och då tog han sig en slurk ur sin medhavda whiskyflaska samtidigt som han blossade på sin majskolvspipa. Precis som bönderna i Texas och Transvaal!
Axel har aldrig haft tur så varför skulle han ha det denna gång? Det snöade långt in i maj månad och sedan så fick dalslänningarna uppleva den regnigaste och kyligaste sommaren i mannminne. På dagarna så klafsade Axel omkring ute på åkrarna i gummistövlar och regnrock och ylade av ilska medans regnet strilade från en jämngrå himmel.
Nästan all majs regnade och frös bort. Skörden motsvarade bara en femtedel av vad Axel hade planerat. En kärra med små och ynkliga majskolvar blev det till slut, det var vad den dalsländska jorden hade gett honom efter månader av slit och förhoppningar.
Axel och hans son drog iväg med kärran ut till stora landsvägen i syfte att sälja färska majskolvar till de förbipasserande turisterna. "Färsk svenskodlad majs - tjugo spänn kolven!" Stod det på ett stort handtextat plakat intill vagnen.
Axel Olsson är periodare och ofta så behövs det inte mycket för att han med stor entusiasm ska kasta sig huvudstupa in i en fylleperiod som kan vara i ett par veckor. Det kan räcka med en elräkning eller krånglande harv så är det färdigt. Den här gången hade han råkat ut för något extra orättvist. Kostnaderna för det misslyckade försöket med att odla majs var monumentala. Stora ekonomiska avbräck kräver stora mängder alkohol att bedöva sig med. Axel ramlade med ansiktet före rakt in i den ursinnigaste och längsta fylleperioden i axels femtioåriga historia. Av grannbönderna så kom axels försök till majsodling i framtiden att benämnas som Stora Rotblötan i dubbel bemärkelse.
Få bilister stannar och köper halvrutten majs till överpris av en utvecklingstörd kille i övre tonåren och en vansinnigt berusad bonne med krulligt hår, snickarbyxor och hotfull uppsyn.
Det där har inte Axel glömt ännu. Han minns hur han till slut tvingade både fru och son att äta gammal möglig majs i flera veckor efteråt. Mat är dyrt. Den där jävla majsen kostade honom en hel årsinkomst och var nog den dyraste maten han har bjudit sin familj på i hela sitt liv.
-"Ät med andakt! Dyrare mat serverar de inte ens kuksugarna på den där jävla Nobelmiddagen!"
De svalt en hel vinter tack vara det där jävla experimentet och nu måste han börja odla vete och potatis igen trots att han bad sina gamla inköpare fara och flyga åt helvete förra året. Nu är han tvungen att be om ursäkt och antagligen godta ett - om möjligt - ännu lägre pris för sina varor. Det är inte rättvist! Det får honom att skära tänder av ilska och längta efter sprit.
-"Jag behöver ett glas."
Säger Axel och häller upp ännu ett duralexglas med hembränd sprit. Vårens ankomst är en tid som Axel alltid har firat genom att supa sig till ett ordentligt delirium, terrorisera sina grannar och dra på sig polisanmälningar. Varför bryta ett sådant vinnande koncept?
Det är inte bara den kommande vårsådden och det förbannade slitet under sommaren med grödor som han helst aldrig mer vill befatta sig med som tynger hans sinne denna vår. Det grämer honom att det inte finns någon som kommer att ta över gården efter honom. Jonas är ju bara att glömma, killen är snart tjugo år och kan varken läsa eller torka sig själv i röven. Vem ska ta över gården? Vad i helvete ska Axel göra?
"Om man umgås med vargar börjar man snart att yla" lyder ett gammalt tyskt ordspråk.
1960 började Axel i första klass. Han hade växt upp med sin tokiga far, hade dag och natt fått lyssna till ständiga jeremiader och klagosånger om homosexuella och kommunister. Allt kryddat med svår rasism.
Kommunistskräcken rasade som värst borta i Amerika men en liten gård ute på dalslandsslätten hade det värre. De var en enklav, en oas i en fientlig öken av kommunister och bögar och lika säkert som att svenska politiker prenumererar på Pravda så skulle negrerna från Alabama välla in i Sverige så snart de hade tröttnat på att bli nekade på stadsbussarna i Montgomery. Det visste man ju att kaka söker maka. Revolution och planekonomi var detsamma som negerproblem.
Axels far hette Holger och var en man som inte tålde vare sig motgångar eller sprit. Holgers dåliga humör och mörka och allmänt paranoida människosyn hade troligen sitt ursprung i ett flitigt umgänge med dåligt hembränt och diverse bekämpningsmedel av både känt och okänt ursprung. Hemkokt sprit, mäsk och diverse kemiska substanser hade dubbelvaccinerat Holger mot allt vad sunt förnuft hette.
Axel hade därför inte de bästa förutsättningarna den där augustimorgonen när han klev in på Centralskolans skolgård i Mellerud (ett samhälle som enligt axels far var fullt med sodomiter och kommunister så se för helvete upp).
Det var fiendeland och det var en mycket förvirrad och rädd Axel som satt där vid skolbänken och knep käft när hans lärarinna ropade upp hans namn
Axels krulliga hår och hemmasydda byxor i grå vadmal gjorde inte precis skolstarten lättare. Bröderna Eliasson var värst och missade aldrig ett tillfälle att ge sig på Axel ute på rasterna och här grundades en fiendeskap som skulle vara livet ut. Axel kunde ta dem en och en, då var det inga problem. Axel var bondpojk, storväxt och redan utrustad med stor styrka efter hårt arbete ute på åkrarna men oftast så anföll de honom från två håll och då var Axel helt chanslös.
Inte ens Axels lärarinna hyste några varmare känslor för honom. Han var i och för sig inte till något större besvär under lektionerna, han satt alltid tyst och höll inte på med att dra flickorna i flätorna och kasta suddgummin över hela klassrummet som de andra pojkarna. Men hon tyckte ändå att han var obehaglig. Ofta satt han bara och stirrade tomt framför sig och tanken på att kan kanske var efterbliven hade faktiskt slagit henne i början av terminen. Men han lärde sig snabbt, var faktiskt den första i klassen som lärde sig att läsa och skriva - en kunskap som dessvärre gjorde henne ännu svårare till mods varje gång det var dags för uppsattskrivning. Axel verkade ha en enastående formuleringsförmåga och ett ordförråd som var rent förbluffande med tanke på hans ålder. Hans uppsatser bar rubriker som "Kommunisterna vinner mark!" och "Fackföreningsrörelsen - En studie i bolsjevism".
Varifrån hade pojken fått dessa paranoida vanföreställningar? Det var arbetstvång, beslagtagna gårdar, tvångsanslutningar och partiböcker i en salig röra. Axel fullkomligt bombarderade sin lärarinna med den ena förvirrade uppsatsen efter den andra och när de började övergå i ren rasism och hotfullhet så fick hon nog och ringde upp Axels far vilket inte fick det resultat som hon hade hoppats på.
Det var som om en handgranat exploderade i hennes öra.
Istället för förståelse och engagemang i sin sons skolgång så fick hon sitt livs värsta utskällning där ord och beskrivningar som "negerälskare" och "rövknulleri" skakade om hennes frireligiösa människosyn i grundvalarna. Hon slängde på luren efter några minuter och bestämde sig för att aldrig någonsin mer röra om i det där ormboet av ondska och ren galenskap.
Två dagar senare så fick hon ett par polisanmälningar på halsen som bl a innehöll anklagelser om landsförräderi och olaga hot men ingen tog dem på allvar, allra minst polisen som var vana vid det här laget. Holger Olsson hade polisanmält minst halva kommunen under sitt liv. Troligen så låg han även bakom några anonyma bombhot mot kommunkontoret men bevisen mot Holger Olsson var få. Naturligtvis blånekade han och stämde dem sedan för "olagliga anklagelser" som han kallade det.
-"Ta ett ägg till!"
Säger Majvor, Axels fru.
-"Ska du ta livet av mig? Vid min ålder är det nyttigare att käka arsenik."
-"Över femtio ååår!"
Skriker Jonas, Axels förståndshandikappade son.
-"Tack för att du påminde mig! Jag hade faktiskt glömt det i ett par minuter men så hojtade du till och fick mig tillbaka till verkligheten. Tack för det. Idiot!"
Denna verklighet håller på att driva Axel till vansinne. Allt är besvärligt och inget har blivit som han hade hoppats. Förra året försökte Axel bryta rutinerna genom att börja odla majs istället för den där förbannade veten och potatisen som han hade fått nog av. Majs var ju något som hans jordbrukande förebilder i Texas och Sydafrika odlade med stor framgång och det var farmare som Axel såg som några slags Superbönder som inte tog skit av någon. Axel ville inte vara sämre. Klimatet är förvisso en smula kyligare i Sverige men han hade läst att de där märkvärdiga bonnjävlarna nere i Skåne odlade majs. Det enda som behövdes var att han hade lite tur med vädret.
Axel såg framför sig hur han spatserade omkring behagligt salongsberusad bland böljande majsfält i solskenet. På fötterna hade han klackjärnsförsedda boots, på huvudet bar han en cowboyhatt och då och då tog han sig en slurk ur sin medhavda whiskyflaska samtidigt som han blossade på sin majskolvspipa. Precis som bönderna i Texas och Transvaal!
Axel har aldrig haft tur så varför skulle han ha det denna gång? Det snöade långt in i maj månad och sedan så fick dalslänningarna uppleva den regnigaste och kyligaste sommaren i mannminne. På dagarna så klafsade Axel omkring ute på åkrarna i gummistövlar och regnrock och ylade av ilska medans regnet strilade från en jämngrå himmel.
Nästan all majs regnade och frös bort. Skörden motsvarade bara en femtedel av vad Axel hade planerat. En kärra med små och ynkliga majskolvar blev det till slut, det var vad den dalsländska jorden hade gett honom efter månader av slit och förhoppningar.
Axel och hans son drog iväg med kärran ut till stora landsvägen i syfte att sälja färska majskolvar till de förbipasserande turisterna. "Färsk svenskodlad majs - tjugo spänn kolven!" Stod det på ett stort handtextat plakat intill vagnen.
Axel Olsson är periodare och ofta så behövs det inte mycket för att han med stor entusiasm ska kasta sig huvudstupa in i en fylleperiod som kan vara i ett par veckor. Det kan räcka med en elräkning eller krånglande harv så är det färdigt. Den här gången hade han råkat ut för något extra orättvist. Kostnaderna för det misslyckade försöket med att odla majs var monumentala. Stora ekonomiska avbräck kräver stora mängder alkohol att bedöva sig med. Axel ramlade med ansiktet före rakt in i den ursinnigaste och längsta fylleperioden i axels femtioåriga historia. Av grannbönderna så kom axels försök till majsodling i framtiden att benämnas som Stora Rotblötan i dubbel bemärkelse.
Få bilister stannar och köper halvrutten majs till överpris av en utvecklingstörd kille i övre tonåren och en vansinnigt berusad bonne med krulligt hår, snickarbyxor och hotfull uppsyn.
Det där har inte Axel glömt ännu. Han minns hur han till slut tvingade både fru och son att äta gammal möglig majs i flera veckor efteråt. Mat är dyrt. Den där jävla majsen kostade honom en hel årsinkomst och var nog den dyraste maten han har bjudit sin familj på i hela sitt liv.
-"Ät med andakt! Dyrare mat serverar de inte ens kuksugarna på den där jävla Nobelmiddagen!"
De svalt en hel vinter tack vara det där jävla experimentet och nu måste han börja odla vete och potatis igen trots att han bad sina gamla inköpare fara och flyga åt helvete förra året. Nu är han tvungen att be om ursäkt och antagligen godta ett - om möjligt - ännu lägre pris för sina varor. Det är inte rättvist! Det får honom att skära tänder av ilska och längta efter sprit.
-"Jag behöver ett glas."
Säger Axel och häller upp ännu ett duralexglas med hembränd sprit. Vårens ankomst är en tid som Axel alltid har firat genom att supa sig till ett ordentligt delirium, terrorisera sina grannar och dra på sig polisanmälningar. Varför bryta ett sådant vinnande koncept?
Det är inte bara den kommande vårsådden och det förbannade slitet under sommaren med grödor som han helst aldrig mer vill befatta sig med som tynger hans sinne denna vår. Det grämer honom att det inte finns någon som kommer att ta över gården efter honom. Jonas är ju bara att glömma, killen är snart tjugo år och kan varken läsa eller torka sig själv i röven. Vem ska ta över gården? Vad i helvete ska Axel göra?
"Om man umgås med vargar börjar man snart att yla" lyder ett gammalt tyskt ordspråk.
1960 började Axel i första klass. Han hade växt upp med sin tokiga far, hade dag och natt fått lyssna till ständiga jeremiader och klagosånger om homosexuella och kommunister. Allt kryddat med svår rasism.
Kommunistskräcken rasade som värst borta i Amerika men en liten gård ute på dalslandsslätten hade det värre. De var en enklav, en oas i en fientlig öken av kommunister och bögar och lika säkert som att svenska politiker prenumererar på Pravda så skulle negrerna från Alabama välla in i Sverige så snart de hade tröttnat på att bli nekade på stadsbussarna i Montgomery. Det visste man ju att kaka söker maka. Revolution och planekonomi var detsamma som negerproblem.
Axels far hette Holger och var en man som inte tålde vare sig motgångar eller sprit. Holgers dåliga humör och mörka och allmänt paranoida människosyn hade troligen sitt ursprung i ett flitigt umgänge med dåligt hembränt och diverse bekämpningsmedel av både känt och okänt ursprung. Hemkokt sprit, mäsk och diverse kemiska substanser hade dubbelvaccinerat Holger mot allt vad sunt förnuft hette.
Axel hade därför inte de bästa förutsättningarna den där augustimorgonen när han klev in på Centralskolans skolgård i Mellerud (ett samhälle som enligt axels far var fullt med sodomiter och kommunister så se för helvete upp).
Det var fiendeland och det var en mycket förvirrad och rädd Axel som satt där vid skolbänken och knep käft när hans lärarinna ropade upp hans namn
Axels krulliga hår och hemmasydda byxor i grå vadmal gjorde inte precis skolstarten lättare. Bröderna Eliasson var värst och missade aldrig ett tillfälle att ge sig på Axel ute på rasterna och här grundades en fiendeskap som skulle vara livet ut. Axel kunde ta dem en och en, då var det inga problem. Axel var bondpojk, storväxt och redan utrustad med stor styrka efter hårt arbete ute på åkrarna men oftast så anföll de honom från två håll och då var Axel helt chanslös.
Inte ens Axels lärarinna hyste några varmare känslor för honom. Han var i och för sig inte till något större besvär under lektionerna, han satt alltid tyst och höll inte på med att dra flickorna i flätorna och kasta suddgummin över hela klassrummet som de andra pojkarna. Men hon tyckte ändå att han var obehaglig. Ofta satt han bara och stirrade tomt framför sig och tanken på att kan kanske var efterbliven hade faktiskt slagit henne i början av terminen. Men han lärde sig snabbt, var faktiskt den första i klassen som lärde sig att läsa och skriva - en kunskap som dessvärre gjorde henne ännu svårare till mods varje gång det var dags för uppsattskrivning. Axel verkade ha en enastående formuleringsförmåga och ett ordförråd som var rent förbluffande med tanke på hans ålder. Hans uppsatser bar rubriker som "Kommunisterna vinner mark!" och "Fackföreningsrörelsen - En studie i bolsjevism".
Varifrån hade pojken fått dessa paranoida vanföreställningar? Det var arbetstvång, beslagtagna gårdar, tvångsanslutningar och partiböcker i en salig röra. Axel fullkomligt bombarderade sin lärarinna med den ena förvirrade uppsatsen efter den andra och när de började övergå i ren rasism och hotfullhet så fick hon nog och ringde upp Axels far vilket inte fick det resultat som hon hade hoppats på.
Det var som om en handgranat exploderade i hennes öra.
Istället för förståelse och engagemang i sin sons skolgång så fick hon sitt livs värsta utskällning där ord och beskrivningar som "negerälskare" och "rövknulleri" skakade om hennes frireligiösa människosyn i grundvalarna. Hon slängde på luren efter några minuter och bestämde sig för att aldrig någonsin mer röra om i det där ormboet av ondska och ren galenskap.
Två dagar senare så fick hon ett par polisanmälningar på halsen som bl a innehöll anklagelser om landsförräderi och olaga hot men ingen tog dem på allvar, allra minst polisen som var vana vid det här laget. Holger Olsson hade polisanmält minst halva kommunen under sitt liv. Troligen så låg han även bakom några anonyma bombhot mot kommunkontoret men bevisen mot Holger Olsson var få. Naturligtvis blånekade han och stämde dem sedan för "olagliga anklagelser" som han kallade det.